Garrgh!

Var på tandläkarbesök igår.
En tand skulle dras bort. En sån däringa visdomstand.

Min tandläkare skred igång per omgående. Två stick med nål och bedövningen var på plats.
- Smakade skit, sa jag.
- Ett område man borde forska mer på, menade tandläkaren.

Sen pratade vi bedövning. Ett av världens största läkemedelsföretag fick ett tag slut på bedövningsmedel och det tvingade många att prova andra. Där gick det multinationella företaget miste om gigantiska belopp.

Ja, sen låg jag där fem minuter kanske. Småpratade lite och funderade på vilken utveckling det skett inom tandvården.
På 60-talet med alla dessa remdrivna trissor som ven. Bara ljudet av dem kunde få vem som helst stt svimma.

Numera är det bättre.
Fast någon sex whiskey tillsammns med lite bedövning får man inte idag.
Enda bedövningen förr var just spit, kolla bara in alla vilda västern-filmerna.
- Ja, det var nog lite bättre förr, flinade tandläkaren.

Som sen stoppade in fingrar och verktyg i min käft.
- Känns detta, undrade hon.
- Garrgh!
- Och denna sidan? undrade hon.
- Garrgh!
- Okej, då kör vi.

Vi kanske borde haft nån slags kommunikation innan, tänker jag. Om det nu känns nåt, hur ska jag meddela detta? Kanske lyfta ena handen?
Nä, bara på det.

Och som de ser ut numera! Folket alltså som arbetar med tandvård. Stora plastvisir över ansiktet. Förr hade de på sin höjd ett litet munskydd i papp.
- Ni har väl slaktarrockarna framme? frågade jag i samma stund jag satte mig, för att sedan ligga med fötterna mycket högt.
Är säkert bra för de med lågt blodtryck...eller nåt.

Men djädrar vad snabbt den där tanden kom ut. Det gick på en minut. In med tången bända lite och kras, så var den ute.