Brandlarmet

Brandlarm ska man ha. Det är lag på det.

Men vad gör man när det larmar?
Ja, man springer ut ur sin bostad, givetvis.
Men om det inte brinner, utan bara blivit ett fel, menar jag.

I veckan gick mitt brandlarm. Typ klockan tre på natten.
Fortfarande lite halvfull for jag upp ur sängen.
Ute i hallen skrek det som fan från larmet.
Och det brann inte nånstans.

Det hänger i taket och innan jag fick tag i en stol för att nå eländet så hade säkert alla i hela området vaknat.
Ett sånt liv! Kan ju väcka döda.

Jag fick tag i larmet med fingrarna och slet ned det. Fästen och hela skiten gick sönder.
Sen var det ett fasligt arbetande att lossa batteriet.
Jisses, vad det satt fast!

Med trasiga naglar och blödande fingrar fick jag till slut stopp på larmandet. Det blev så märkligt tyst.

I en timme låg jag i sängen och inte kunde sova. Det ringde utav bara fan i öronen. Två gånger tittade jag på mobilen och trodde det var den.

Fy farao vilken upplevelse.

Jag kunde i alla fall konstatera att larmet fungerade. Om än kanske lite väl bra. Det behöver ju inte larma om det inte brinner. Vad som gått snett vet jag inte.
Nu har jag fått ett nytt.

Möjligen kan det varit damm, sa nån.
Med största sannolikhet, säger jag.
Eftersom min dammsugare inte används så ofta.