Twingly statistik

25 juli 2006

Bussresan

Färden gick av stapeln för några år sedan. Pendlade då dagligen till mina studier som ligger tre mil från hemorten.
Kan inte säga att jag gillade det. Var en uppoffring i tio månader att kliva upp i ottan och ta sig till bussen.

Denna tidiga morgon var jag extra trött. En förkylning var på gång i kroppen och bitvis fick jag rejäla hostanfall. Då tycker jag det är gott att suga på en Fischerman, dvs dessa enormt starka karameller. Har alltid en burk i fickan med några såna. Blivit nåt sjukt det också tydligen, lite ungefär som en nikotinslav måste ha sina cigg eller snus.

Förbannat trött kom jag in i bussen och hittade min plats. Den var alltid ledig och det verkade som om alla satt på sina ”vanliga” platser. Framför mig, på platsen där man fäller ner ett säte för att barnvagn och föräldrar ska få plats, satt den lilla gubben också som vanligt.
Med sin keps i knät och manlige kollega bredvid diskuterade de vad som skulle hända på dagens jobb.

Själv satte jag mig ordentligt till rätta i sätet, lutade mig tillbaka och stoppade in en karamell i mun. Eftersom jag gillar den starka smaken satt jag och lät den sakta smälta ner.
Lutar mig tillbaka och andas tungt genom näsan.

Mitt i detta fick jag en nysattack! Kastade mig framåt och hostar mannen rakt i skallen. Ut över flinten for en salivgegga med Fischerman-smak i!

Hela bussen tittade mot mig: jag satt där och torkade mig om munnen med dregel.
Mannen vänder sig sakta om och säger:
- Jaha, där fick jag mitt straff bara för att jag inte duschade idag. Tack för denna duschen!
Fick snabbt fram min näsduk. Visste inte vad jag skulle säga men hasplade ur mig:
- Nja, jag tyckte bara att du skulle vara fin till jobbet. Ville bara vaxa upp flinten lite.
Och tog sedan näsduken och gned på hans flint!

Mannen tittade först storögt, gapskrattade sedan med världens härliga skratt. Ett smittande skratt som fick hela bussen till att börja asgarva klockan 06.30 på morgonen.
Busschauffören undrade förstås vad som stod på. Han missade två hållplatser och var snudd när på väg i diket med oss.
Hela bussen gungade av människor som plötsligt vaknat till liv.

Och mannen träffade jag flera gånger efter den händelsen. Vi bor nämligen i samma stad.
En dag presenterades jag för hans fru och dotter!

Hela hans släkt hade hört talas om händelsen på bussen och de skrattade lika gott åt den varje gång den berättades. Så på varje fest hädanefter vill alla höra hans version av bussfärden.
Blev faktiskt hembjuden en kväll till honom och hans fru.
Vi hade skitskoj måste jag erkänna.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ha-ha.
Du är ju otrolig!

Sannerligen kul läsning blandat med massa allvar.
Mera...
/Mona

Anonym sa...

Är här och tjuvläser. ;) /Ullis

zappa sa...

Ni är så välkommna att läsa!