Ja, se pengar

Måndag, 25 Oktober 1999

Ja, se pengar är till bekymmer för fattig och för rik, sjunger Tore Skogman.
För min del blir jag förbannad när idrottsföreningar säger sig inte ha råd med det lilla minsta.
Så fort något ska kosta skriker de i högan sky och menar det kommer drabba ungdomsverksamheten.

Men anställa tränare eller köpa spelare för flera hundra tusen kronor om året går bra!
Då talar vi inte om elitnivå. Snarare liknande div.IV i fotboll eller div.III i hockey.
Alla vet att en tränare kostar svindlande summor. Deras arbetsinsats i förhållande till inkomst kan förstås diskuteras.
Men det är en annan femma.

Jag hakar upp mig på denna karusell av tränare och spelare som plockar stora pengar ur klubbar. Till detta verkar ju hur mycket pengar som helst finnas.
Men skulle kommunen höja en hallhyra med någon krona blir det ramaskri.
Och det värsta av allt: vi skattebetalare sitter stilla och tittar på.

Jag anser att varenda skattekrona som en idrottsförening, alla föreningar som erhåller bidrag, ska öppet redovisa vart pengarna tar vägen.
Därför att om de går till spelare och tränare, då blir jag förbannad.
Pengar till det måste klubbarna ordna på annat håll.

Sedan om det är sponsorer eller bingolotto bryr jag mig inte om. Men skattepengarna ska de banne mig inte slänga med hur som helst.
Att klubbar sedan ställer försämrad ekonomi i kontrast till ungdomsverksamhet känns ju bara tokigt.

Bidrag utgår ju nämligen till just ungdomars verksamhet. Men får de behålla hela kakan?
Nej, det är väl där som skon klämmer. Det finns andra gamar som hellre ska ha dem.

Så därför en uppmaning till alla klubbkassörer: Se upp med vart era bidrag tar vägen!
Och viktigast av allt: Ha en alternativ plan på vad som händer när bingolotto tappat sin attraktionsförmåga.
Vad ska ni då håva in pengar på? Blir det chokladhjul och Folkets Park då, eller....