På järnvägsstationen

Kilar in på järnvägsstationen.
Vill åka tåg till Köpenhamn - fram och tillbaka.
Kollektivt är ju modellen i dessa miljötider.

Bakom disken sitter nån och trycker ner tangenter framför en skärm.

- Tjena! Jag skulle vilja ha en biljett, tur och retur Köpenhamn, säger jag.
Halar samtidigt fram lädret och gör mig beredd betala.

- Ja, se det går bara köpa en enkel, sägs bakom disken.
- ?, jag.
Får bara en blick tillbaka.

- Alltså...va? Jag fattar nog dåligt. Tur och retur vill jag gärna åka, stammar jag fram.
- Men du kan bara köpa en enkelbiljett, dit! säger rösten bakom disken.

Samtalet måste låta helt idiotiskt. Jag vill ha en tur och returbiljett, säljaren kan bara fixa en enkelbiljett.
Och då är jag inne personligen på en järnvägsstation.
Året vi skriver är 2007, inte 1907.

Nä, det gick inte köpa!
Istället tvingas man köpa en enkelbiljett till resans slutmål, sen köpa en ny enkelbiljett hem!

Lösningen hade kunnat vara beställa över internet, nån bokningsmaskin eller möjligen en resebyrå.
Då kan det fixa sig.
Men inte direkt på en jänvägsstation.

Ja, ja!
Om vi gör det lite, lite krångligare för vanliga människor, så kan vi snart lägga ner all järnvägstrafik.

Sånt här elände retar gallfeber på mig.
Tyvärr är det på tok för sällan man får läsa om vardagsproblematik i media.

För problem är det!