Djur

Att ha djur i lägenhet är inte konstigt.
Men vissa djur ska bara inte finnas där.

Jag kom på det häromnatten.
Satt i lugn och ro med vidöppen altandörr och stirrade på dumburken.

Såg bara en gigantisk skugga från tv:n av nåt som fladdrade förbi.
Va fan...håret reste sig på armarna.

Sen nåt som liksom landade nånstans i en bokhylla!

Eftersom det enda lyse jag hade på kom från tv:n, så knatade jag upp och tände.
Oj, så ljust! Jag stod liksom lite förblindad innan ögonen vant sig.

Men vad var det som flugit in då?
Jag såg ingenting, alltså jag såg ju, men inget ovanligt, alltså.
Stängde altandörren.
Satte mig och tittade lite tv igen.

Men det kändes inte bra.
I ögonvrån såg jag nåt som rörde på sig.

Upp som ett jehu från fåtöljen.
Bland böcker om deckare kröp en liten, liten fladdermus runt på ryggen av böcker.
Ganska söt, faktiskt.

Lyckades enkelt fånga in den och kunde sedan visa den vägen ut.
Men, jisses, så förbannat rädd jag hade blivit.

Det är kanske inte alltid så smart ha dörrar öppna.
Man får liksom räkna med att lite djur kan hälsa på.
Och eftersom vi lever i en ganska lugn miljö, behöver man ju inte vara rädd.
Men, fan, man blir det ändå.

En sommarkväll för många år sen kom jag hem dödstrött.
Gick raka vägen till sängen.
Ville bara sova.
Då hörde jag duvor som började "klucka".

Jag gick upp och stängde altandörren direkt.
De skulle inte få störa min sömn.

Efter tre minuter hörs duvorna igen. Lika högt som innan.
Va, fan nu då.
Upp och kolla läget.

Under soffan i vardagsrummet satt två förskrämda duvor och tittade fram.
Det tog två timmar innan jag hade fångat in dem och torkat upp duvskit i hela lägenheten.

Jag misstänker att det är därför som jag fortfarande lämnar min altandörr öppen hela dagarna.
Den enda djävla spänningen i mitt liv är vad som kommer in genom den dörren...