Också ett recept

Ja, tjena vilken mat det blev då!

Jag är faktiskt ganska duktig på att laga käk. Med betoning på laga. Inget halvfabrikat här inte.
Igår var det dags för lite spagetti med egenhändiga biffar.

Biffar som jag brukar röra ner lite allt möjligt i. Denna gången var det turkisk yoghurt, finhackade inlagda rödbetor, olivolja samt salt och vitpeppar.

Gör oftast färsen ganska lös. Då räcker det att man lägger en bit på plåten, så liksom flyter den ut till en lagom tjock biff. Perfekt och enkelt.

Samtidigt som man börjar steka biffarna måste man dra igång spagettin, eller vilken pasta man nu väljer.
När den kokat klart brukar jag slänga i en liten klick riktigt saltat smör.

Av nån anledning låg en tub med pepparrotsvisp framme också. Tog av hatten och klämde i halva tuben!!!!

Vad som egentligen hände i min skalle vet jag inte. Varför jag ens plockat fram den ur kylen, vet jag inte heller.
Mycket märkligt var det.

Tårarna var nästan framme i ögonen när jag sedan rörde runt i den heta nykokta spagettin. Jisses, så starkt det luktade.

Men djädrar, det gick att äta det också. Blev inte alls så starkt som jag trodde.

Det är misstag som gjort att mänskligheten lärt sig komma på mängder av konstiga recept.
Så nu lägger jag till: pepparrotsvisp med spagetti!