Aras känslor berör

Idag fortsätter media att ta upp brottningen och Ara.
I dagens Aftonbladet går Lasse Anrell ut och vill se honom få bragdguldet.

Det var väl ungefär vad de flesta bloggare redan igår kom fram till.
Men bättre sent, än aldrig, Lasse. :-)

Lasse drar också kopplingar till tidigare protester i OS. Något som även jag berört.
Men jag tycker ändå att den viktiga frågan i all rapportering är:
Varför gör ingen något åt en idrott som uppenbarligen inte fungerar?

Jag vågar påstå att jag kan inte vara ensam undra.
Tidigare har det ju varit problem både inom gymnastik och konståkning, på ungefär samma grunder. Ja, även boxningen var väl en gång i tiden rena skämtet.

Vad jag förstår, så har det väl blivit bättre inom de sporterna.

Bedömningssporter kommer dock alltid leva farligt. Den publik som inte själva klart och tydligt kan se vad som händer, kommer fälla misstankar om det mesta.
Använd ny teknik och vi kommer ha det lättare, för alla inblandade.

Jag menar så här: När till och med tennisen kan använda en så kallad hawk-eye för att se om den slagna bollen är rätt eller fel, då borde man tänka till inom fler sporter.
Mer om hawk-eye.

Fasen, sätt ett litet chip i brallan på brottarna, bestäm en tid de måste hålla sig innanför vissa ringar, annars vinner motståndaren.
Eller vad man nu kan tänkas.
Jag vet inte, spånar bara högt, som vanligt.

Kolla in Anrell om Ara.