Krisberedskap!

Vi glömmer fort!

Efter denna vinter lär det bli nya svarta rubriker när våren anländer.
Tjälskador! Flera miljarder kommer det kosta. Bilar kan inte köra och lastbilar kommer inte fram.

Möjligen blir det undantagstillstånd också.
Reinfeldt får hålla tal till nationen på bästa sändningstid. Men när till och med hans läppar fladdrar av nervositet, då förstår vi att avgrunden är nära.

Vinterns tågkaos kommer vara likt en liten pustande vind. Nu blir det orkanstyrka på denna annalkande katastrof.

Vi tvingas ta hem våra soldater i Afghanstan för att hålla ordning på de kravaller som rasar i Alvesta och Leksand. Regeringen är orolig över att de kommer sprida sig. Herregud, det är ju ändå valår också…

I Alvesta och Leksand råder ingen ordning. Hemvärnet kallades in men gick snabbt med i de grupperingar som roffar åt sig. Man slangar diesel och bensin från alla fordon. Ingen kommer in eller ut från hålorna.

Det är när sånt här händer som jag inser att ordet katastrof ska vi sätta i dess rätta betydelse.

Haiti och nyligen Chile är naturkatastrofer.
Lite sena tåg är långt ifrån katastrof.
Kris är ett bättre ord.

Så vad gör då krismyndigheten?
Den som det visste.