Twingly statistik

28 december 2006

Innanför pannbenet

I dagens upplaga av Aftonbladet finns ganska go läsning.
Och jag menar inte de så kallade nöjessidorna.
De ger mig inte ett skit.

Fast ibland rycker förstås byxormen till liv, det ska erkännas.
Jag är mycket svag för kvinnor, ser de bra ut så liksom rycker det till.
Men sedan brukar det lugna ner sig.
I alla fall om det inte kvinnor på bild.
Alltså när de väl börjat prata.
Jisses!

Häromdagen mötte jag ett fullständigt proffs i vara kvinna. Men snacket..oj...oj.
Jag tror inte hon hade nåt rätt alls.
Hon kan inte heller skylla på att vara full eller drogad av nåt.
Nä, hon var bara stendum.
Och gubbarna drogs till detta likt flugor till koskiten.

Hon nobbade dem. Jag spanade inte ens in spånet vid bardisken.
Försökte gömma mig istället.
Det gick liksom inte.
Hon såg mig och sen vips var hon i knät och gnydde.

Då kan det ju uppstå pinsamheter så jag kopplade snabbt ett grepp och hon fick sitta själv. För så pass gammal var hon ju.
Sedan skulle vi inleda nån form av snack.
Det brast efter ungefär en minut.
Hon hade inget att komma med och när jag försökte så hade hon ingen aning om vad jag bubblade om.

Nä, det var ytterst tråkigt.
Jag gick. Hon följde efter som en gammal hund.
Ja, och sen hände lite saker...som jag inte går in på här.
Men vi utnyttjade varandra, det gjorde vi allt.

Jag tänker på detta spån när jag läser Aftonbladet idag.
Journalisten Peter Kadhammar gör en förträfflig beskrivning över dagens journalistik.
Han gör jämnförelsen mellan kriget i Irak och Linda Rosing.
Läs Peter Kadhammars artikel.
Den är mycket bättre än du kan tro.

Att vara dum är inte brottligt det lilla minsta. De dumma klarar sig oftast bäst av oss alla. Att vara intellektuell är väl snart att jämnföra med nåt slags handikapp.
Jag skulle så gärna vilja träffa kvinnor som faktiskt har lite innanför pannbenet också.
Var finns ni?

Och ja, ni kan se detta som en kontaktannons.
Så svara på ni goa kvinnor med hjärnan i behåll.

27 december 2006

Klapp i baken

Det är enkelt att spionera på människor numera.
Man kan lugt sitta hemma och surfa på nätet.
Ta reda på exakt allt om den man vill kolla upp.

Att storebror kan se mig är kanske det minsta problemet.
Problemet är att illasinnade kan med ett par knapptryckningar ta reda på allt om dig.
Sedan är inte steget långt från att ta din identitet.

Personer som gör förfrågningar om andra privatpersoner, kan man ju förstås undra över.
Varför gör man det?
Tja, gäller det att sälja en bil så kan det ju vara helt okej.
Men all annan information?
För jag lovar: Jag kan ta reda på allt om dig, mer än du själv visste om.
Förstå då att det är ganska enkelt ge sig på en sån person.

Vill man djävlas med någon är det busenkelt fixa ett helvete.
Nu sitter privata företag på mängder av information om dig som privatperson.
Sådant som endast myndigheter hade rätt att hålla kolla på innan.
Idag är de uppgifterna ute på nätet och kopplat till nåt garageföretag som håvar in stålar på att göra business av människors nyfikenhet.

En femma för den sms-tjänsten, en femma för.....
Många femmor blir det och pengarna rasar in.

För den som till äventyrs tänker bli nån slags terrorist är det rena himmelriket att surfa på nätet.

23 december 2006

Bättre förut?

Det var bättre förr!
Håll med om det folk o fä.
Livet är en fest.

Ja, musiken var onekligen mycket bättre än dagens snuttande låtar.
Då var det rejäla saker, trummor som dunkade, gitarrer som skrek, orglar som visslade....

Nu är det mesta rena dyngan. Låtarna trillar ur skallen fortare än de nästan fastnat.

Vad som var mycket bättre förr var också de olika projekt som genomfördes.
Exempel: Håll Sverige rent!
Det är dags att sopa av den devisen igen. Numera fylls många dikesrenar av avfall. I och för sig kanske detta hör hemma i den internationalisering av landet lagom Sverige som görs.
Men det är fel. Plocka upp reklamen för ett Håll Sverige rent! nu.

Exempel: Rör inte min kompis!
Det var en lysande sak, måste jag erkänna. Detta utan att göra det till fråga om könskamp eller debatt kring invandrare och svennar av modell, "vi och dom".
Damma av och plocka fram de där märkena och reklam igen.

Exempel: Spola kröken!
Vi skulle dricka allt mindre i landet lagom Sverige. Detta lanserades genom spola kröken. Dåtidens kända idrottsprofiler gjorde reklam för detta.
Idag skulle det kanske kännas konstigt om just idrottsprofiler mässade ut innehållet.
Men sina pudrade näsor och allahanda preparat i kropparna, måste vi ha en bredare slogan.
En slogan som innefattar alla droger och dopingpreparat.

Har vi fler exempel på bra projekt som genomförts?
Säkert! Slänga gärna in fler i kommentarerna.

Ja, just det...
God Jul o Gott Nytt År!

20 december 2006

En helt vanlig dag


Ibland har man dagar då allt liksom bara går...
...käpprätt åt helvete!

Jag hade en sån dag igår.
Allt började med att jag vaknade för sent. Väckarklockan hade liksom helt plötsligt lagt av.
Upp sent som bara den.
Stressad!

Börjar med att slå in stortån i ena sängbenet.
En bra smäll.
Då fastnade också ena byxbenet på mina boxershorts i sängknoppen.
Jag föll som en slagen fura över en dammsugare som låg framme.
Tån blödde av bara den och nageln var helt uppfläkt.

Jodå, där låg man. Kan ju avslöja att jag nu var klarvaken.
Skrek som en stucken gris.
I fallet över dammsugaren passade jag också på att knäcka några revben.
Lika bra, när man liksom ändå håller på att skada sig, liksom.

Efter mycket möda och besvär var jag till slut på väg mot jobbet.
Åker buss och har månadskort.
Eller hade. För nu var det borta. Puts borta.
Det gick inte att hitta helt enkelt.

Fick i all hast kasta mig i bilen. Ingen soppa på den förstås. Ännu mer försenad.
Tankar och snackar i mobilen med jobbet.
- Jo, jag kommer lite senare, har hänt lite.....

Drar iväg till jobbet.
Kommer dit lite haltande och öm i kroppen.
Sitter på ett möte och känner att jag måste kolla in min tå.
Det har blött igenom bandaget, blodet forsar.

Ner till syster och hon får greja lite. Hon vill skicka mig till en doktor.
Men jag ger mig inte. Har jag väl kommit till jobbet så ska jag vara där och jobba.

Idag skulle vi också flytta lite datorer, även sätta upp en del nya.
Då kommer IT-nissen farande.
- Varför svarar du inte då?
- Ehhh???
- Jag har ringt som en dåre. SMS:at och lämnat meddelanden, säger IT-nissen.

Hmmm. Var är mobilen?
Jo, den ligger givetvis kvar på bensinpumpen.
Kanon, alltså.
Kollar med macken.
- Nä, här finns ingen mobil.
Morsning och adjö.
Ringa och spärra kort och mobil.

Sen dags att börja flytta datorer. Jag tar de lättaste prylarna. Tunna fina platta skärmar.
Pang och krasch!
Tramar snett i en trappa och där ligger två nya skärmar i kras.
Så fick man smeknamnet "skärmsläckare" också....

Väl hemma gjorde jag inget annat än drog täcket över skallen.
Min dag på jobbet var klar och den blev ungefär som den brukar.

17 december 2006

Marknadstjatet

Sälj ut för fan!
Konkurrens är bra!

Låt marknadskrafterna klara detta.
De fixar allt bättre utan politikers inblandning.

Känner ni igen snacket?
Nu dags att titta på områden där vi kanske borde låta detta ske.
Kungahuset? Konkurrensen finns inte. Vi måste få in fler aktörer på denna marknad.
Jag kan tänka mig prova vara kung.

Man kan även tänka sig att vi utsätter varje ministerpost för konkurrans.
De som vill lägga en budget får göra det som finansminister. Sedan låter man folket avgöra vilken budget som är bäst.

På detta sättet hade vi kunnat ha mindre ledamöter i en regering också. Det blir billigare för oss skattebetalare.


Avslutningsvis förbannar jag två idiotiska regeringsförslag: att höja skatten på snus så att priset ökar med tio spänn, samt förändringarna i a-kassan.
Tomten kommer så fan heller hem till de som hittat på förslagen.

Och kommer han hem, då är det förmodligen en förbannad självmordsbombande tomte.

Tomte-synd

Det är synd om tomten.
Den stackarn kommer ju bara en gång om året.

13 december 2006

In i ägget

På allas läppar just nu fågelsång.
Förlåt Fuglesang.
Ni vet han i rymden.
Uppe i det blå.
Tittar ner på oss.

Till och med SVT visar numera direkt från detta.
Häromdagen var det rymdpromenad med svensken.
Hade han gjort samma sak på jorden skulle det inte varit en promenad.
En "promenad" i rymden är allt annat än att trampa på med fötterna.

Här klängde de med armar efter stag och tog sig fram ungefär som våra
nära kusiner, aporna.
Det är sånt man tänker på mitt i allt detta.

Ingen tycks ifrågasätta vad det hela kostar heller.
Jag tror att för den summa man skickar upp en rymdfärja skulle vi kunnat
se till att alla människor på jorden har rent vatten.
Det är en svindlande tanke. Och farlig!

Farlig därför att det är inte bra om alla överlever på jorden.
De som bor i eländiga sophål, får skylla sig själva.
Vi som bor bra och ombonat är lyckligt lottade.

Där uppe i det blå undrar man ju över vad de tänker. De som arbetar på rymdstationen
med viktiga saker och ting.
Man gör massa tester och kollar hur saker och ting fungerar i tyngdlöshet.
Är det viktigt veta?

Tja, möjligen ur en aspekt. Men den kontrolleras inte. Inte vad jag vet.
Om jag ska upp i det blå vill jag sätta på en kvinnlig austronat och sedan se
om mina spermier fixar att hitta ägget.
Det borde vara ett viktigt experiment.
För om det inte går...
Ja, då kan man lägga ner hela skiten ju.

Tydligen är man så fixerad på vår rymd att det också ska byggas baser på månen.
Vi ska erövra och ha reträttplatser när det fruktansvärda miljöhotet gjort det omöjligt bo
kvar på jorden?
Eller att nån bombat sönder och samma oss totalt.

Tänk då om spermierna inte fixar att kasta sig in i ägget? Katastrof.
Visst man kan göra det i ett labb. Visst.
Men hur kul är det på en skala?
Det är ju själva tillverkningsprocessen som ger lyckoruset.

9 december 2006

Politiker-snack


Under rubriken bortförklaring kommer följande story:

Det handlar om den kd-politiker som setts onanera tillsammans med en annan man i ett kommunalt badhus.
Vidare hade sen kd-politikern kört lite oralsex. De anställa blev vittne till händelsen.

När det hela sedan ska förklaras av kd-politikern....
- Det kanske kunde uppfattas så. Jag lutade mig framåt för att kunna läsa mannens tidning, menar kd-politikern.

Onanerandet har jag inte sett nån förklaring till alls...

Och så finns det de som säger att politiker inte är trovärdiga.
Och sen finns det de som menar att de inte har humor.

I-världsproblem

Hur sopsorterar man skinn på falukorven?

6 december 2006

Fuglesang byter mot regeringen


Jag är en av landets bästa skattebetalare.
Inte så att jag betalar mest. Men jag betalar ta mig fan för allt.
Jag säljer och köper inte ens svart.

Under alla mina år har jag aldrig betalat svart för någonting eller fått en spänn svart för mina tjänster.
Egentligen är jag helt perfekt!
Drar på mig lagom många parkeringsböter också, så att kommunerna får in lite stålar.
Men inte för många per år så att man råkar illa ut.
Bara så där lagom som vi ska vara i lagomlandet Sverige.

Lägg sedan till mitt drickande. Jag handlar på Systembolaget, köper bara dricka av staten.
Det vill säga för de pengar jag får över, när skatten är dragen, går jag och lägger ännu mera pengar till staten!
Och när det gäller drickan är det liksom inte bara momsen vi talar om.

Där emot är jag, och någon miljon personer till, heligt förbannade att det svenska snuset nu ska straffskattas.
Det kommer bli svindyrt att lasta upp en prilla under läppen efter nyår.
Nästan lika dyrt som att börja röka!

Ja, den politiken är det sannerligen ingen som begriper.
Men jag tror jag vet svaret.
Det fina folket håller väl inte på med snus.

Snacket måste liksom varit:
Sånt äckligt under läppen.
Bara gamla snusgubbar som sysslar med sånt ju.

Det är förmodligen lite väl arbetarklassmässigt att snusa.
Ungefär som att hockey och boxning inte heller passar i de fina salongerna.

Nä, tacka vet jag en rejäl dos kokain rätt upp i snoken.
Det är grejer det!
Då får man vara med det fiiiiiiina folket, kanske skriva nån bok, sedan vara med i nåt TV-program.....

Fy fan!
============================
Kan vi inte låta Fuglesang vara kvar på jorden? Han är ju duktig, har bra utbildning och verkar vara en hyvens kille ju.
Bättre skicka upp den nya regeringen i omloppsbana.
Kanske vi tar dem till nåder, när de själva bett om ursäkt.

Nu visar de mest förakt ju.

5 december 2006

Allt är rubbat!

Jag gillar fotboll.
Och att få se den hemma i lugna soffan är inte fy skam.
Man kan slå upp nån goe dricka och njuta av de som springer efter en boll.

I söndags fick jag för mig att titta på TV och se något som sägs vara en fotbollskanal.
Man snackade mest i programmet, Hasse Backe var en av dem.
Ämnena var ganska intressanta, faktiskt.

Men den TV-kanalen gjorde allt för att grusa planerna på att det skulle bli bra TV.
Man fladdrade med kameran exakt hela tiden, den stod still i genomsnitt tre sekunder.
När någon pratade så zommade man in nån annan och så höll det på.

Själv fick jag ett epileptiskt anfall!!!

Det var totalkass. Sämre TV får man banne mig leta efter!
Och som grädde på moset, avbröts allt detta fladdrande med reklamavbrott på avbrott.

Jag vet inte vilka mediekurser som dessa producenter gått. Men inte kan det vara av någon högre skola.
Nä, kass och bort med sånt.

=======================
Jakten på arbetslösa/sjuka fortsätter i en aldrig sinande fart. Jag känner några som tillhör den här gruppen.
Man ringer, skickar brev och nästan trakasserar folk!
Myndigheterna och dess handläggare sätter en stor press på dessa människor.

Gång efter annan går både min telefon och mailbox varm av förtvivlade människor som fått en påhälsning.
De ska överklaga, lämna in papper, skriva handlingar och allt möjligt.

Får man inte in sina handlingar så kommer "vi göra si och så"...heter det.
De här människorna mådde redan dåligt. Nu är de betydligt sämre.
En del så hispiga att de funderar på att ta repet.

Någon fick jag slänga in i bil och köra till psyket. Helt borta i skallen och bara svamlade, yrade, om pengar, barn, mat och annat.

För den som äventyrs går arbetslös, finns här faktiskt en jättemarknad. Starta eget och gå ut och hjälp folk som råkat illa ut när myndigheterna trampar på.
Som jag konstaterat innan, ingen från regeringen lär lyfta ett finger för att hjälpa dem!

Dess värre sätter nu också regeringen en press på handläggarna som arbetar på Arbetsförmedling och Försäkringskassa, att även dessa mår, rent ut sagt, skitkass!

Detta kommer innebära att vi inom en mycket snar framtid har ännu fler människor i detta landet som mår sämre.
Toppen!
Det är väl ungefär vad som behövs...

Fast det skiter ju de höga herrarna och kärringarna i.
Deras stora problem i världen är vilka diamanter och guldsmycken de ska bära för dagen eller vart de ska placera sina aktieportföljer.

Vi andra får ta vår redan slitna konsum-kasse och återvinna den, så man slipper köpa nya kassar - varje gång vi handlar skitmat från något lågprisvaruhus.

29 november 2006

Nya exporter

Försäkringskassan sticker til Spanien!
Utropas i rubriker under dagen.
Ingen är direkt ledsen, jo, möjligen spanjorerna.

Sen visar det sig att just spanjorerna behöver inte vara rädda.
Nä, det är svenskar som bor i Spanien, och inte bara bor, de har förtidspension - så långt är allt okej.
Men fan ta dem om de arbetar också!

I så fall så ska de inte ha pengar från staten.
Det håller jag med om.

I Spanien finns enligt siffror 630 förtidspensionärer eller de som plockar ut så kallad sjukersättning.
Hur mycket det kommer kosta att skicka folk från försäkringskassan till Spanien, öppna kontor etc.
Vet ingen.

Tycker ändå att det är lite märkligt.
Redan i landet lagom Sverige finns väl över 630 personer som skattefuskar så det brakar om det!
Varför ska vi inte börja med dem?`
Här finns ju de stora pengarna att plocka hem för staten.

Ursäkta, det ringer i min mobil....återkommer........................

*pratar i min mobil*
- Jaha, jaså, ni tycker det är vore ett uppdrag för mig? Lilla jag, alltså?
- Oj, jag är smickrad.
- Jo, det kan jag tänka mig. Så snabbt? Okej då, eftersom ni tjatar.
*lägger på*

Hmm...
...var var jag...
Jo, men det är faktiskt kanon att man ska öppna försäkringskassa i Spanien.
Fint klimat ju.
Jag börjar på måndag i Alicante.

26 november 2006

Småmys i TV-soffan

Småmysigt i soffan.
Gott att dricka.
Gott att äta.
Bra på TV (jodå, det händer).

En generös barm att luta sig emot.
Man tänder ljusen.
Man myser och gosar.

Plötsligt en attack!
Det brakar loss, helvetet.
Man harklar och frustar.
Famlar efter drickan.

Drar girigt i sig hela whiskeyglaset.
Klunk, klunk!
Den generösa barmen, undrar vad som står på.
Man kan inte prata.
Ögonen rinner, ingen luft att andas.

Man tittar upp.
Hostar till av bara den.
Ut genom mun far det som en missil!

Det förbannade popcornskalet landar prydligt på den generösa barmens panna.
Smack!

Ridå.

23 november 2006

Makt

Kunskap är makt.
Heter det ju.

Inget kan vara mer felaktigt.
Titta bara på den nya regeringen.


PS
Nu har den dumme sd-snubben skaffat sig en bil, som blir nummer två i samlingen. Säkert 20 år gammal bil är det. Ser ut att vara i ganska bra skick.
I betydligt bättre skick än sd-snubben.
Han har verkligen bara småfalgor i skallen....
Men vad jag vet så har fortfarande inte kronofogden fått in nåra stålar.

Sd-snubben bor på alla andras bekostnad.
Han är mer tärande än alla de flyktingar han faktiskt vill ska lämna detta landet.

Nä, det fanns en tid då det fanns riktiga ställen för såna snubbar - Gulag.
Jag föreslår att vi öppnar upp nåt uttjänt gruvhål i Kiruna.
Sen skickar vi in sd-snubben och andra av hans kaliber.
Med handkraft kan de säkert hacka fram nåt vettigt ur berget som inte skulle kunna tas om hand av maskiner.

Där nere i hålet skulle de kunna göra nån nytta - i alla fall.
Blir det bråkigt så är det enkelt att stänga igen.
Bara till att dra ett par dynamitgubbar och rasera utgången.
Ett nytt Gulag är precis vad vi behöver i Sverige!

21 november 2006

Framfötter

Respekt.
- Show me some respect man!
Skriker en yngling runt 15 bast till mig.

- Vad menar du? frågar jag, lugnt och sansat.
Och svaret från ynglingen är:
- Ähh, vaffan liksom, du vet va ja mena jö!
- Nä, jag fattar inte. Förklara dig.
- Ähh, stick o brinn gubbafan!

Så där kan snacket gå nu för tiden. Här visas minsann ingen repekt alls för de som kallas vuxna.
Respekt är ett ord som numera används hela tiden. Alla ska visa respekt, än hit och sedan dit.
Folk blir kränkta i parti och minut, ingen visar hänsyn alls tycks det.
Är det så?

Förmodligen inte. Redan de gamla romarna förfasades över ungdomarna.
- Nu är de värre än någonsin, konstaterade man innan galna konungar brände ner Rom, satte på folk lite hur som helst och dog i nån mystik inavelssjukdom.

Om det var så att varje ungdomskultur skulle bli värre än den andra, hur skulle det då se ut?
Jag kan tycka att dagens ungdomar är slöa, stillasittande och skulle behöva en blåslampa i röven!
Det finns ju mängder av frågor som borde engagera. Men de sitter kvar och hukar bakom sina bildskärmar från TV, telefon, dator eller vad det nu kan vara.

Vi behöver en ny revolt! Fattar ni inte det?
Miljö, orättvisa, fattigdom, sjukdomar, tänk så mycket skit det finns i världen. Och allt du gör är att sitta tigande och hoppas att mamma och pappa kommer och fyller på ditt konto med mer stålar.
Bortskämda är vad ni är.

Dagens ungdomar runt 15 har i sina små flick- och pojkrum mer än vad en vanlig arbetande människa har. Mängder av saker som kostar tiotusentals kronor. Ändå mår ni skit. Många far så illa att de tar sina egna liv.
Inte ens en ny dator eller mobil kan rädda dem.
Föräldrarna ser det inte heller.

Och ingen gör nåt...

Det är dags att vi alla vaknar upp.
Ungdomarna måste ta första steget. Det kan banne mig inte de vuxna göra.
Men när ungdomar idag visar framfötter så blir det oftast på fel sätt.

De slänger helt enkelt upp sina leriga kängor i tygmöblerna och tror de äger stället de just befinner sig i.
Helt fel!
- Ta genast ner fötterna, förbannade unge! Ställ dig upp och ta ställning i viktiga frågor. Engagera dig! Skyll aldrig på någon annan. Det är ditt liv det handlar om.

13 november 2006

Hästarsle

"Tjänstemännen börjar lämna a-kassan"
Den rubriken skriker SVT-text ut idag.
Svaret från arbetsmarknadsministern:
- Jag kan bara beklaga.
Ingen, säger ingen, tror att han beklagar någonting.
Det är nämligen bara medveten politik, inget annat!

Detta samtidigt som en hästsvans till finansminister säger till de arbetslösa.
- Sök mer jobb eller få böter!
Hästsvansen bör nog placeras där den verkligen gör sig.
Nämligen i ett hästarsle!

Den nya politiken kommer nu in som den värsta tsunami i våra hem.
Vilka ska rädda oss?

Ja, inte fan lär regeringen lyfta ett finger från pöbeln att duka under.
Tvärtom. De kommer gnida händerna, lassa in mer gåslever, skölja ner med portvinet...rapa...

Arslena har verkligen visat upp sina ansikten.

10 november 2006

Dags för hälsokoll

Ibland är det kul att minnas tillbaka.
Jag kommer ihåg när jag gick på högstadiet.
Det var dags att gå till skolsköterskan.
Dagen innan hade vi fått hem ett rör med lock.

- Ni ska kissa i den på morgonen. Det är det bästa kisset, sa sköterskan.
Hur rätt hon hade vet hon väl inte, egentligen.
För henne var det bästa, lika med att hennes lackmuspapper kunde ge utslag.
För oss, att lätta på trycket som uppstått under natten.

Nåväl. Alla traskade hem och kände sig lagom upprymda.
Det är inte kul gå till sköterskan med en tub kiss.
Sen ska det mätas och kollas.
Kanske en doktor också sitter där.
Då tar han tag i pungen, säger: hosta.

Tja, ni vet hur kul det kan vara, typ.

Så det smids planer denna eftermiddag.
En av kompisarna får i uppgift att fixa med lite saker på morgonen.

Han kommer med en hel spann urin!
Grabbarna fyller sina rör och går in till sköterskan.
Hon sätter igång sina tester.

Det tar inte så lång stund innan snacket går:
- Grabbarna lider av äggvita i urinen.
Själv vet jag inte ens vad det betyder.

Men kompisen tackade och bugade.
- Bra, då vet vi vad fåren lider av där hemma.

Håll rent!

Nu blommar frågorna om klimatförändringar osv.
SVT startade en förträfflig serie igår om "Planeten". Väl värd att följa på torsdagarna.
Nu är det alltså dags att ta sig en funderare om vad vi folk sysslar med på denna jord. Inte en minut för sent, kanske.
Fast mycket är för sent.

När jag var yngre var jag med i något som hette fältbioglogerna. Deras måtto var: håll stövlarna leriga!
Vi spanade fågel vid kust och insjö, följde med på spännande projekt till skogs, upplevde inventeringar av både sork och uggla.
Det var en spännande tid att uppleva när man var runt moppeåldern.

Redan då var jag och mina kompisar kritiska till att skogsbruket dikade ut kärr och mossar.
Vi hade mängder av bra argument till att dessa skulle få finnas kvar.
Men kapitalet styrde och skogsfolket ville plantera skog på denna odugliga vattsjuka mark. Så man dikade ut.
Och vi slängde sten och fördämde efter bästa förmåga.

Det var civil olydnad så det sjöng om det.
Tyvärr förlorade vi kampen.
Nu 30 år senare har kärren växt igen totalt.
Det vi då kunde hitta i den vattensjuka marken är för länge sedan borta.
Fåglar, grodor, paddor, växter...allt sånt är borta.

Men det kom också en tid när saker och ting förändrades.
Numera anser man att det är viktigt behålla de vattenmarker som finns. Plötsligt har någon kommit på att de faktiskt också kan göra nytta.
Hej o hå!

Så det som nu händer är att man kan få bidrag för att just anlägga vattenmarker. Speciellt bäckar och åar som rinner ut i vårt hav.
Vattenmarkernas kraft att ta hand om övergödning exempelvis, är bevittnad.

Det konstiga är dock att inget ändrats genom årens lopp. Vattenmarkerna i mitten av 70-talet gjorde givetvis lika stor nytta som de som finns idag.
Men dikar man ut och låter dessa försvinna så påverkas vår miljö.
Är det verkligen så svårt fatta?

Jag begriper inte att man måste vara professor för att förstå.
Tar vi väl hand om vår natur kommer den ge oss så mycket tillbaka.
Så enkelt är det.
Därför är det dags att också ta upp den gamla slogan: Håll Sverige rent!

Om ädel tävlan..

Idag överlämnar jag ordet till Troed Troedson:

Jag tycker om att tävla.
Finns det inte något riktigt målsnöre så hittar jag på ett. Jag delar upp potatisskalning, bilkörning, mailskrivande och föreläsande i etapper och delsträckor, sedan hittar jag på önskade resultat och försöker komma under, eller ibland så nära som möjligt. Jag sporras av konkurrens, svåruppnåeliga mål och oförutsedda hinder.
Alltså borde jag tycka om betyg i skolan, motiverande ackordslöner i arbetslivet eller eggande säljtävlingar i företaget. Ändå gör jag sällan det.
Det finns något som gnager och skaver, något som inte känns rätt i magtrakten. Således försökte jag förstå och sätta ord på när tävlande är av godo och när det inte är det.

För att få en rimlig text tillåter jag mig från och med nu att använda ordet ”tävla” varje gång jag försöker överträffa någon eller något, detta vare sig om det är en regelrätt tävling med regler och medtävlare eller om jag bara försöker överträffa mina egna mål eller någon annans förväntningar.

Jag hittade fem faktorer som avgör om mina tävlingsinstinkter kommer att hjälpa mig till bättre resultat eller inte.

Den första frågan – och förmodligen den enskilt viktigaste – är ”Har jag själv valt att delta i den här tävlingen?”. Frågan kan nyanseras på många sätt: ”Har jag varit med och utformat spelreglerna”, ”Har jag möjlighet att lämna walk-over om jag inte vill vara med?”. Om svaret på frågorna ovan är ”Ja, jag tävlar på villkor som jag själv varit med att skapa” så bidrar det definitivt till bättre prestationer. Om jag däremot svarar nej på frågorna är det rimligt att anta att motivationen blir väsentligt lägre.

Nästa fråga handlar om vad som står på spel. Det finns två typer av utfall, vi kallar dem morot och piska. Vad får jag om jag vinner respektive vad drabbar mig om jag inte vinner? Generellt gäller att vi är mera rädda för att förlora än vi är sugna på att vinna. Risken att bli av med en hundralapp bedöms som mer hotande än vad chansen att vinna en är lockande.
Alltså ägnar vi mer ansträngning åt att skydda oss från en mycket osannolik stöld än att försöka komma åt en lika osannolik vinst. Negativ förstärkning har dock en del andra nackdelar. För det första innebär den att vi anstränger oss till dess risken är borta – därefter slutar vi. För det andra använder vi en hel del kreativitet till att fundera på hur vi kan slippa både tävlingen och dess konsekvenser.
För det tredje har rädsla en del oönskade konsekvenser för bland annat kreativiteten. När vi grips av panik (för att vi jagas av ett lejon) springer vi fortare än någonsin men priset för den höga farten är bland annat ett extremt tunnelseende.

Alltså kan man anta att i de flesta situationer är positiv förstärkning att föredra.

Den tredje frågeställningen handlar om min förståelse för spelets regler och mekanismer och om det verkar finnas en koppling mellan vad jag gör och hur det går för mig. Om jag förstår hur det hänger ihop blir jag sporrad till ansträngning, om jag inte förstår – eller om jag inte menar att det finns en koppling mellan vad jag gör och mitt resultat – anstränger jag mig inte.

Den fjärde faktorn bakom mitt intresse – eller ointresse – för tävlingen är en egen bedömning av mina chanser. Om jag tror att jag har en chans att vinna – men inte är säker på att göra det – ökar min tävlingslust och i annat fall minskar den. Att helt säkert veta att man är chanslös är naturligtvis sämre än att helt säkert veta att man vinner men i båda fallen sänker det min motivation.

Den femte och sista faktorn är ganska stark – men ofta förbisedd. På vems bekostnad vinner jag? De flesta är överens om att det inte är särskilt roligt att vinna över sina barn till exempel. Vår empatiska förmåga säger oss att barnets förlust är större än min vinst och vid en samlad bedömning är det alltså bättre att förlora. Det är nämligen uppenbart att det omvända också gäller, barnets vinst är större än min förlust. Resonemanget är giltigt i de flesta sammanhang. En elitidrottsman sade, i samband med olympiska spel för ett antal år sedan, ”det är svårt att göra sitt bästa när man vet att motståndarna kan bli straffade och till och med fängslade när de kommer hem efter en förlust”.

Nästa gång du funderar på betygens vara eller inte vara eller prestationslönens värde, ställ dig fem frågor:
Har deltagarna valt att vara med i tävlingen?
Är vinsten tillräckligt intressant, eller förlusten tillräckligt avskräckande?
Förstår deltagarna hur det går till att vinna och kan de påverka utfallet själv?
Tror deltagarna att de har förmåga och förutsättningar att göra ett bra resultat?
Anser deltagarna att den egna vinsten är stor nog att uppväga andras förlust?

Om svaret är ja på de flesta av frågorna är ett tävlingsmoment, eller ett prestationskrav, sporrande.

Om svaret är nej på de flesta av frågorna kommer det däremot inte att fungera.

/Troed Troedson

8 november 2006

Inget nytt under solen

sd-snubben
Så har då äntligen sd-snubben i mitt kvarter fått sätta sin bak och ta plats i fullmäktige.
Media bevakade och tog givetvis bilder på detta.
Enligt rapporterna från en som kollade in skådespelet:
- Jag trodde först det var nån storstjärna som kom in genom dörren. Jag stod inne i salen och sedan såg jag fotografer och blixtrande sken. Sen var det bara sd som snubblade in...
Dagen efter publicerades nyheten. Men inga bilder på alla andra som var nya i fullmäktige!

I min kommun kom tre sd-snubbar in i fullmäktige. I fyra år har det faktiskt suttit en stillsam norrman också för sd.
Nu kommer det in två till.

Den ena av dem är så ljusskygg att han inte vill fotograferas. Han är tydligen rädd för att nåt ska kunna hända. Vad vet jag inte.
Det är besynnerligt och mycket fegt att inte våga stå för sina åsikter.
Desto räddare borde väl kanske alla de känna sig som påverkas av deras extrema politik!


Rubrikerna
Rubrikerna denna dag den 8/11-06 säger möjligen något om tillståndet i världen.
Aftonbladet:
"Därför skiljer Britney sig"
EXTRA - "Silja Line-ägarnas fylleslag"
"Klimathotet"
"Så lurar TV-bonden tittarna"

SVT-text kl. 17.05:
"Fler flickor storkonsumerar alkohol"
"Läsk ökar risken för bukspottcancer"
"Medvind för Demokraterna i valet i USA"
"Sverige fällt för Egyptenavvisning"

3 november 2006

Vilda vädret

Tänk vad det är lite som behövs!
Fem centimeter snö i området kring vår huvudstad - och då utbryter katastrofläge.
Tågen går inte, bilarna fungerar inte, flygplan kan knappt lyfta.

Folk blir förbannade, kommer för sent till skiiitviktiga möten. De missar sina unika tillfällen att få förgylla sina arbetsplats.
I TV är det rapporter om snökaoset. Man plockar in den ena ansvariga efter den andre som ska förklara sig.
- Kan ni garantera att detta inte upprepar sig, frågar en reporter.
- Nej, det är helt omöjligt att vi skulle kunna ha en beredskap för såna här saker, säger de ansvariga samstämmigt.

Hoppsan, säger jag!
Men när det hände en jordbävning och det blev en tsunami andra sidan jordklotet...då skulle Moder Svea omhulda och fixa hem svenskar i ett nafs.

Om vi inte klarar av lite snö utan att det blir katastrofläge i vårt samhälle, så kan vi kanske inte begära hjälp vid ännu värre katastrofer utomlands.

Att det sedan skulle kunna bli snö i slutet av oktober tycks ta alla på sängen. Trots att det händer nästan varje år.
Varför kan vi aldrig lära oss.

och ni som förlorade lite tid på jobbet på grund av kaoset - världen går inte under.
Ni är inte oumbärliga!

1 november 2006

Griniga gubbar

Såg ni den roliga serien om griniga gubbar som SVT visat tidigare.
Riktigt roligt, tycker jag.

Idag kom ett mail som tyckte att både jag och Kjell Bergqvist borde slå oss samman och göra en svensk variant av griniga gubbar.
Mailaren undrar också om det möjligen är så att jag påverkat Kjell Bergqvist, är kompis med honom etc.

Svaret är jag inte känner Kjell Bergqvist. Har egentligen aldrig gillat honom.
Men när jag läser vad han spyr ur sig om TV4 så drar jag på smilbanden och tycker att det finns nåt i det han skriver.

Jag gillar människor som har åsikter, som inte hycklar, och som vågar säga ifrån.
Helt underbart, faktiskt!

Och om SVT tänker göra en serie om griniga gubbar i Sverige så kan jag garanterat vara med på ett hörn och leverera godsaker att bli grinig över.

Just nu är det heja Kjell Bergqvist för hela slanten.

Läs och begrunda från Aftonbladets
sida.

25 oktober 2006

Hjärna i nyskick

Visst fasen borde det finnas skärmsläckare på en tv?
Jag menar att det skulle bli en kanonaffär för den som började tillverka detta.

Hur det ska fungera?
Jo, när det visas dynga på tv:n så kommer per automatik skärmsläckaren att sättas igång.
Man slipper se dumma människor som är med i såpor bl.a.

Tänk vad mycket tid människor lägger på att titta på idioter i tv. Innan tv:n fanns tvingades folk i alla fall ut till stora samlingar för att bevittna freakshower.
Då rullade nåt glatt gäng in i byn, så där en gång om året. Man visade mannen med tre öron, elefantskallen och annat mysigt och trevligt.

Folk var skitråa då och man drev med handikappade och folk som var lite efter.
Så egentligen har väl inte så mycket hänt då?
Jo, möjligen att nu är det så kallade normala personer som ställer upp på att bli till åtlöje!

Normala är de inte. Det är det sista vi kan säga om dem.
- Man vill synliggöras, heter det.
Löpsedlar med rubriken: "Därför viker jag ut mig".

Ja, jisses vilken tid man lever i.
När jag var yngre var det ungefär det sista man ville göra, synas alltså.
Inte ens under värnplikten ville man bli synliggjord.
- Smält in i den gråa massan, var det bästa rådet då.

Vad har hänt som gör att alla plötsligt ska synas?
Att synas kan man göra på många olika sätt utan att dra ett löjes skimmer över sig. Eller fylla kroppsdelar med silicon.

Den kvinna som vrålar högst har de största tuttarna och gärna visar dem, en sån tar man inte på allvar. Lika lite den man som fixar och stylar sig, opererar in metallbitar i snoppen och tatuerar sönder sig totalt.
Lika dumma är de som springer på så kallade gym, fyller sina kroppar med preparat och låter muskler svälla till proportioner som inte finns.

Hur vore det som omväxling om folk lärde sig fatta och använda hjärnan?
Å andra sidan är det ju riskfritt transplantera lite av hjärnan till andra.
De har ju inte slitit på sina hjärnceller, precis.

16 oktober 2006

Matdags - snabba ryck - blev inte bra

I helgen var det kanonväder! Solsken och fin blå himmel, vindstilla.
Redan på fredagen träffade jag en kvinnlig bekant som ville följa med ut i backen dagen efter och ragga svamp.
Så sagt och gjort. Vi packade med fika och körde till skogs under lördagen.

Fåglarna kvittrade och till och med vi gjorde det. Det var kanonskönt.
Vi hittade massa trattkantareller och vanliga gula.
Tre fulla hinkar satt vi och rensade i en skogsglänta, läppjandes på lite god fika.
I de lägena är livet ganska underbart.

Väl hemma så började hungern ge sig till känna.
Men vi orkade inte fixa nåt. Kanske gå ut och äta?
Nja, lite jobbigt. Vi kände inte för det heller.
Okej, vi ringer och beställer nåt, förslog jag och haffade telefonkatalogen.

Så blev det. Jag ringde och beställde mat.
Vi satte oss i bilen och jag släppte först av kvinnan utanför hennes hus, sedan raka vägen för att hämta mat, och sen tillbaka till kvinnan.
Men det blev en liten omväg.

För väl framme vid hämtstället stod en pizzabagare helt oförstående.
- Du har inte beställt nåt här, sa han.
- Ehh, jag ringde för 10 minuter sen ju, sa jag.
Berättade vad jag beställt. Och han tittade i sina papper.
Men nä, ingen sån beställning var gjord.

Ganska paff gick jag och satte mig i bilen. Vad var detta nu då?
Då ringde mobilen.
- Var håller du hus? Ska det ta så lång tid att hämta mat? kvinnan ringde.
- Jag är på väg, sa jag, det hände lite skit bara.

Vad fasen göra, undrade jag.
Jag körde hem. Där låg telefonboken uppslagen med alla pizzerior.
Nog hade jag väl ringt till det stället, som jag brukar göra?

Plockade upp telefonen och tryckte på återuppringningen.
- Pizzahuset! sa en röst.
- Jaha, hasplade jag ur mig.
- Vill du beställa, sa rösten efter fem sekunders tystnad.
- Nä, jag vill nog mera veta var jag hamnat.
- Pizzahuset, repeterade rösten.
- Jo, men var ligger det, undrade jag.
- Vid torget. Ska du beställa eller inte? Jag har lite att göra här...sa rösten.
- Nej, jag har redan beställt.
- Du är inte klok....klick! sen hörde jag ingen mer röst.

Inte hade jag beställt från den pizzeria jag är van vid.
Detta var ett hela annat ställe.
Mat fick vi till slut om än lite kallare än vanligt...

14 oktober 2006

Idiotisk vecka

Alliansen vann ju som bekant valet.
Nu skulle den nya regeringen ta itu med folk som fuskade, hette det.
Man gjorde stora nummer av att människor i landet var fuskare.
Och detta kostade enorma pengar, sas det.

Sen tillkom en regering med ministrar. Det visade sig nu att dessa verkligen var fuskare.
Nja, betala TV-licens, ähh, sån skit betalar inte vi på högerkanten.
Den är ju statligt ägd ungefär som kommunism i ett nötskal..
...så måste nog snacket gått i dessa kretsar, när de fläskat i sig dyr rom och gåslever.

För att inte tala om att betala ut svarta löner.
Vi hade inte råd, sa en minister, som avgick idag.
Ungefär sex dagar för sent, tycker jag.

Har de sån djävla låg moral så kan man inte ha förtroende för en sån människa.
Så enkelt är det!
Det tycks bara vara politiker som inte begriper det.

På lokal nivå visar det sig nu att politiker efter politiker anmält att de faktiskt har en TV.
Åhh fan, det hade man aaaning om ju. På det stora huset fanns ju bara typ två paraboler och minst en TV i varje rum.
I lokalblaskan förklarar en politiker med att det är frun som sköter hushållets ekonomi.
Och själv har han jobbat så mycket att de inte ens kunnat prata med varandra på en hel vecka.

Listan på ursäkter kommer nog bli härlig läsning.
Men skylla på frun! Det tar onekligen priset och vore jag frun så hade jag tagit mina grejer och gått.

Det tycks bara vara politiker som inte begriper det.




sd-snubben
Ja, följetongen rullar vidare. Häromdagen hade han nån form av utläggning till en person, utanför mitt bilgarage.
Han gillade tydligen inte att polis och media synade diverse sd-folk.

- Du ska fan inte klaga, än mindre öppna käften! Den dag du börjar arbeta som vanligt folk och betalar dina skulder vill jag allt uppleva. Tills dess kan du knipa igen! röt jag, när jag dundrade förbi.
- Ja, ja. Jag ska börja arbeta, sa den dumme.
Den andre undrade mest: vem fan var det nu då?

Jag gick. Och den dumme sd-snubben förklarade säkert. Jag skiter i vilket.
Den dagen kommer inte då jag inte säger vad jag tycker om såna idioter.

Nä, sd-folk ska hållas kort. Folk och folk förresten....
Man kan liksom inte påstå att en utlänning tagit något jobb från sd-snubben.
Att ersätta den fan är det lättaste som finns.

4 oktober 2006

Akta öronen!

Vaaaaa?
Vad är vitsen med hörlurar?
Jo, att man inte ska störa sin omgivning. Det är bara den som bär hörlurarna som ska kunna höra.
Fungerar denna grej, egentligen?

Nä, den gör ju banne mig inte det.
Varje dag störs jag av människor, som spelar på såna höga nivåer i sina lurar att de inom kort är döva.
Jag hatar att höra sju olika låtar dissta igenom i arla morgonstund när jag ska slumra lite på bussen.

Lök på laxen kommer sen när en tonåring tar upp en mobil och sedan sitter och skriker in i denna lilla manicken.
Men det är klart de måste väl skrika, de små liven.
Ty, de har ju blivit döva av sina hörlurar....



Språkpolisen
Hört talas om angenäma problem?
Det har du säkert.
Men vad är det? Och kan det finnas underbara problem?
I så fall heter det väl inte problem?

Klart som korvspad att det inte finns angenäma problem.
De två orden tillsammans låter inte kloka!



Den dumme sd-snubben
Detta går under rubriken, den dumme sd-snubben i min trakt, bara några portar bort. (Hmm..."den dumme sd-snubben i min trakt, bara några portar bort"...låter som en ganska hyfsad titel för både låt, film, bok eller nåt i den stilen.)

Han var som bekant jagad av fogden. Inget att hämta, tyckte de. Alltså när det gäller mäta ut....
Men den lille dumme sd-snubben har en gammal bil med larm i.

Och detta förbannade tjutande larm går i både tid och otid. Mest i otid, förresten.
Ingen vettig människa skulle få för sig att sno bilen.
Allt som händer i miljön runt bilskrället gör att larmet går. Kör man lite fort på gatan bredvid....
tuuuuuuuuuuuuut............tjuuuuuuuuuuuuuut.
Om katten spanar in avgasröret på en meters avstånd ....tuuuuuuuuuuuuut............tjuuuuuuuuuuuuuut.
Man vaknar, trött och det ringer av bara den i öronen....lite grinig och kinkig kan jag säga att man blir.

Och den dumme sd-snubben bor så långt ifrån att han aldrig kan höra sitt billarm!
Nu är det vi som bor nära som tvingas lyssna till tjutande och tutande.

Imorgon är det jag som hoppas på att bilskrället verkligen blir stulet och man lyckas köra iväg med den.
Eller så kan väl åtminstonde fogden hämta bilfan? Skotvärdet finns ju och då kan den dumme sd-snubben betala av lite till samhället.

Samtidigt får vi som arbetar och sliter behövlig vila för våra öron.
Alla tjänar på den affären.
Ska nog fasen ta en snack med fogden.
Men de stoppar säkert fingrarna i öronen och lossas inte lyssna...

28 september 2006

Självutnämning - Jordnäringsminister



Goddag mina vänner
Idag är det dags att bland annat tala om vett och skrot.

Är det vettigt att parkera sin cykel i de små holkar där resande ska kunna läsa ut sina restider?
Givetvis inte.

Är det vettigt att parkera en liten eu-moppe på en märkt p-ruta för bil?
Givetvis inte.

I exempel ett så har jag redan sett många människor, inte bara äldre och handikappade, haft enorma problem med att hitta rätt buss, tåg etc.
Inne i den lilla kuren sitter ju denna informationen, ganska finstilt är anslagen också.
Här finns tak över huvudet för den som ska lusläsa sitt resande.
Det är ju bra.
Men det är ju perfekt att ställa cyklar där också. Om det blir regn så blir ju inte sadeln blöt.
Då slipper man bli blöt i rumpan när man sedan ska cykla hem.

I exempel två har jag själv varit ytterst nära att förflytta dessa mopeder till närmsta skrotupplag.
De är små, man kommer infarande i 190 till p-rutan, shiiiiiit! säger man och stampar på bromsen.
Man klarar moppen på några centimeter när.
Sedan kommer ett raseriutbrott.........

Man kan ju ställa sig frågan varför ända in i glödheta h-e folk parkerar sina cyklar och mopeder så här?
Jo, bara de kommer fram så är ju allt okej ju.
Eller hur?

Hade man parkerat så här i andra länder skulle det väl nästan bli böter.
Okej, jag vet att det är lagligt parkera sin eu-moppe på p-ruta. Men det är ju inte särskilt smart.
Parkerar man cykeln och mopeden lite snyggt vid sidan om så fungerar det ju sjukt bra.
Så gör man i hela världen.

Varför måste vi bryta mot detta och gå andra vägar?

Den dagen ni ser en hel packe med cyklar som ligger på marken - då är det nog bara jag som blivit tillräckligt förbannad.
Jag vill verkligen bära bort skrotet så folk kan komma fram.

Vad vill du?
Varför finns det plötsligt inga politiker som driver den här typen av jordnära frågor, som vi alla kan begripa?

Kanske dags att vi får en jordnäringsminister - jag tar det gärna!

24 september 2006

SD -- Så dumma. Så djävla dumma!

De förbannade demokraterna firar i södra delarna av landet. De har röstats in i flera kommuner till fullmäktige och ska nu beredas plats i styrelser och nämnder.
Vi pratar alltså om sd.

Ja, detta händer valåret 2006 när det heter mångkulturåret.
Jag vet inte om man ska skratta eller gråta.
Tyvärr kan vi ju inte heller ogiltligförklara rösterna som gått till sd.
Fast det borde man nog ändå göra.
Ingen normalt funtat människa kan lägga en röst på detta parti, eller vad det nu är för nåt.

Det är med bedrövelse jag har följt upp hur valet gick till 2006.
I mitt eget valdistrikt var andelen röstande lite mer än 70 procent.
En ren katastrof, förstås.
Och mitt i detta distrikt, bara ett par hus bort, bor numera en sd-snubbe som valts in i fullmäktige.

Killen är en av de mer blåsta som finns i min by. Han har inte gjort ett vettigt handtag de sista 15 åren. Bara legat samhället till last.
Kronofogden vill ha in stålar, men det finns inget utmärtbart.
Han har skrattat vissa mornar när man ska upp i ottan och ta sig till jobbet.
Kommer hem helt slut, då kommer den där fan fram visslande och glad.......
Ibland förstår jag folk som tar till vapen och skjuter.
Ja, faktiskt kan jag ha förståelse.

Jag går nu och väntar som alla andra på att jobben ska trilla in. Det har redan gått två veckor och inte minskar arbetslösheten för det.
Den handlingskraftiga nya regeringen har inte gjort ett skit.
De kan inte ens fixa fram vilka ministerposter som ska tillsättas.

Välkomna till en reality-såpa, som tyvärr är sann. Och som kommer drabba det svenska folket skoningslöst.
Ladda med pasta, skorpor, soppor och andra livsmedel med lång hållbarhet.
Passa på att köpa överlevnadsgrejor när det säljs ut billigt.

Vi är på väg till ett klassiskt samhälle med en enorm klyfta mellan folk.
Problemet är att ena dagen kan man vara med det vinnande laget, för att i nästa åka ner i bråddjupet.
Ingen går säker när den nya politiken läggs.

Hej o hå! Heja landet lagom Sverige.

Själv ska jag söka asyl i Norge eller möjligen Danmark.

16 september 2006

Mera diverse

Nya begrepp
Det vet ni väl att nya begrepp uppstår för jämnan.
Nu är det att göra en folkpartist.
Begreppet är tudelat.

Antingen gör man ett synnerligen klumpigt dataintrång.
Eller så är det en våldtäkt.


Nya soldater
2000-talets soldat är sannerligen de från Frälsningsarmen.
Jag är långt ifrån kristen, utgången från den svenska kyrkan sedan urminnes tider och inte heller med i nån annan kyrka.

Men dessa frälssoldater imponerar.
De skramlar runt med sina bössor, alltså pengabössor, och samlar småsmulor från månniskor som knappt något skänker.

Ibland skäms jag när jag ser vad som händer.
Vid ett stort varuhus brukar det stå en man och samla pengar. Han är skåning, det hörs lång väg när han pratar.
Men ingen stannar och pratar med honom.

Vid enstaka tillfälle händer det att nån slänger ner en peng i hans bössa. Soldaten bugar och bockar som om ryggen skulle gå av.
- Va fan, bocka inte. Säg istället: har du inte mer att ge din snåle djävel, skulle jag vilja säga till soldaten.

Men jag gör inte det. Jag brukar slänga in en sedel i bössan när jag passerar honom. Skämta och prata lite med honom.
Samtidigt känner jag stirrande blickar från passerande som säkert undrar.
Jag bryr mig inte.

Däremot bryr jag mig om att folk inte bryr sig om andra.
Fy fan, för människor som tror de är nåt!


Till sist
För en generation sedan behövde människor vila efter avslutad arbetsdag. Nu behöver de motion.

13 september 2006

Diverse

Blå skåpet
Hur mycket kan egentligen rymmas i ett skåp?
Ofta hör man, nu har den personen skitit i det blå skåpet.
Genom åren blir det ju ganska mycket.
Vem tar bort det

Och förresten. Varför har man skelett i sin garderob?
Ingen normal människa har det ju.
Men ändå så säger man att folk har just det.
Ni fattar väl?

Ja, jag begriper nog inte :-)




Låtdjävel
Nu har jag lyssnat på den där brudens låt på radio att jag storknar. Att
det dessutom var en svensk artist hade jag ingen aning om.
Hon sjunger på engelska och jag trodde direkt att det var snyggingen
Shania Twain.
Men det var det nu inte. Fast en söt tjej var det ju lik förbaskat

Nu har dock den låten gjort sitt.
Det kvittar vilken djädrans radiokanal man rattar in, så vips dyker
låten upp.


Vad den handlar om? Ingen aning.
Men det är nåt som en person har svårt att få bort ur sin skalle, eller
nåt liknande
Just nu vill jag bara ha bort låten. Den är bra. Nu är den dock
sönderspelad.




Reklam-radio<
Alla pratar om radioprogrammet. Det är så kul, såååå kul.
Man debatterar, man spelar musik, man frågar högt uppsatta människor,
man har lekar.....listan är lång.
Och programmet är totalt urkass.

Här finns knappt något seriöst. På bästa sändingstid skulle man till och
med behöva ha radioprogrammet barnförbjudet.
Jag har hört såna dumheter sägas att de borde fällts om någon anmälde
eländet.

Det värsta med reklam-radio är när den spelas på offentliga platser.
Typ bibliotek, varuhus, bussen, i aulan etc.

Offentliga miljöer ska banne mig vara fria från detta
radiobrusande reklamskithelvete!

6 september 2006

Vardagsmat

Skandaler

Just nu duggar skandalerna tätt i landet lagom Sverige.
Idrottsmän pudrar sig med kokain, fotbollsspelare kastas hem, politiker gör dataintrång.
Detta är förstås vardagsmat i andra länder, men inte i Sverige.

Detta är ju sånt som inte sker i Sverige, bara i alla andra länder.
Ungefär som när Olof Palme, statsminister, sköt ihjäl på öppen gata.
Sånt sker inte här! vrålades det i desperation och chock.

Sedan dödsskotten på Sveavägen 28:e februari 1986 mot Olof Palme har mycket hänt.
Eller har det inte det?
Möjligen är det så att allt och alla är så mycket mer påpassade idag så att det därför blir omtalat.

Men det är klart, ett mord kan man ju förstås inte låta ske utan att det märks.
Men resten då?
Supande idrottmän och kvinnor är inget nytt alls.
Möjligen att de innan drack öl, vin och sprit, rökte nån cigg etc.

Numera tycks partydrogen kokain vara accepterad som om de tog en liten tjusig drink med paraply och tomtebloss tillsammans med en apelsinklyfta.
Det är stor skillnad mellan dessa saker, är väl bäst att påpeka.
Detta är förstås vardagsmat i andra länder, men inte i Sverige.

Inom politiken sprider sig också ett spel som inte kan anses som rumsrent. Man förtalar fram och tillbaka, mailbombar, gör dataintrång. Listan är ganska lång på övertramp och kränkningar.
Detta är förstås vardagsmat i andra länder, men inte i Sverige.

I fotbollslandslaget behandlar man ena dagen proffsen som proffs, för att nästa dag behandlas som förskolebarn. Vilket som är rätt eller fel kan man förstås fundera över.
Fast ibland tycker jag att det är just mindre regler som behövs och mer förstånd.

Ju fler regler vi bygger upp desto svårare att hålla dem och än värre att kontrollera att folk just håller sig inom ramen.
Möjligen är det så att våra största idrottsstjärnor i lagspel inte alls är så duktiga på att vara vuxen som man kan tro.
För varför måste så många pekpinnar delas ut?

Att nu också tre landslagsspelare gått ut i sena kvällen efter klockan 23 måste ju givetvis också straffas. Herregud en del av dem hade ju inte ens fyllt 30 bast!
De kan givetvis inte veta när det dags att gå och nana med lilla John Blund i ögonen.
Nä, det måste någon tala om för dem.
Och när de inte lyder tas de i örat och körs bort.
Detta kan bara hända i landet Sverige.

Det känns onekligen att ankdammen landet lagom Sverige numera tillhör världen.
Det som är vardagsmat i andra länder, sker även i Sverige.

Varför skulle det inte ske? Vi är alla människor av samma skrot och korn.

Till sist: Jag tycker att televisionen är mycket lärorik. Varje gång någon sätter på den, går jag in i ett annat rum och läser en bok.
Sagt av Groucho Marx.

24 augusti 2006

Hantverkare

Hantverkare.
När man nämner det ordet så skapas liksom en gloria kring det.
Det är kunniga män och kvinnor som med sina händer är oerhört skickliga på
sina saker.
Det kan vara allt från att snickra till att stcika finfina plagg.
Vad vet jag.

Men en sak vet jag.
Och det är att de hantverkare som dräller runt i våra byar och städer banne mig inte borde få ha körkort.
Inte nog med att de med sina logostinna bilar far fram som biltjuvar, de kör ju också där minst anar det.

Att få ett skrällande bilhorn bakom sig på trottaren en tidig morgon när man
är så där förbannat trött.
Ja, det är liksom ingen bra start på den morgonen, om man säger så.
Men lite av det kan jag ta.

Fast värst är nog när dessa pappskallar ska parkera. De ställer sig
överallt. Och jag menar verkligen överallt.
Finns det en port framför, bravo, då finns det en hantverksbil parkerad precis utanför.

Så ser det ut. Och ingen fan sätter upp en p-bot på bilarna.
Detta må vara skickliga yrkeskunniga människor. Men bil ska de inte köra.
Och om de nu gör det, så måste de väl ändå förstå att de inte kan fara fram hur som helst.

Undrar vilket parti som tar upp detta i valet?
Förmodligen är det ju småföretagare allihopa dessa hantverkare.
Och det heter i debatten att man ska göra det bättre för dem.
Vad fan blir då nästa steg?
Redan nu gör de ju lite som de vill i trafiken utan att nån säger ifrån.

22 augusti 2006

Doing the laundry

Pengatvätt vet väl alla vad det är.
Men tidningstvätt?
Kan det va nåt?
Knappast.
Jag har nämligen provat.

Häromdagen laddade jag min toppmatade tvättmaskin med underkläder och strumpor.
Satte igång och var riktigt glad över att maskinen arbetade medan jag kunde sträcka ut i soffan.

När det tystnat i badrummet var det dags att lasta ut och slänga in lite skjortor.
Men...nåt hade gått käpprakt åt skogen.
Det skummade kolsvart om hela maskinen.
Fattade ingenting.
Maskinen var inte ens tömd på vatten!

När jag tittade lite närmare började jag ana nåt lurt.
Två morgonblaskor hade trillat ner i maskinen och nu var det pappersmassa över allt.
Jag slet som ett djur med att få undan vatten, pappersmassa, rengöra silar och sen tvätta utan tvätt för att försöka få maskinen ren.

Kläderna var som sotiga. Grådassigt alltihop.
Oj, oj....
Efter bästa förmåga blev det till att skölja av pappersmassan från kläderna inne i duschen.
Sen rengöra den silen också innan ett stopp var faktum även där.

Framåt 03.00 på morgonen var allt klart.
Men då hade jag inte tvättat om kläderna!

Vis av erfarenhet så blir det nu till att kolla ett par extra gånger innan jag startar en tvätt.
Och skulle ni vilja djävlas med nån - så snälla - släng inte in en tidning i tvättmaskinen.

18 augusti 2006

Go i luvan

Dumheter staplas nu på varandra i en aldrig sinande form.
Fredrik Reinfeldt tycks stå för de flesta.

Inte minst sedan sossarna gått ut med att de vill höja a-kassenivån i sitt valmanifest
Då säger Reinfeldt att han istället vill öka drivkraften hos folk!

Ja, jisses. Ett uttalande som kommer från en som åkt räkmacka genom livet.
Nä, nu får det fasen vara stopp på rena självklara idiotier.

För vad moderaten säger är ju att de arbetslösa är helt enkelt lata och tycker det är kanon att sitta hemma.
Det visar verkligen i vilken verklighet han lever i.
Att vara arbetslös är extremt betungande. Rent ekonomiskt kan det innebära katastrof. Uppe på det jagas man från alla möjliga myndigheters håll.

I ordet drivkraft finns också nåt helt annat som moderaten inte säger.
Nämligen att med kniven på strupen så blir människor så desparata att de gör vad som helst för en spänn.
Lönedumpning.
Vi ska inte klara oss på ett jobb.
Möjligen behövs två, ja, rent av tre jobb för att kunna få till livets nödtorft.
Så ser det ut i moderaternas finfina värld.

Men den drabbar givetvis inte de som röstar på dem.? Nä. därför de som röstar på dem är enbart så fullsketna - likt Gates - att det liksom inte finns nåt oroa sig över.

Det är inte så värst länge sedan som det hette "alla arbetslösa fuskar och jobbar svart". Det kom sen på skam när man kollat i sömmarna ordentligt.
Visst, det finns fusk överallt. Även bland politiker.

Men kom för f-n inte dragandes med att arbetslösa är lata och att drivkraften måste ökas.
I mina öron är detta ett stort slag i ansiktet på folk som sliter av bara den för att hitta ett arbete.
Egentligen borde väl uttalandet kunna anmälas? (Det är ju poppis att anmäla allt som känns kränkande. Och detta är oerhört kränkande.)

Kan ingen vettig person förklara för moderaten att det finns för få jobb. Så enkel är faktiskt matematiken.

Men det är bra att moderaten säger så här. Valet blir liksom inte ett dugg svårare nu.
Och att de sedan kallar sig för nya moderaterna, arbetarparti - Go i luvan måste väl ändå de varit som kom på det.

Ingen kan väl låtas luras av denna falskhet?
Jo, idioter förstås.

17 augusti 2006

Sås

Hallandsås.

God sås från Halland, eller?

16 augusti 2006

Dubbelmoralens ansikte

Sven Nylander.
"Nyllet" som gav dubbelmoralen ett ansikte.

Allt förtroende är i botten och han kommer nu att få lida och drivas likt en ny Ludmila. Helt rätt.

Att sen komma i all stress med löjliga bortförklaringar är ju trams. Nu visar det sig att Nylander pudrat sina drinkar och näsborrar i 10-talet år.
I alla fall enligt hans egen version.

Jaha, oskulden är vit.
Liksom kokain.

14 augusti 2006

Våldtäkten

Så rök oskulden på friidrottssverige.
En grym våldtäkt där vi alla är offer och där förövarna hittades med kalsongerna långt nere...
Det är i alla fall omdömet och kommentarerna efter EM i Göteborg.

Först en som var full, sen tre fridrottare, där två av dem slutat, inblandade med kokain.
Och lagom landet Sverige häpnar.
Varför?

Kokain är ungefär oika vanligt som en gin och tonic i kretsar där dessa människor umgås. Så enkelt är det. Att tro nåt annat är att blunda för vad som händer.
Svenskar har heller ingen slags högre moral eller bättre form av betänklighet än individer från andra länder.
Vi pratar nämligen om människor. Och så stora skillnader är det faktiskt inte mellan nån människa på planeten jorden.

I Sverige ska vi alltid vara präktigast. Möjligen är det just det som gör att vi bortser från allt annat.
Doping finns även i Sverige. Vi har egna fall så det räcker.
Tittar vi sen på gymmen så kommer många att knappt tro sina ögon.

Killar som snabbt, på mindre än ett halvår, bygger kroppar som är helt omöjliga att få till på vanligt slit.
Istället pumpar de i sig preparat av allehanda slag.
Detta vet också alla.
Tyvärr är det för få som reagerar.

Jag tror vi måste ha fler "skandaler" av denna typen, för att samhället ska lyfta på ögonlocken.
Men då handlar det inte om att nån annan ska agera.
Det måste vi alla göra.
Därför att det är vi som utgör samhället.

13 augusti 2006

Terror

Vem är egentligen terrorist i vår värld?
När det kalla kriget rådde så fanns nåt som kallades för terror-balans.

Det sas råda terror-balans mellan öst- och västblocket.
Nu är en terrorist en självmordsbombare.
Inte nån som sitter på flera mils avstånd med en gigarr i munnen och sedan trycker iväg en långfärdsmissil.

En missil som brakar rakt in i en skola eller ett sjukhus.
Hej o hå.
- Vi fick visst lite fel information. Men i källaren sas det att nån skäggig man gömde sig som vi ville komma åt, heter bortförklaringarna, ungefär.

Vi måste nog börja fundera lite mer kring vad som händer på vår planet.
Just nu är herr Bush den värsta terroristen av dem alla.

Krigsförbrytaren borde vara ett klart fall för domstolen i Haag. Men ty, här är övriga världen på tok för veka mot det stora landet.

Äcklig smak får man i munnen av detta rövslickande.

11 augusti 2006

Fortplantning


Är det bara jag om undrat över problemet.
Tror inte det.

Män är produktiva varje vecka, kvinnor är inte det.
Alltså vi talar om att fixa en avkomma.

Varför?
Varför är inte män också utanför matchen vissa veckor?
Det kan man ju undra.

Nä, männens plikt på denna planet måste ju helt enkelt vara att sprida säden av bara den.
Tydligen har det alltid funnits mer kvinnor på planeten än män, därav denna funktion på män.
Eller, hur fan ska man tolka detta?

Hur som helst:
Barn är säkert roligt och intessant på alla sätt.
Jag gillar dock mest att träna på att få till dem.
Sen att mina "avkommor" hamnar i små gummipåsar av latex, måste vara bättre än att de bli människor som hamnar hos en ensamstående kvinna.

10 augusti 2006

The dead pixels

Jaha, så upptäckte man nåt fel på sin kamera då!
Förbannat också.
Upptäckte till min fasa att vissa pixlar var tokdöda. Det fanns alltså ingen information alls där.
Hmm...det är väl inget att gapa över, säger du.

Jo, faktiskt. Det är inte kul plåta natthimlar med extra stjärnor i, om jag säger så.
Lätt nervös gjorde jag exponeringar och kollade extra noga.
Men det var pixlar som felade.
Provade olika nedskalningar av bilderna också.
Men när man väl sett ett förbannat fel så tycks man se det oavsett bildstorleken.

Tja, man konstaterar fakta.
Letar upp kvitton, emballage, telefonnummer. En hel hög massa saker för att komma till rätta med problemet.
Efter att ha slitet halva natten med testande och grävande av allt materal, slänger jag mig utmattad i sängen.

På morgonen intar jag en rejält stärkande frukost. Laddar termosen med extra kaffe.
För nu väntar eldprovet.
Ni vet: ringa.
Att ringa och sen komma till nån dataröst....
- Tryck fyrkant för ditten, en etta för datten...
- Du är placerad i kön.
- Vi svarar om 78 minuter, tack för att du väntar.
Sen kommer musiken in som ungefär som shopmusik eller hissmusik.
Ja, fy för böveln. Man drar sig in i det längsta för att ringa såna här samtal.

Men jag greppar luren och slår numret till Olympus.
Två tonstötar, sen nån som säger nåt.
Jaha, där kom datarösten, tänkte jag.
Men se det var en livs levande varelse som ville prata med mig!

- Öhh, sa jag, och sen levererade jag mitt problem.
- Har du testat pixel mapping? sa människan i luren.
- Öhh, svarade jag klokt.
Nu måste människan i luren tro att det inte är en riktig människa i andra luren, funderar jag.

- Gå in i menyn och använd pixel mapping. Man kan behöva göra det två-tre gånger för ett bra resultat, sa människan i luren.
Allt avklarat på under två minuter.
Och det kaffe jag hällde upp innan samtalet var fortfarande rykande hett.
Så hett att jag brände mig som bara den när jag glad i hågen körde ner en deciliter i munnen.

Hostande och rosslande av kaffe som kom genom näsan också, blev det till slut ordning på Karlsson.
Greppade kameran körde lite i menyerna som människan i luren sagt.
Problemet var borta!

9 augusti 2006

Freakshow

350.000 personer kantade gator när 35.000 deltog i nån slags karneval under Pride-festivalen.

Inte så konstigt alls.

Freakshows har alltid lockat människor.

7 augusti 2006

Falsk varudeklaration

Ibiza?
Har du varit där?
Fy, fasen vilket ställe, alltså.
I alla fall de gånger jag var där.
Och det var nog - hmm, låt mig räkna....i alla fall mer än tre.
Det VET jag!

Jag måste erkänna: Jag älskade röjet. Alltså på den tiden, tja, då för lite mer än 20 år sedan ungefär.
Och det har inget med att man blir äldre med åren och tycker annat. (Också en konstig vetenskap: man blir äldre med åren. Tror fan det!)
Nä, det var bara ett kul ställe med tjejer så lössläppta så varje förälder borde förbjuda allt vad utegång heter.
Typ så, fast lite värre.

Tja, det gällde förstås också oss killar. 37 grader varmt så var det liksom fritt fram, så gick snacket. Och då pratar vi inte tempen på luften eller vattnet, snarare kroppstemp.
Ähh, ni fattar väl. (Förklara för den som inte begriper)
Ingen aids eller hiv här inte, inte ens tal om en riktig semestermage.

De värsta förlorarna kunde inte ens misslyckas på Ibiza. Så jag lyckades också!
Men det gick förstås käpprätt ibland. Precis som för tjejerna.
Vilka öar som numera lockar ungdomar till ha pary nätterna igenom och sova på stranden, vet jag inte.
Cypern är dock alltid ett säkert ställe - Ayia Napa.
Denna lilla pärla som helt fördärvats av ungdomsröj.

Åter till Ibiza!
Det var där jag säger att jag förlorade min riktiga oskuld. Om man nu kan säga så.
För det var på denna lilla ön som jag träffade bruden med stort B.
Jag kan ju säga att jag ångrar bittert att jag inte frågade vad hon bodde, telefonnummer, inte ens namnet!
Heltokigt förstås. Men det symboliserar ungefär vad som hände på den tiden.

Hon raggade upp mig på ett hak som fanns i bottenvåningen av hotellet. Var inte dugg intresserad av mig, visade det sig. Bruden ville istället sätta tänderna i en kompis.
Men hur det nu gick till så blev det ändå vi två.
Och det var inga dåliga grejer det.
Bara tanken från detta kan få byxormen att börja leva.
Det säger inte lite det.

Vart hon sedan tog vägen här i livet har jag många gånger undrat över. Jag hade så gärna velat veta. Men det blev något slags olycklig kärlek över detta som sedan ska bli ett slags ungdomsminne.
Jag tolkar det så. Fast om du känner igen dig...hör av dig för fan.

Vid ett besök på Ibiza höll det på att gå riktigt tokigt.
Jag bodde på ett hotell, visade sig sedan att jag skulle dela rum med en annan kille. Han var mystisk.
Mer än så går inte att beskriva honom.

Med ett par kompisar som jag lärde träffa på nervägen till Ibiza så skulle vi ut och slå runt. Redan första kvällen satte vi oss i taxin och bad chauffören köra oss till nåt bra.
Jodå, han visste, han pekade och pratade.
Vi kom fram och gick in.

Icke en kotte!
Klockan var 21 och tydligen började ungefär saker att hända runt 02.
Men vi var törstiga svenskar vi.
Så in med bira, groggar, tja allt med alkohol i.

Vi satte oss bekvämt i några fåtöljer med fin utsikt över baren.
Efter två timmar kommer tre helläckra damer in och ställer sig vid baren.
Jisses, såna goa chokladpuddingar. De var mörka i hyn, inte solbrända. Hade fina kläder, långa slitsade saker och urringningar värda namnet.
Ja, herregud.

Och där satt vi. Tre killar i fåtöljerna, tre damer i baren.
- För fan, vi måste agera, föreslog jag.
- Lugna dig, ta en grogg så länge, menade kompisarna.
Jag trodde inte mina öron och började undra om de inte gillade damer.

Den fina fägringen framför mig gjorde att blickar började bytas mellan oss. Ja, ni vet, det där spelet som kan uppstå.
Och det var inget tal om annat än att detta var inledningen till något.
Damerna flög upp på de höga barstolarna, lät slitsarna visa allt mer av deras kroppar.
Och där satt vi. Och tittade.

- Snart måste vi kanske göra nåt, menade jag lite blygsamt.
- Fasen, har du så bråttom. Det är ju bara första kvällen.
- Än sen då. Det här läget är nästan för bra att låta det gå bort. De är tre vi är tre, påpekade jag pedagogiskt.
Men komisarna avvaktade, ja, jag också.

Spelet fortsatte mellan oss. Mer hud visades fram av damerna. Man kunde se mer av brösten nu än de små tygstyckena kunde dölja.
Aj, aj....
Vackert var det onekligen.
När så en av damerna, som jag spanat in en längre stund, börjar ta fäste på mig, så känner jag hur nackhåren reser sig.
Hon tar bort det benet som korsat det andra. Drar tag i slitsen och blottar sig!
Rakt mot mig. Jag har full insyn.

Vad jag ser är dock inte vad man förväntar sig.
Där hänger en brun skrynklig liten sak!
Jag tappar hakan.
Får inte luft.
Damen skrattar åt mig nu.

Kompisarna ser min reaktion. De undrar. Jag försöker förklara att damerna inte är några damer - utan män!
Nu skrattar även de åt mig.

Efter denna händelse kan jag mycket väl förstå människor som blivit rejält lurade på konfekten.
Denna gång var det mycket nära för egen del.

Sedan dess tycks jag ha blivit försiktig i överkant.
Nu vill man kanske se hela varan innan man liksom gör nåt, känns det som.

1 augusti 2006

Dumbom

Mynt.
Jag har nästan aldrig några mynt i mina fickor eller i plånboken.
Antar att jag gör som så många andra.
Man slänger "gruset" i en burk och växlar in nån gång om året.
Också ett sätt att spara lite pengar till semestern.

Problemet är nu att alla kundvagnar ska ju ha mynt. Annars så får man vackert låta bli dem.
Därför blev jag glad när jag fick en sån där plastbit istället, visserligen med reklam på. Men va fan...man får ju offra sig.
Nu var myntproblemet borta.
I med plastbiten i plånboken, så var man redo.

I förra veckan uppstod ändå en smått otrolig historia.
Jag skulle handla. Det var 30 grader varmt och redan när jag gick för att hämta ut bilen från garaget var jag svett.
Vid varuhuset sätter jag kurs mot kundvagnarna.

Greppar efter plånboken.
Den finns inte i benfickan!
Skit också.
Då kommer en jag känner lite ytligt fram och säger:
- Inga mynt? Har har du en femma, säger hon och går.
Ehh, tack, hinner jag få fram, innan hon sprungit iväg med vagnen.

Så jag petar in femman.
Tar vagnen, fyller den till bredden med saker som jag behöver och knappast inte behöver.
Går med förbannat självsäkra steg fram till kassan.
Köar i 20 meter.
Slänger upp vara efter vara, tar minst 10 minuter innan jag är klar.

- 1.838 kronor, säger puddingen i kassan.
Trevar efter plånboken............som ju inte fanns.
- Jaha, nu är det tydligen så att jag....började jag förklara.
Snabb som en vessla fick jag plocka ner allt i vagnen. Låta den stå vid kassan.
Kasta mig hem med bilen för att sedan köra tillbaka och betala.

Glassen smälte, flytande margarin hade jag inte köpt men hade nu.
Allt var en enda stor sörja, känndes det som.
Hur kunde det bli så här, tänkte jag.

Kom sen fram till att:
Hur djävla dum får man egentligen vara?

31 juli 2006

The loosers longue

Snacka om looser.
Det är jag i ett nötskal.
Detta vet ni alla som läst och känner till mig lite.

Men häromveckan blev det lite vinst i alla fall. 30.0000 på två.
Ganska hyfsat.
På vaddå?
Öh...jaså....joker...men ändå....

Loosern i mig kom tillbaka när det var dags för att titta på konsert med Winnerbäck. Ingen skugga ska falla över han eller vad som skedde på scen.
Detta är mer en recension över vid sidan om....

När ni läser detta har ni säkert läst om hur bra allt var.

Bull, säger jag, och gjorde en JO-anmälan!

Som den looser jag är så köpte jag biljett innan konserten. De kunde ju vara slutsålda, typ.
Betalade över internet och hämtade biljett hos ATG-ombud.

Väl framme vid entrén var det typ 200 meter kö. Tjoho. Lerigt, sandaler av plast...
Men fram kom jag.
Och där står en och vinkar fram till ett bord.
- Kom här. Lägg väskan där.
Terrorvarning!!!!!!!!
Va, fasen nu då, tänkte jag.

Han knäppte upp ett lås på min axelväska.
- Stopp. Jag har ett par ölburkar där, sa jag.
- Okej, lägg dem i (sop)tunnan här, sa han.
- Va? Jag har betalat 340 spänn, ingen sa nåt om detta då, menade jag.
- Såna är reglerna, sa han.
- Okej, sa jag. Knycklade ihop min entrébiljett och slängde den i tunnan istället.
- Ta den, sa jag och gick.

Jag är faktiskt inte van vid såna här arrangemang och kanske jag överreagerade.
Den som nekade mig såg mig säkert inte som aggresiv, hoppas jag. I så fall ber jag verkligen om ursäkt. Jag vet nämligen inte att det är hans fel.
Utan ett duktigt systemfel.
Här fanns föreningsfolk ute för att hålla koll.

På konsertområdet är man van vid att kunna slänga ut en filt. Tugga lite kyckling och svälja ner med vin eller öl. Inget konstigt alls.

Folk säger då: på konserter gäller andra regler.
Jaså, är typ, mitt svar.
Jag har trots allt sett en del konserter.
I England, Danmark, Holland, Tyskland, Belgien, forna Jugoslavien, Grekland, Turkiet och några andra länder.
Där har tydliga regler talat om vad som gäller.

Men det är bara i landet lagom Sverige jag varit om något liknande.
Som journalist/frilans under cirka 22 år blev jag stoppad tre gånger för visitering i min väska.
Samtliga gånger skulle jag ta bilder.
Samtliga gånger gick jag där ifrån. Utan bilder.
Samtliga tre gånger blev inte redaktionerna glada. (Men det är en annan story det. Blev de lite sura och reagerade var jag i det närmaste glad. De sa nämligen aldrig att nåt var bra, även när det var in i h-e bra).

Den principen håller jag fortfarande på.
Om inget annat anges.

För f-n...ni måste ange vad som gäller innanför det stängslade området.
Får jag inga pekpinnar, regler eller vad ni vill kalla det för, så kommer jag protestera.
Och det gör jag genom min JO-anmälan.

Jag köpte grisen i säcken.

Fast....looser är ju jag.
Så vad har jag att vänta....

27 juli 2006

Insättning

Den 27:e!
Jippie! Pengar kommer in på kontot.
Fullt med köer överallt.
Folk har tydligen bara pengar en gång i månaden.
Hur de klarar resterande dagar vet i fan.

Idag skulle jag sätta in pengar för ovanlighetens skull.
Det var den enda maskinen som stod ledig, kan jag också upplysa.
Med en hela packe pengar gick jag till verket.
Pinkoder hit och sedlar dit.

Det rasslade och rasslade, räknades av bara den.
Sen spottar den eländiga maskinen ut över hälften av sedlarna!
Va fan.

Gjorde om det hela.
Men icke. Samma visa fast nu ville maskinen inte ha några av mina sedlar alls.
Skam den som ger sig. På försök tre gick det ungefär lika bra som under försök två.
Skit också.
- Vil inte bankdjäveln ha mina pengar, muttrade jag och flög in på kontoret.
En dam flyttade sig i all hast när jag förbannad kastade mig in.

Väl där inne var det bara till att sitta ner och tat lugnt. Massa folk före, ta en lapp, se glad ut.
Det blev min tur, tids nog.
Jag förklarade.
Ville ju sätta in lite här...
- Ja, och efter två försök gav jag upp, sa jag.
- Den är lite känslig den där apparaten. Minsta lilla skrynklighet och det går inte, förklarade den förtjusande blondinen bakom disken.

Och då kan avslöja att jag inte riktigt tänkte på samma apparat som blondinen.
Fick bita mig i läppen för att inte brista ut i ett högt bullrande vrålgarv.

25 juli 2006

En bild

Bussresan

Färden gick av stapeln för några år sedan. Pendlade då dagligen till mina studier som ligger tre mil från hemorten.
Kan inte säga att jag gillade det. Var en uppoffring i tio månader att kliva upp i ottan och ta sig till bussen.

Denna tidiga morgon var jag extra trött. En förkylning var på gång i kroppen och bitvis fick jag rejäla hostanfall. Då tycker jag det är gott att suga på en Fischerman, dvs dessa enormt starka karameller. Har alltid en burk i fickan med några såna. Blivit nåt sjukt det också tydligen, lite ungefär som en nikotinslav måste ha sina cigg eller snus.

Förbannat trött kom jag in i bussen och hittade min plats. Den var alltid ledig och det verkade som om alla satt på sina ”vanliga” platser. Framför mig, på platsen där man fäller ner ett säte för att barnvagn och föräldrar ska få plats, satt den lilla gubben också som vanligt.
Med sin keps i knät och manlige kollega bredvid diskuterade de vad som skulle hända på dagens jobb.

Själv satte jag mig ordentligt till rätta i sätet, lutade mig tillbaka och stoppade in en karamell i mun. Eftersom jag gillar den starka smaken satt jag och lät den sakta smälta ner.
Lutar mig tillbaka och andas tungt genom näsan.

Mitt i detta fick jag en nysattack! Kastade mig framåt och hostar mannen rakt i skallen. Ut över flinten for en salivgegga med Fischerman-smak i!

Hela bussen tittade mot mig: jag satt där och torkade mig om munnen med dregel.
Mannen vänder sig sakta om och säger:
- Jaha, där fick jag mitt straff bara för att jag inte duschade idag. Tack för denna duschen!
Fick snabbt fram min näsduk. Visste inte vad jag skulle säga men hasplade ur mig:
- Nja, jag tyckte bara att du skulle vara fin till jobbet. Ville bara vaxa upp flinten lite.
Och tog sedan näsduken och gned på hans flint!

Mannen tittade först storögt, gapskrattade sedan med världens härliga skratt. Ett smittande skratt som fick hela bussen till att börja asgarva klockan 06.30 på morgonen.
Busschauffören undrade förstås vad som stod på. Han missade två hållplatser och var snudd när på väg i diket med oss.
Hela bussen gungade av människor som plötsligt vaknat till liv.

Och mannen träffade jag flera gånger efter den händelsen. Vi bor nämligen i samma stad.
En dag presenterades jag för hans fru och dotter!

Hela hans släkt hade hört talas om händelsen på bussen och de skrattade lika gott åt den varje gång den berättades. Så på varje fest hädanefter vill alla höra hans version av bussfärden.
Blev faktiskt hembjuden en kväll till honom och hans fru.
Vi hade skitskoj måste jag erkänna.

24 juli 2006

Lets talk


Anfall är bästa försvar, heter det ju.
Det brukar jag sällan använda mig av.
I trånga situationer som kan bli lite märkliga har jag alltid kunnat prata mig ur dem.
Men det finns givetvis händelser då inte ens det fungerar.

Men att plocka fram en kniv eller dra en knytnäve är inte min stil.
Då blir det lite av hellre fly än illa fäkta.

Fast det är ju själva fan att det numera alltid ska finnas en misstänksamhet mot allt och alla.
Jag är en person som flera gånger i veckan är ute och går. Gärna i bra skor, beroende på väderlek. Under höst och vinter kan det ju bli stora kängor.

I övrigt är jag kortklippt för det mesta. En frissa som jag själv fixar med en sån däringa elektrisk pryl. Enkelt, billigt och praktiskt.
Fint? Nä, kanske inte. Men jag går liksom inte runt med en fåfängas spegel heller.

Men just kombinationen kortklippt och kängor ger folk en bild. Jaha, rasist, eller nåt annat otäckt extremt.
Bombarjacka har jag ju förstås inte. Måste nog köpa en :-)
Folk som känner mig vet att jag inte är någon extrem i detta avseende.

Att fotografera är också bredvid detta vandrande en sak som ligger mig nära hjärtat. Jag går långa promenader i byn, storstan, vildmark, eller vad det nu kan vara.
Att då ha en kamera med sig för att stanna till och ta lite bilder är inget konstigt för mig.

För mig är allt detta en bra sak att samla mina tankar, komma ner i varv, lösa problem osv. Fotograferandet gör jag av många anledningar. En är att dokumentera.
Jag tar tidsdokument från vardagen.
Inga märkvärdigheter alls. Bara sikta och tryck, på allt som finns runt mig.

Det var just en sån fotopromenad - hmm...nytt ord lanserat av mig - som det liksom blev lite av en fnurra på tråden. Kan man lugnt påstå.

Jag tar bilder över byns torg. Vid sidan om finns lite bilparkeringar.
Från en av bilarna flyger en kille upp och ut mot mig.
- Vaffan di jora, sa han, och förmodligen var det en fråga.
- Gå en SFI-kurs, tänkte jag säga. Men svarade ungefär lika intelligent som samtalet börjat på:
- Öhhh, vaddå?

- Di inte bilderna ta föffan, sa han.
Nu är jag lite full i skratt. Killen sitter i en så kallad "kebabracer", ja, ni vet, en sån där bil som kostar runt 300 upp till 500.000. Inget tak fick den stackarn heller för sina pengar...
Parkeringen han gjort är på handkapp-plats. Och visst han kan ju vara handikappad, men då är det inte fysiskt.

- Jodå, visst fotograferar jag, säger jag stolt. Och liksom visar att det är en kamera jag har om halsen.
- Ta föffan bilder bort! vrålas nu fram.
- Vad di gjora bilderna sen.
Är nog en fråga tänker jag. Och vill liksom skämta till det för att slippa nån slags märklig stämning som nu växer fram.
- Jo, jag har en webbplats där jag publicerar bilder på alla som felparkerar.

Det föll väl liksom inte i god jord, kan man lugnt påstå. Sen blev det liksom dubbelfel i tennis när tungan slinter vidare.
- Fan du! Jag skämtar aprillo, lugna dig.

Killen är nu i ansiktet på mig. Tja, det är kanske att ta i. Han är liten och når mig till bröstet. Men uppe i varv som den värsta kanin av batterityp man sett.
- Jevfla, svennefitta! skriker han fram.
Jag säger inget.

Istället går min vandrande färd vidare och den ska ta mig till min bostad.
Killen rusar in i sin bil, utan tak. Startar och kör efter mig.
Han skriker nåt jag inte begriper.
Sen kommer flera liknande bilar - "kebabracer" - och kör mycket sakta. Alla i bilarna stirrar som tokiga på mig.

Vad nu då? Tänker jag.
Jag kommer hem och ska precis öppna porten, då stannar killen till med bilen utanför.
- Bravo! Nu veta jag vad di bor. Di få fan, säger han.
- Jag kan bjuda på en kopp kaffe om du vill, säger jag glatt.
Killen fattar inte skämt alls. Helt humorbefriad, visar det sig.
Däremot begriper hans två kompisar i baksätet bättre.

- Jag känner igenom honom. Han är inte som du tror, säger en av dem.
Sen kacklas det av bara den i bilen. Nu är det ju synd att de inte har tak på den bilen alltså. Det utbryter i det närmaste ett inbördeskrig i bilen - inbilskrig.

De två killarna från baksätet slänger sig ur bilen och den lilla sportbilen far iväg med tjutande däck likt en film från 60-talet.
- Vad hände? fick jag fram.
- Ähhh, han är rökt i skallen alltså, säger en av dem.
- Påverkad?
- Nä, nä, bara allmänt.
- Kaffe då? frågar jag.
- Jodå, det tar vi gärna.

Och kaffe drack vi. Trevligt var det också. Grabbarna kom från Kosovo. Jag berättade att jag varit där och gjort besök, visade bilder från Pristina etc. Berättade också om mina kompisar som just kommer från samma område.
Ja, vi hade faktiskt riktigt kul.

Tre dagar senare kommer de två kaffedrickande tillbaka och ringer på dörren. I bakgrunden ser jag killen med bilen.
- Han vill be om ursäkt, säger en av kaffedrickarna.
- Ehhh, inget att bry sig om. Jag har redan glömt och vet inte vad han ska be om ursäkt för, säger jag.
- Han var ju aggresiv, säger nu samme kaffedrickare.

In i lägenheten och så bryggs det ånyo kaffe.
Men denna gång blir det också Slivovic' till kaffet. Grabben med bilen har tiggt till sig en flaska av sin far.
Vi dricker av båda sorterna och njuter.

Vi har det banne mig hur trevligt som helst!
Men frågan som hänger i luften från deras sida är ändå:
- Varför slog du inte till honom när han käftade emot dig så mycket?
- Den som griper till våld visar att hans argument är slut. Om det blåser hårt, kan man antingen vända ryggen till eller bygga sig en väderkvarn, säger jag.

Jag får tre fågelholkar tillbaka. De gapar stort och jag får ta orden om och om igen. Berättar att det är kinesiska ordspråk.
Sedan denna händelse har jag i alla fall tre nyfunna vänner livet. De tutar glatt och hälsar när jag är ute. Bjuder hem mig på massa konstig mat.

Om vi öppnar våra sinnen och tar in vad som finns runt oss istället för att gå på den aggresiva stilen så skulle mycket vara vunnit.

23 juli 2006

Svenskar i utland

Hur många svenskar finns det egentligen i Libanon?
Nu närmar vi oss siffran 7.500 svenskar som ska eller har lämnat Libanon.

För mig är det en gåta att det kan finnas så många.
Kanske det är så att många har dubbelt medborgarskap.
Detta borde media kolla upp lite bättre.

17 juli 2006

Girighet - Människans förfall

Juventus.
Smaka på det. Det känns verkligen i munhålan, man kan liksom rulla runt det likt en fin konjak, känna och nå höjder.
Nu smakar det väl mest hästskit i truten.
Ja, och det beror inte enbart på dålig tandborstning.

Juventus har spelat i den högsta ligan i 100 år, tror jag. Och nu händer så grejen.
Ner till Serie B och starta då på minus 30 poäng. Tjohej!
Hur kunde det gå så här snett?
Anledningen stavas givetvis pengar, dvs det finns folk som vill dyka i slantar som Joakim Von Anka. Och när de väl fått in lite vill de ha mera.
Girighet är och kommer alltid vara människans största förfall.

Juventus, Lazio, Fiorentina och Milan. Fyra stora klubbar i stövel-landet som fejkat och gjort upp matcher. Man har alltså lurat alla, innan ens matchen börjat spelas. Domare har också påverkats.
En hel klan med människor har sett till att spelare som skulle möta Juventus inte gick för fullt i matcherna.
Lägg till att spelare också arrangerat illegal vadhållning.

Det finns banne mig inte många författare som hade kokat ihop denna soppan! Åter igen så överträffar verkligheten dikten. Denna gång med råge.

Var det värt priset?
Tja, det får man fråga de spelare som fått extra betalt för att inte spela så bra som de brukar. Och alla direktörer som roffat åt sig. Nu döms de och fallen blir många från de höga stolarna.
De braklandar och inte många tycker synd om dem.

Förmodligen har de också stoppat undan slantar lite här och var så att de klarar sig.
Själv blir jag bara förbannad.
Nu ska man givetvis inte tro att alla klubbar i Italien bedrivs på samma sätt. Men det finns ju onekligen en del frågor man kan undra över.
Detta eftersom både förbundsordföranden och domarchefen nu stängs av från all fotboll i 4,5 år respektive 2.
Ett par domare stängs av också.

Straffen är hårda. Men frågan är om de är tillräckligt hårda för att skrämmas. Knappast.
Därför att om det under något år eller två går att fiffla undan tillräckligt med slantar, så är folk villiga att ta en risk. Även om den nu skulle innebära några år i en lokal bestående av ett rum med begränsad utsikt, tillsammans med fri kost och logi.
Tja, då slipper de ju plocka av sina slantar också under den tiden!

Nä, jag vet sannerligen inte vad jag ska tycka om eländet. Helt förkastligt är det i alla fall.
Emellanåt dyker samma snack upp även i den lilla ankdammen som heter Sverige. Även här så kan vi ungefär vart femte år läsa om fixade matcher, vadslagningar etc.
I brist på bevis så brukar det sedan ebba ut.
Kanske det finns en kultur kring toppfotbollen där alla gör lite sånt här fifflande?

Jag vet inte. Men jag kan fundera.
En sak är säker: Ju mer pengar du fogar över, desto större möjligheter att verkligen sätta rörelse på dem så att ingen hinner ifatt dem.
IFK Göteborg var ett ganska bra bevis på detta.

Om vi tror att det som hände i Italien inte kan hända/sker i andra länder, då tror vi fel.

Till sist ett par kinesiska ordspråk:
Om du tror att du vet allt är du dåligt underrättad.
Den som ställer många frågor ökar mångas visdom.

Utanförskap - dålig svenska

Utanförskap!
Vad är det för något.
Inom den borgerliga alliansen så tjatar man om att si och så många finns i detta utanförskap.
Typ som om det vore ett annat land.

Vad de av någon märklig anledning inte berättar är att dessa människor i allra högsta grad ingår i samhället.
Det är minst sagt märkligt att man ens kan och får benämna en gigantiskt stor massa människor likt en slags svulst på samhällskroppen.
De tär på kostnaderna - tar pengar från alla som betalar skatt. Pengar som kunde gått till en hel hög massa annat...
För det är ju det de menar.

Tydligen har de inga större kunskaper än så här. Bara låter sig ledas av att säga saker som kommer röra runt i soppan och fiska efter minst lika dumma människor som nappar.
Folk som nu sägs leva i utanförskapet gör ett jättearbete på en mängd områden. Man kanske stannar hemma och hjälper en släkting i sitt boende etc.

Arbetslösa ser till att utvecklingen på löner mm, hålls nere.
Det finns en stor apparat kring de som finns i utanförskapet.
Det här kan och vet alla som känner till lite om hur ett samhälle fungerar.
Annars är det ju ganska enkelt att rådfråga en handfull ekonomer.

Jag gillar inte ordet utanförskap.
Ett ord som är helt åt helvete fel!
Kan man inte anmäla de politiker som säger så? Jag tycker banne mig att det är smått kränkande - trots jag inte tillhör denna stora grupp som sägs vara 1,5 miljoner människor.
Språkpoliserna - var är ni, nu när man behöver er som bäst.

15 juli 2006

Gud

Jag tror inte på gud!
Om denna fanns så måste det varit en förbannad dåre.
Inget annat än en idiot, typ en sverigedemokrat eller liknande.

Om Gud skapade människorna hur i hela fridens namn kunde denne skapare fixa till så att män skulle bära pung?

Två påsar som inte tål speciellt mycket ska hänga utanför den manliga kroppen!
Det behövs ingen kraft alls för att få män ur stånd(!).
Landar en fluga och traskar runt på pungen så gör det ju nästan ont.

Din förbannade skapare - gud - hur tänkte du, egentligen?
Hmmmmm...kan möjligen gud varit kvinna?

5 juli 2006

Citat

- Det ska löna sig att arbeta!
Detta förbannade mantra rapar partiledaren Fredrik Reinfeldt fram hela
tiden.
Oemotsagd också!

Otroligt! Men eftersom nu ingen säger det, så ska jag säga det:
- Reinfeldt, det lönar sig att arbeta, redan idag. Ta ett riktigt jobb
så får du själv se!
==============================================

Könskampen rullar på. Som den brukar, med andra ord.
Unga kvinnor säger sig vara förtryckta och ska sedan förtrycka männen
tillbaka.
- För vi har ju varit förtryckta i hundratals år, så nu är det vår
tur, skriker barnrumporna.

Det är när jag hör sånt som jag verkligen tror att det finns häxor och
att de kan bli jätte-gaaaaamla.

28 juni 2006

Gammal

Början man bli gammal när:


- mobiltelefoner är komplicerade att ens ringa med?

- lite kiss efter kissandet även hamnar i kalsongen?

- ständigt bär på näsduk, men ändå har snorkråkor hängande?

- hår i öra och näsa växer fortare än det på skallen?

- man monterar en telefon direkt på sängstolpen?

- man inte bytt inredning, så att den nu plötsligt är helt rätt?

- man börjar gilla blommor?

- man ser skiftningarna i naturen?

- antalet TV-kanaler på dumburken övergår tre, det hade räckt med SVT1 och SVT2?

- man över huvudtaget funderar kring detta?

- man inser åldern har ingen betydelse, så länge man kan äta, skita och älska?

23 juni 2006

I väntan på...........nåt


I väntan på att midsommarbordet ska dukas fram så sitter jag i skuggan och noterar lite i mitt block.
I stereon dunkar Fred Åkerström med bland annat Bellman-sånger på hög volym. (Kan varmt rekommenderas)
Jag funderar på vad som är tjusningen med fotboll?
Den frågan kan man ibland ställa sig.
Alltså: varför engagerar och lockar denna idrott så förbannat mycket folk?

Och svaret är.....
Nä, det är svårt svara på. Fotbollsfrågor är ungefär som skolfrågor.
Vi har alla gått i skolan och har därför mängder av synpunkter om den.
Rätt eller fel så tycker vi en massa saker. Vad som glöms bort är förstås att dagens högstadieskola inte alls liknar den skola som du själv passerade för 20-talet år sen. Eller för 10 år sen. Eller för 5 år sen...

Skolan förändras, så också fotbollen! Amen.
Men målen är desamma. I skolan att lära sig läsa, skriva och räkna. I fotbollen göra fler mål än sina motståndare.
Enkelt?
Nä, det är ju inte det.

Till det svenska landslaget finns ungefär 9 miljoner förbundskaptener.
- Spela si, spela så. Byt in Nisse, ut med Kalle. Anders från start, inte Zlatan........
Inom alla lagsporter finns det så många parametrar att ta hänsyn till.
Betydligt fler än inom individuella sporter.

Ta fotboll. Här kan finnas spelare som lyckas gömma sig under 90 minuter. Man gör sig ospelbar. Skriker sen till sina lagkompisar och pekar, att slå passningar än hit eller dit.
Den spelaren vill inte delta men ser ut att göra det. Och kan på ett smart sätt lura oss alla tro; att det är fel på omgivningen.

Spelare som gömmer sig gör det aldrig konsekvent, match efter match.
Bara så där lite lagom, till och från.
Varför?
Dåligt självförtroende kan vara en orsak. En miss kan betyda mål i häcken ju.
Är jag då hela tiden långt borta från händelserna - bollen - kan ju ingen skylla på mig.

Det finns folk som kallar dessa för glidare. Eller personer som åker på en räkmacka genom livet. De behöver inte slita för att komma fram, ingen ser att de gömmer sig heller.
Överallt finns dessa människor. På varje arbetsplats. Jag lovar. Titta runt dig så ser du dem.

Vad gör man med dem då?
Tja, i fotboll är det ju enkelt. Bara ut med dig och in med en ny spelare.
Det gäller bara hitta dessa kameleonter.
Ibland byts eller ställs en spelare åt sidan till synes helt oförklarligt för oss betraktare.
Vi vet givetvis inte hela sanningen, men har synpunkter per omgående.
Den lilla coachen, som vi alla bär på, tar över.

Jag anser så här: att i ett fotbollslag finns en trupp. Truppen utgör A-laget.
Det är inte alltid samma spelare i elvan eller på bänken.
Varje individ i denna trupp är ytterst viktiga för ett lag.
De som sliter byxbak på bänk och värmer upp för inhopp - som kanske aldrig sker - gör sannerligen ett jobb i det tysta.
Vi borde hylla dem oftare och ge dem större status!

4 juni 2006

Uppvaktning

Konsten i att uppvakta en kvinna är inte lätt.
Tydligen värre om det är en journalist/fotograf som jobbar på DN.

När man är het på en kvinna är i stort sett alla medel tillåtna.
Att låta någon agera bulvan för att arrangera ett möte är ju i det närmaste en klassiker.

Frågan är hur man ska närma sig kvinnor som slår larm och sedan skapar medieutrymme å det våldsammaste, efter ett telefonsamtal.
Låt vara att det skedde mitt i natten, samtalet.

Men för fan!

Så grabbar, nu måste vi hitta andra metoder för att kunna sprida vår säd.