Johanne Hildebrandt på Aftonbladet gick igår ut med en insändare som sa ganska mycket.
Att man inte kan kritisera kriget i Afghanistan utan att själv varit på plats.
Ett resonemang som givetvis inte håller.
Johanne Hildebrandt är smart men intar ett tonläge i debatten som är låg.
Debatten måste faktiskt föras på ett högre plan, så pass viktig är den!
Det många kritiker framhåller är att Sverige visst kan och ska ha soldater i Afghanistan.
Men huvudfrågan är: Vad är uppdraget just nu?
ISAF styrs av NATO, vilket givetvis inte heller är en bra situation. Allt som flaggas med USA och NATO föder hat i väldigt många länder.
“Bomba för fred” har vi hört ett tag nu. Ett argument jag bara trodde stollar i USA kunde skriva under på.
Detta med NATO är min största käpphäst. Vi har smugits in närmare och närmare.
För flera år sedan började man med övningar med NATO.
Sakta men säkert har Sverige krupit allt närmare NATO. Vi avlövar all vår egen hemmaverksamhet. Trots att den hade behövts och kunde göra nytta.
Om man måste varit i Afghanistan för att kunna uttala sig i frågan undrar man: Kan då verkligen alla våra politiker besluta om att skicka fler soldater dit?
Som sagt var, ett argument som sjönk lika säkert som de containers en båt häromveckan tappade i Östersjön.
Aftonbladet: Bombliberalernas sista vapen: sorg och patriotism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar