Twingly statistik

15 juli 2010

Nörden

Jag är en kart-nörd. Älskar att titta på kartor, gamla som nya.

Fråga mig inte varför. Men det är nåt rogivande över det. Jag hittar ständigt nya smultronställen på dessa kartor som knappt en människa satt sin fot på.

Det är spännande att vara upptäcktsresande i sin egen hembygd. Jag behöver inte resa halva jorden runt för att få mina lustar uppfyllda på detta område.

Utvikning från ämnet: Jag behöver inte heller åka till Thailand och släpa hem en kvinna som sedan ska sitta på byns torg och sälja bär. Bara för att få mina köttsliga lustar uppfyllda.
En handtralla ute i skogen kan funka också…(fast det är ju inte lika kul)

I förra veckan satt jag och bläddrade igenom alla mina kartor. De ligger i plastfickor. Eftersom det var varmt satt jag och drack kallt vitt vin, det är gott när det är varmt.

Jag letade efter en speciell karta. Man jag har liksom ingen speciell ordning på kartorna.
Jo, oordning, i så fall.

Det innebär att det är extra spännande att titta i kartoteket över kartor. Man vet aldrig vilken karta som dyker upp.

Jag bläddrade och la kartor över golvet. Mer vin i strupen och mer kartor på golvet.
Ett par kartor var intressant, jag såg saker jag aldrig lagt märke till tidigare.
Men de var ändå “fel” karta just nu.

Efter två timmar tvingas jag in på toaletten. Vinet hade gjort att nåt ville ut. Pissnödig.

Efter att ha vattnat guldfisken och tvättat händerna(fy, för människor som inte tvättar sig) gick jag tillbaka till rummet.

Det är då jag halkar till utav bara fan!
Kartorna ligger i högar i sina plastfickor. Jag trampar på en av dem och plastficka mot plastficka blir det liksom is.

Fötterna far rakt upp i luften och jag landar på hela ryggen. Verkligen på hela ryggen.
Tappar luften och slår i bakhuvudet i parkettgolvet med en jätteduns.
Biter mig i tungan och lite inne i munnen också. Bara för att det liksom ska kännas.

Jag är helt borta!
Blodsmak i munnen och kippar efter andan. Är inte full eller berusad på nåt sätt.
Men hundra kilo Karlsson som släpps så häftigt i marken kan sluta illa.
Mycket illa!

Och illa mår jag.
Kravlar mig tillbaka till toaletten och “kör buss” som bara den.

Då vet jag att det är hjärnskakning. Hittar mobilen och lyckas få tag i en kamrat som kommer till undsättning.
Ilfart till akuten!

Träffar en förträffligt trevligt kvinna på akuten som undrar vad som hänt.
Jag sluddrar fram mina ord och luktar alkohol.
Talförmågan hade nu påverkats av hjärnskakningen.

Kvinnan bara stirrade. Hon trodde väl det var ett djävla fyllo som slagit runt riktigt.
Kamraten fick hugga in och förklara.

Jag förklarade, plastfickor, kartor, halt, duns, smäll, ingen luft, bakhuvud i parkett osv.

Efter undersökning och lite annat kom kvinnan tillbaka.
Hon var en hejare på kartor. Hon sysslade med orientering visade det sig.

Hon visste också att just en karta kunde vara en orienterares fall. Men aldrig på detta viset som jag råkat ut för.

2 kommentarer:

U:et sa...

Oj, det där lät inte bra. :S

Marie sa...

Du verkar verkligen vara en riktig klant.
Men en förbannat rolig och trevlig klant. Livet blir nog inte så tråkigt med en sån som du.