Havet

Salt och surt, sägs vara en oslagbar kombination när det gäller smak.
Så smakar och doftar havet.
Saltkristaller yr i luften och det vindpinande havet skummar.
Slickar mig om munnen. Salt!
Men inte av svett...

Samtidigt känner jag den där sura doften i näsan.
Tången.
Den luktar verkligen.
Ibland luktar den fan, ibland bara nåt gott och friskt.
Blandningen är total.

Alla människor borde få uppleva en morgon vid havet.

Innan 06.00 satt jag och inväntade solens första strålar ovanför horisonten.
Hittade lite lä på en klipphäll.
Satte upp min underbara vilstol, plockade fram kikare, kamera, kaffe och snus...

Bara väntar.

Fåglarna sjunger allt mer.
Ännars är det bara vindens sus i gamla träd jag hör tillsammans med
havet som stormar på långt där ute.

Solen lyfter över trädtopparna.
Lyfter gör också ett par stora havstrutar.
De kommer emot mig och står nästan stilla i luften, bara metrar ifrån mig.
Det är mäktigt.

Havstrutarna kämpar med byiga kastvindar, men parerar elegant.
Själv läppjar jag vidare på det rykande kaffet.

Att inte få uppleva detta, är inget liv!