Det är länge sedan det hände. Man vågar ju knappt berätta.
Så fort jag ska meka med nåt så går det åt helvete.
Enkel logik.
Häromveckan var det kompis som behövde ha ett nytt batteri i bilen. Jo, jag lyckades sätta in ett nytt.
Passade tydligen också på att paja ena glödlampan till lyset.
Hur det nu kunde ske? Ingen aning.
För flera år sen gick mina glödlampor sönder i köket. En sån där rejäl glaskupa och med två glödlampor i. När jag bytte passade jag på att sätta in lågenergilampor. Det var mina första inköp och de var svindyra. Men de håller fortfarande.
Ett par veckor efter att jag bytt mina lampor stod jag som vanligt vid spisen och fixade käk. Stekte fläsk till mina bruna bönor.
Av någon outgrundlig anledning tittar jag lite uppåt.
I samma stund ramlar glaskupe-helvetet ner!
Drar mig mitt i pannan, dansar vidare till stekpannan.
Allt går verkligen i miljoner bitar.
Jag knäar när den fem kilo tunga kupan har knockat mig.
I slowmotion ser jag stekpannan gå mot mig. Med massa underbar het stekflott i.
Jag skyddar ansiktet och får hela skiten över ena foten.
Jisses, vad det gjorde ont!
Jag vet inte hur länge jag låg på köksgolvet i stekflott och med en massa förbannade vassa glasbitar.
Till slut lyckades jag kravla mig till badrummet och kyla ner min kropp med iskallt vatten.
Sedan var det huvudvärkspiller i mängder som sköljdes ner. Ont i foten och ont i knoppen.
Jag plockade nog fan små glasbitar i en månad sen.
Överallt fanns de!
En dag satt en liten fan i hälen!
Jodå, det kändes.
Efter en vecka fick jag en ny kupa till köket.
- Numera är de av plast. Du vet det kan hända olyckor med de i glas, sa vaktmästaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar