Hur länge kan man titta på en människa utan att det går för långt?
Eller är denna tid i allra högsta grad personlig så att den varierar?
Jag vet inte.
Men häromdan tittade jag på en ung kvinna. Jag tittade flera gånger. Kunde inte låta bli. Snygg som fan var hon. Mycket tilltalande att beskåda, om ni frågar mig.
Jag började titta eftersom jag tyckte mig känna igen henne. Sen slog jag bort blicken. Tittade igen lite senare, det kunde ju vara hon, trots allt.
Ja, kanske det var hon. Men säker var jag inte.
Så det blev en tredje gång jag tittade.
- Vad fan glor du om? sa den kvinnan.
- Jag tyckte först det var min ena systers dotter, sa jag.
- Men blev lite osäker, därför tittade jag.
Hmrpf! Var väl ungefär vad svaret blev. Hon trodde mig givetvis inte. Men det var sanningen.
Det är liksom inte kul att få misstanke om att vara ful gubbe.
Å andra sidan: att bli sedd sägs ju vara det som många vill bli. Så då måste man ju också tillåta folk titta.
Går sedan unga kvinnor klädda i utmanade kläder så får de faktiskt räkna med att män tittar.
En ung kvinna erbjöd jag i vintras en jacka när hon handlade i ett varuhus. Hon spatserade runt som på den värsta catwalken.
En blus som var uppknäppt långt ner och visade mer än den dolde.
Klart man tittade!
Och nej. Jackan jag erbjöd passade uppenbarligen inte det lilla våpet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar