Tisdag, 18 Juli 2000
Äntligen någon som går emot strömmen. Jag tänker på hockeyspelaren
Kristian Huselius. Han stannar kvar i Frölunda istället för att nappa på
ett NHL-anbud från Florida Panters. 20 miljoner på tre år är liksom
borta med det beskedet. Härligt tycker undertecknad att pengar inte är allt.
* Läser om förbluffande siffror i fotbollen. Lazio med Sven-Göran
Eriksson i spetsen har handlat för 1,5 miljarder. Inhandlat bara på de
senaste månaderna!!
Klart dyrast av dem alla Hernan Crespo som Lazio fick prångla ut 475
miljoner för.
Man hisnar…
* Travsporten är i kris. Jodå, spelarna är inte lika heta längre på
detta spel. Istället är det nu de supersnabba hundarna som tycks vara
föremål för intresse.
När den debatten väckts i Sverige kommer slaktarbilder från Europa på
hur man behandlar dessa djur. De hängs och flås! Är de kass på
löparbanan har de liksom gjort sitt, verkar de mena.
Sanningen är den att man i många andra länder har ett helt annat
förhållningssätt till djur än vad vi har. Inte minst hundar. I många
länder är det ju rena delikatessen att servera knaperstekt hundrevben.
Och, jodå, det smakar inte illa.
Är väl bara i landet ”lagom” Sverige som hundar kan vara en slags
familjemedlem och sörjas mer än morfar och mormor när de kolar vippen…
* EM-fiasko. Läser jag i Aftonbladet som intervjuar Magnus Hedman. Nu
tar han till de ord som de svenska fansen redan haft på tungan länge.
Bättre sent än aldrig.
* Noterar att Ian Thorpes fötter är stora. Han har skonummer 51 och är
Australiens simmarkung nummer ett. Han är dopad och därför fått dessa
jättefötter, sa den tyske förbundskaptenen Chris Bremer. Nu måste han be
om ursäkt för det. Som om Tyskland aldrig skulle ha drabbats av nån
abnorm personlighet? Vad var det nu han hette, Hitler nåt…
* Lennox Lewis vill en gång för alltid täppa till truten på Mike Tyson.
Lewwis vann sin boxningsmatch enkelt och vill gärna ha ett möte med
Tyson. Jag hoppas innerligt det blir av och att Lewis en gång för alltid
visar var Tyson hör hemma. Nämligen utanför ringen.
* Från lokala horisonten finns inte mycket att orda om. Bara att det
varit/är uppehåll i fotbollen. Jag längtar tills den sätter fart igen.
Då hoppas jag att SIF-arna kan komma igen lite bättre. Vårsäsongen har
inte varit lysande. Målen saknas verkligen. Uppehållet har säkert gjort
laget gott och gett dem att de måste vara mer offensiva(läses sätta
chanserna).
Avslutningsvis vill jag tacka alla som på ett eller annat sätt hört av
sig angående min förra krönika. Lite känslosam som den blev på slutet.
Förstod att det trots allt var ganska många som lyfte på ögonbrynen.
Någon präst lär jag dock aldrig bli. Inte ens med i svenska kyrkan. Via
den krönikan har i alla fall jag och många med mig hittat beröringspunkter.
Krama varandra i idrotten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar