Ja, det jäser och pyser ute hos medborgare numera.
Arbetslösheten är ett sånt problem att det inte finns några enkla lösningar.
Men oj, så folk är förbannade och irriterade på våra politiker.
Numera är jag inne och stöttar arbetslösa som coach. Ett ganska tufft arbete, faktiskt.
Det första jag vill veta är om folk verkligen är mentalt laddade.
Är man inte mottaglig kan det kvitta vilka bra råd du kommer med.
Pressen på de arbetslösa är nu så stor att den inom en snar framtid kommer driva folk till sjukdomar.
Stressen och kontrollerandet är totalt.
Man ska skicka in papper än hit och dit, svara på frågor och annat i olika kontrollstationer.
Utbetalningarna strular och försäkringskassan har också sina problem. Administrationen kring de arbetslösa är makalös. Förmodligen går det åt mer folk att vända papper och kontrollera de arbetslösa, än nån annan vårdapparat!
STRESS, och åter STRESS!
Under många samtal så fattar inte arbetslösa varför man ska jaga livet ur äldre människor medan många ungdomar ska ligga hemma på sofflocket och inte får arbete.
- Ungdomen är ju framtiden. De måste ut i arbete och sätta fart på hjulen. Det kan inte vi göra som kanske ska gå i pension om nåt år, menar de som har nära pensionen.
Man kan bara hålla med. Detta samtidigt som politiker menar att vi nu ska jobba allt längre…
…eller när man pratar om arbetskraftsinvandring…
Det är inte lätt hänga med i arbetsmarknadspolitiken.
Pensionen är förstås en bidragande orsak till att folk ska arbeta längre. Pengarna räcker nämligen inte.
Fast å andra sidan kostar arbetslöshet enormt mycket också. Och vad det kommer kosta att låta en hel ungdomsgeneration gå förlorad, det vet ingen idag.
Från Wikipedia saxar jag följande angående ak-arbete:
“Statens Arbetslöshetskommission instiftades 1914 efter första världskrigets utbrott och startade AK-arbete, en statlig insats för att motverka kommande förmodad arbetslöshet.
Det var dock inte förrän efter första världskriget (1914-1918) som åtgärder blev av nöden. Arbetslösheten som 1918 var 4,6 % hade 1922 ökat till 34,3 %. Därför insattes nödhjälpsarbete; man beräknar att närmare 35 000 man detta år var sysselsatta med vägbyggen, dikning av våtmarker och skogsarbete. Lönen var ungefär 75 % av den normala för grovarbete. Man bodde i baracker, ofta långt från hemorten och den som vägrade ta ett nödhjälpsarbete blev utan all ersättning.”
Kanske dags att åter börja fundera i dessa banor för att komma till rätta med problem som vi de facto kommer att få om inget görs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar