Laganda

Tisdag, 30 November 1999

Laganda. Smaka på ordet. Vad är det egentligen? Förre tennisspelaren
Jocke Nyström sa för lite sedan att det svenska Davis Cuplaget saknar
lagkänsla.
Några gav honom rätt, andra ville förstås inte hålla med. Men faktum är
att alla som ingår i ett framgångsrikt lag vill hylla kollektivet. Efter
en match är det sällan en duktig lagspelare håller med om hans/hennes
utsökta insats.

"Hade jag inte spelat bredvid X skulle jag inte kunnat göra....hela
laget stod emot bra". Blaj, blaj, säger jag.

Till viss del är det ju rätt. Men det märkliga är ändå att detta kan
sägas i idrottslag som ändå inte har någon som helst laganda. Hur farao
hänger det ihop? Är det bara så att man SKA säga "kamratskap", "laganda"
och andra "kollektiva" termer för att de ska sägas.

Svårt att följa tråden? Jag tror nämligen att de här orden är
påklistrade schabloner. Därför att innerst inne finns helt andra tankar.
Och därför kommer ibland det här med laganda på skam.

Mest syns det när det börjar gå dåligt. Man gnäller på varandra, bråkar
osv. Då är lagandan inte värd ett skit.

Så länge det går bra för ett lag är det lättare för den enskilde
spelaren att dölja sina känslor. I besvikelse, när det går dåligt,
brister bubblan och känslorna svallar över.

Eller hur hänger det egentligen ihop? Jag vet inte, men söker svar. Det
är kanske ingen viktig fråga så länge allt är bra.

Kan man skapa laganda? Ju fler nyförvärv som kommer till ett lag, rubbas
lagandan, heter det.

Personligen tror jag inte att det är så enkelt. Däremot är det inte lätt
för ett nyförvärv att komma in i ett lag där gamla spelare "pinkat" in
sina revir.

Sanningen om hur saker och ting ligger till lär vare sig jag eller du få
veta.

Men en sak vet jag: i många klubbar fungerar verkligen kamratskap och
laganda. Där fyller orden sin betydelse. Samt att i minst lika många
föreningar är det tvärtom.