ZZZZZZZZZzzzzzzzzzz!

Att åka buss från och till jobbet är inget konstigt. Själv har jag bara en halvtimmes bussfärd.

Men hu så trött man blir!
Jag passar på att vila ögonen och slumra lite under tiden.
Brukar fungera hur bra som helst.

Häromdan var bussen packad med folk till bristningsgränsen. Jag slumrade in av allt pladder. En del kan ju inte vara tysta i två sekunder.

Mobiler ringer hela tiden och folk skriker i de små telefonerna. Jobbigt, tycker jag.

Men i dvalan jag låg i så vaknade jag med ett ryck. Jag snarkade som bara den.
Har också en sån där underbar grej med andningsuppehåll.

Kvinnan bredvid mig i sätet var kritvit i ansiktet och frågade:
- Hur är det med dig?
- Öhhh, mumlade jag, och tvättade bort grus ur ögonen.

Framför mig och bakom mig satt oroliga passagerare som tydligen trodde jag skulle sitta och dö inne i bussen.

En del vill ju ha uppmärksamhet. Men det vill inte jag. Nu blev det tokfel kan jag säga.

Å andra sidan blev det en story för folk att berätta om.
Det får man bjuda på.

Själv kommer jag lugnt vila vidare under den tråkiga bussfärden.
Sen om jag vaknar eller inte är en annan fråga.