Får rätt – men…

Mitt ärende mot min a-kassa rullar vidare. De har nu svarat IAF och jag har tagit del av handlingarna.

Ärendet gäller att jag har skadeståndsanspråk mot staten för att a-kassan felbehandlat ärendet. Detta fick till följd att xx-antal kassadagar uteblev utan ersättning.

I svaret från a-kassan råder det ingen tvivel om att de går med på att betala för de dagar som inte utbetalats.
Men när man känner på själva ordet, alltså – SKADESTÅND.

Hur känner du inför det ordet?
Förmodligen som de flesta. Att ett skadestånd är nåt UTÖVER, alltså ett litet plus i kanten för att man råkat illa ut.

Då kan ni känna er blåsta!
Så är det uppenbarligen inte. IAF tar bara fasta på de rent faktiska kostnaderna. Något annat kan man tydligen inte göra anspråk på.
Detta hade jag på känn, av någon anledning och har nu fått det bekräftat också via IAF.

Vilket jag finner mycket anmärkningsvärt. Men man får finna sig i att det faktiskt är på detta viset.
Vad värre är - IAF är en tillsyningsmyndighet med generaldirektör och hela klabbet – aldrig kommer få riktiga bilder av hur människor hanteras av a-kassorna och arbetsförmedling.

Just dessa som IAF är satt att kontrollera!

Själv har jag nu funderat i tre dagar om det är lönt att svara på det yttrande som a-kassan lämnat till IAF.
Visst kan jag skriva och besvara, men det kommer i slutänden inte att ge nåt extra för min egen del.

Det finns alltså ingen morot för mig att klargöra hela problematiken kring mitt ärende. Och då kan inte heller IAF få den rätta bilden av ärendet.

Givetvis borde man kunna få nåt liknande sveda och värk, när man hamnar i kläm. Men nähä…

Å andra sidan finns det en sak också.
För några år sedan hade det aldrig behövt gå så här långt. Då hade tjänstemän/kvinnor fixat detta ärendet på telefon mellan handläggare på a-kassa och arbetsförmedling.

Sedan hade man skrivit in mig i nån åtgärd och jag hade inte lidit ekonomisk skada alls.
Men med regeringen Reinfeldt är det slut med smidiga lösningar.

Nu ska det dras i den ena harven efter den andra. Ärendet tar lång tid och man väntar på sina pengar. Att detta sedan inte heller är kostnadseffektivt ur skattebetalarnas ögon, begriper nog var och en också.

Det hade varit kul se vad notan för mitt lilla ärende egentligen kostar staten.

Å andra sidan finns det plus med IAF. Det är bra att det finns en kontrollmyndighet som har ögonen på verksamheterna.

Fast risken är att det blir som de arbetsförmedlare jag pratat med:
- Sedan Reinfeldt tillträdde har vi mestadels arbetat med internkontroller, egentligen inget annat. Heltokigt! Kanske det kan bli bättre framöver då man kommit på att vi faktiskt arbetar mot människor, menar de.

Den som lever får se.