Numera finns sedan en tid tillbaka mer eller mindre en lag som tvingar alla skriva så att folk förstår innebörden av en text.
Detta gäller inte minst myndigheter. Att skriva begripligt för en byråkrat eller för den som är högutbildad är inte lätt.
De krånglar till det å det grövsta.
Mina enkla devis är att så som man pratar ska man skriva. Inom rimliga ramar, givetvis!
Jag gillar exempelvis inte när det står att man ska skriva med “gemener och versaler”.
Ingen bra svenska alls.
Versal kan i många stycken vara en kapitäl också.
Så varför inte per omgående använda det uttrycket?
“Gemener och versaler”, betyder små bokstäver respektive stora bokstäver.
På engelska, “lower case” " respektive “upper case”.
Att saker låg i en “undre låda” respektive “högre låda” är inte så konstigt. Dåtidens typografer arbetade med sina blytecken och ville förstås ha nån ordning på var de låg.
Idag finns Språkrådet som bland annat ska hjälpa myndigheter med något som heter klarspråk.
I min stilla undran funderar jag hur ofta myndigheter vänder sig till dem för att få råd?
Kanske en tjänsteman/kvinna skulle känna sig nedvärderad om de verkligen kollar med klarspråk för att leta synonymer till ordet “gemen”?
Jag säger var stolta och kolla istället för att krångla till språket. Vi utarmar inte svenska ord genom att röra oss med ord som flertalet begriper.
Till sist handlar det om en demokratifråga.
Alla måste fatta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar