Stackars oss alla ensamma!
En grupp människor som blir allt större. Och för att hitta gemenskapen vad gör man?
Jo, det är facebook och massa siter där kvinnor och män söker nåt.
Tragiskt!
Kontaktannonser via internet drar in mängder av pengar.
Där kan alla oavsett ras, religion eller sexuell läggning leva ut.
Dess värre går det sällan bra för dessa par som hittar varandra denna vägen. Tvärtom, olycka bakom hörnet.
När folk säger till mig att de “känner massa folk”, blir jag fundersam.
Ingen känner massa folk.
Att känna nån innebär att man ska kunna skratta och gråta tillsammans, berätta om nåt jobbigt, gråta ut, hitta på saker och skratta tillsammans.
Det ska inrymmas tycker jag.
Och då inser folk att de känner inte så värst många människor.
Att gråta ut i facebook eller annan community är för mig likgiltigt.
Fan, vi människor behöver varandra på en massa olika plan. Det är tack vare det som evolutionen gjort oss starka.
Nu tar vi steg tillbaka in i grottorna och beter oss allt mer asociala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar