För fårägare

Till alla som har får. Här kommer nu en funktion som ni bara måste ha.
Allt enligt Adobe själva:

"Insticksprogrammet Adobe DRM ger funktioner för
får och läser dokument som skyddas med Adobe
DRM-teknik."

Inte illa av ett dataprogram.

Får rätt – men…

Mitt ärende mot min a-kassa rullar vidare. De har nu svarat IAF och jag har tagit del av handlingarna.

Ärendet gäller att jag har skadeståndsanspråk mot staten för att a-kassan felbehandlat ärendet. Detta fick till följd att xx-antal kassadagar uteblev utan ersättning.

I svaret från a-kassan råder det ingen tvivel om att de går med på att betala för de dagar som inte utbetalats.
Men när man känner på själva ordet, alltså – SKADESTÅND.

Hur känner du inför det ordet?
Förmodligen som de flesta. Att ett skadestånd är nåt UTÖVER, alltså ett litet plus i kanten för att man råkat illa ut.

Då kan ni känna er blåsta!
Så är det uppenbarligen inte. IAF tar bara fasta på de rent faktiska kostnaderna. Något annat kan man tydligen inte göra anspråk på.
Detta hade jag på känn, av någon anledning och har nu fått det bekräftat också via IAF.

Vilket jag finner mycket anmärkningsvärt. Men man får finna sig i att det faktiskt är på detta viset.
Vad värre är - IAF är en tillsyningsmyndighet med generaldirektör och hela klabbet – aldrig kommer få riktiga bilder av hur människor hanteras av a-kassorna och arbetsförmedling.

Just dessa som IAF är satt att kontrollera!

Själv har jag nu funderat i tre dagar om det är lönt att svara på det yttrande som a-kassan lämnat till IAF.
Visst kan jag skriva och besvara, men det kommer i slutänden inte att ge nåt extra för min egen del.

Det finns alltså ingen morot för mig att klargöra hela problematiken kring mitt ärende. Och då kan inte heller IAF få den rätta bilden av ärendet.

Givetvis borde man kunna få nåt liknande sveda och värk, när man hamnar i kläm. Men nähä…

Å andra sidan finns det en sak också.
För några år sedan hade det aldrig behövt gå så här långt. Då hade tjänstemän/kvinnor fixat detta ärendet på telefon mellan handläggare på a-kassa och arbetsförmedling.

Sedan hade man skrivit in mig i nån åtgärd och jag hade inte lidit ekonomisk skada alls.
Men med regeringen Reinfeldt är det slut med smidiga lösningar.

Nu ska det dras i den ena harven efter den andra. Ärendet tar lång tid och man väntar på sina pengar. Att detta sedan inte heller är kostnadseffektivt ur skattebetalarnas ögon, begriper nog var och en också.

Det hade varit kul se vad notan för mitt lilla ärende egentligen kostar staten.

Å andra sidan finns det plus med IAF. Det är bra att det finns en kontrollmyndighet som har ögonen på verksamheterna.

Fast risken är att det blir som de arbetsförmedlare jag pratat med:
- Sedan Reinfeldt tillträdde har vi mestadels arbetat med internkontroller, egentligen inget annat. Heltokigt! Kanske det kan bli bättre framöver då man kommit på att vi faktiskt arbetar mot människor, menar de.

Den som lever får se.

Nåt för regeringen

Jobb- och utvecklingsgaranti.

Det låter nåt det. Där hamnar man om stämplat ut sin a-kassa och inte får nytt arbetsvillkor.

Jag hamnade där efter diverse turer. Håller som bäst på att skriva lite så att jag kan få tillbaka de dagar som jag helt blev utan ersättning.

I detta läget så hamnar man sen hos KFG. Det står för Kompetens och FörändringsGruppen.

Definitivt nåt som regeringen borde ingå i!

I mitt utanförskap, som Reinfeldt tjatade/tjatar om, så har jag trillat ännu längre bort. Jag är inte ens i ett utanförskap, det känns som det var mycket närmare arbetslivet, än där jag befinner mig just nu.

Mediegranskningen av just Jobb- och utvecklingsgarantin är minimal.
Här finns många historier att börja nysta i.
Jag tror inte ens gemene man fattar vad det verkligen innebär.

Som extra lök på laxen har också regeringen bestämt att arbetslösa ska ha en egenavgift på 600 kronor i månaden då de tvingas köra eller resa till annan ort.
Tvingas eftersom de inte har nåt val.

Och 600 kronor, skattade och klara, är förbannat mycket pengar för en arbetslös som redan lever på marginalen.
Även arbetsförmedlare och dess chefer är emot att denna extra avgift ska ta ut.

Men nåt gehör från ansvariga blir det inte!
Goddag, yxskaft…

Stressa på!!!

Stressade människor borde få sig en funderare emellanåt.
Stress är ett gift i kroppen som inte är nyttigt.
För mycket stress leder per omgående till att man blir sjuk.

Tydligen inget som folk känner till.

Idag var jag och handlade som vanligt i min lilla lokala affär. Före mig stod ett gammalt par i kassan. De skulle komplettera med ytterligare en vara.

Gubben släpade sig iväg för att hämta. Men hittade nog inte riktigt.
Tanten blev orolig.
- Himla tid det ska ta, menade hon. Vart tog han vägen?
- Han passade på att rymma, skojade jag. Vi hinner, ta det lugnt, sa jag, la upp mina saker på bandet och det unga paret efter mig la sina få saker också där.

Jag står där och bläddrar i Aftonbladet i godan ro.
Läser ledaren, brukar göra det när jag ändå köar.
- Ska vi gå före så du kan fortsätta läsa, eller? säger tjejen bakom mig i kön.
Va? tänkte jag.

- De håller ju på och arbetar med det gamla paret som ska handla färdigt, menade jag. Koppla av lite.

Det är ju märkligt att till och med en sån här liten vardagsbetraktelse etsar sig fast i min lilla hjärna.
Till saken hör att det gamla paret var verkligen gamla. Gick sakta och hörde illa bland annat.
Då är det väl inte så konstigt att det kanske tar lite tid att utföra sina göromål.

Förhoppningsvis kommer man själv att bli gammal. Då vill man ju inte känna sig som att man ständigt är i vägen eller upptar nån form av värdefull tid för andra.

Ta istället tillvara på de extra minutrar som ni får i vardagslivet. Stanna upp och tänk vart du är på väg.

Det är att nyttja tiden!

Dresskod

Fel kod fick jag in i mitten av 80-talet. Då gällde att ha så fula kortbyxor man bara kunde hitta. Och det var inte svårt.
Ett tag toppade jag den listan med ett par byxor som var röd- och vitrandiga. När man tittade på dem så flimrade det framför ögonen.
De var hemska!

En dag är jag ute på ett jobb i dessa byxor. Hade glömt byta om.
Döm om min förvåning när jag då träffar på en kvinnlig lärare i exakt likadana byxor.

Jag tittade på mina brallor, sen på henne.
Hon tittade på sina brallor, sen på mig.
Ingen sa nåt.
Ingen bar heller dessa byxor efter denna händelse.

På “G” igen

Jaha, nu har man varit borta ett tag från det mesta.
Känns det som i alla fall.

Anledningen? Internet har legat nere under hela påskhelgen. Det innebar problem, skulle det visa sig.
Man tror ju inte att man ska drabbas av nån hybris, eller så.
Men det hände mig.

Detta beror till stor del på att jag tagit på mig en del uppdrag som ska utföras. Ska skriva och fotografera en del saker. Mailkonversationen är i detta sammanhang viktig.

Och det var alltså då som paniken började komma.

Så fungerar nämligen panik och stress. Den infinner sig när du inte själv kan påverka och styra utvecklingen. Ett scenario som för mig är det värsta läget att hamna i.

För andra är det bara skönt slippa ta ansvar, ta tag i saker etc.

Äntligen!

Den där Östberg står mig fan upp halsen, alltså.
Jag har väntat och väntat, under massa år.
Men inget riktigt har presenterats ur en jornalistisk vinkel.

Till idag.
Tack Oisín Cantwell.

Aftonbladet: Oisín Cantwell

Demoskop

Jag undrar lite över alla dessa institut som mäter.
SIFO och Demoskop är två av dem.

Min stora fråga är: Varför stämmer nästan aldrig Demoskops siffr0r?
Har de för litet underlag, eller vad?

Jag är oerhört kritiskt inställd till den senaste av deras undersökningar.
Demoskop och Expressen visar en väljarbarometer med siffror som knappt är möjliga, tycker man.

Bakomliggande faktorer vore högintressanta att se.
Nämligen vilka som fått möjlighet att svara.
Sedan kan man också fråga sig om folk svarar sanningsenligt.
Där fick också nåt att fundera på.

Att alliansen vunnit på AMF och LO-debaclet är inget att säga om.
Men den frågan är inte avgjord ännu, så därför är det nog bäst ligga lite lågt.

Ställer vi en väljarbarometer till kommuner och landsting kommer vi få se helt andra svar.
Där är det inte många som tror på alliansens förslag.
Eller rättare sagt, brist på förslag.

Kommunerna och landstingen tvingas snart säga upp folk i massor.
Senast 2010 måste staten ge dem mer pengar.
Annars är det riktigt kört på den svenska arbetsmarknaden.

Då tror jag inte ens siffror om tolv proccent arbetslösa räcker.
Den siffran kommer öka.

Kommentarer

Gjorde en kommentar på Aftonbladets fattigblogg idag.
Jag skickade in min matematik-övning.

Och har givetvis fått kommentarer kring detta:
"Köpa ny TV, kanske duger med en begagnad?"
"Bostadskostanden verkar hög."
"Bilkostnaden kan inte stämma, så dyr bensin finns inte."

Ja, på den nivån är det.
Inte riktigt exakt, men nästan.

Bilkostnaden tar jag först.
I mitt exempel räknade jag med 20 kronor per mil.
I själva verket ligger den på cirka 36 kronor.
Det märkliga är att ju mer jag kör detso billigare blir det.
Vad folk inte räknar med är att det finns nåt som heter driftskostnad på en bil.
Bensinen är faktiskt det lilla det.
Min lilla bil som är betald sedan länge kostar i runda slängar mig 1400-1500 kronor per månad.

Och ja, jag måste ha den!

Hyreskostnaden är inte hög. Jag räknar ju in rubbet i den kostnaden.
Billigare blir det förstås om jag väljer köpa ett tält, men det vill jag inte.

TV:n var det. Jag skrev köpa en ny. Borde skrivit köpa en annan, kanske.
Ny eller begagnad har ingen betydelse för min del.
Vill bara följa med i samhällsutvecklingen, trots jag är arbetslös.

Att folk orkar ifrågasätta är kanske det mest märkliga.
Jag har fyllt 47 år, kan och vet vilka kostnader jag har.
Men är det någon som mot all förmodan ändå inte tror på mina siffror, så är ni välkomna hem och se hur jag har det.

Snart måndag

På måndag den 6/4 så börjar nåt nytt i mitt liv.
Eftersom jag oförskyllt har hamnat i ett läge, så finns inget att välja på för min del.
Utförsäkrad från a-kassan på oklara grunder, efter fel av dem, ska jag börja på nåt som heter KFG.

Ett litet googlande på detta ger mer frågetecken, faktiskt.
Men jag har inget val, jag ska se vad det kan ge.
Har du erfarenheter från detta, så kontakta mig.
Jag vill veta hur det går/gick.

Kommer följa upp det och givetvis skriva ner precis allt om vad som händer för egen del.
Och tycker jag de inte kommer med bra saker för mig, så går jag givetvis vidare.

Många som deltagit i KFG har känt sig smått förnedrade.
Det ska man inte behöva bli.
Minsta lilla tecken på det och jag kopplar in af och media i ärendet.

Bara för att man redan ligger i rännstenen ska ingen sätta sig på en!

Men som sagt var: Jag ska ge det en chans.

Räkneövning direkt från verkligheten

Idag blir det matematik på schemat.
Jag räknar med mina egna siffror, inget taget ur luften.
Bara den bistra djävla verkligheten.

Inkomst efter skatt 9.100.
Totalhyra 4.700 med allt inräknat som försäkring, värme, vatten och el.

4.400 kvarstår.
Låter mycket det.
Men nu ska jag köra bil minst tre dagar á sex mil.
Tre dagar gånger fyra veckor är det samma som tolv.
Tolv gånger sex mil alltså.
Summa: 72 mil, som sedan ska gångas med 20 kronor milen (jag räknar billigt nu).
Blir 1440 kronor i månaden.

Kvar av mina 4.400 finns nu 3.000.
Låter mycket det.
Men så ska jag äta lite också, hade jag tänkt.
Köpa nya sommardäck till bilen.
TV:n rasslar och rosslar, strejkar snart.
Ny måste snart inköpas.
Ett par nya skor hade jag också behövt.

Ja, så här ser vardagen ut för den som drabbats av arbetslösheten.
Själv är jag ett lysande exempel på det.
Lysande?
Tja, kylskåpslampan lyser i alla fall på...
...på just ingenting!

Och nej, detta är inget skämt.