Twingly statistik

25 februari 2012

Dags för samling

Ibland märker man att ingenting tycks ha hänt. Den reflektionen gör jag nu när media släppt siffror om bland annat ungdomsarbetslösheten. Den är över 30 procent i gamla bruksorter.

Bromölla toppar följt av Ronneby, enligt media.
Varför har vi inget lärt av 90-talskrisen. Redan då konstaterades detta faktum. Nämligen att arbetslösheten var större i gamla bruksorter. Man myntade till och med begreppet “bruksmentalitet”.

I det begreppet ingick bland annat att de som bodde i så kallade bruksorter inte var speciellt benägna att utbilda sig. Anledningen var att de inte hade behövt det. Bruket tog emot med öppna armar eftersom de behövde folk. Gärna folk utan hög utbildning. Lokala politiker tillsammans med bruksföretagen såg till att hålla ställningarna på befolkningen. Detta vet alla människor med insyn och rapport på rapport gjordes under 90-talet kring detta.

Tiderna då är ungefär som nu. VD-bonusar upprörde medan fabrik på fabrik slog igen. På Karlskronavarvet dök “Rebellen” upp och klagade på de höga bonusarna.
LO och andra fackförbund protesterade hej vilt. Arbetslösa från hela landet bussades till Stockholm för att protestera mot den borgerliga regeringens förda politik.
Allt känns igen. Nästan.

Skillnaden är dock stor på då och nu. Nu finns ingen samlad kraft som slår näven i bordet och säger ifrån.
Istället sitter vi och skriver på sociala medier och tror att det ska ge resultat. Det gör det inte. Vi bor inte i Egypten. Ensamma sitter vi på våra kammare och är förbannade. Men sen då? Inget mer händer.

Om vi människor var myror så skulle vi aldrig överleva. Vi sitter just nu ensamma i våra stackar och skriver på bloggar och twitter och allt vad det nu heter. Vi är inte enade och stora nog.

Det behövs en samlad aktion för att rösterna ska göra sig hörda. Var finns den kraften i dagens samhälle? Facken är så försvagade att det är urlöjligt. De har en rejäl uppförsbacke att ta igen. I många av facktidningarna berör man inte ens de arbetslösa alls.

Nä, samla ihop till en enad aktion istället. Vi måste lyfta sysselsättningsfrågan. Den ska alltid vara på politikernas dagordning.
Och som jag konstaterat tidigare: det finns mängder av jobb som bara väntar på att bli utförda. Inom vård och omsorg behöver hur mycket som helst. Inte färre människor.

Politikerna kan styra inom kommun, stat och landsting. Och det är där som många av alla arbetslösa hade kunnat göra nytta. Personligen anser jag att alla som hamnat i Fas 3 skulle anställas i kommunerna med vettig lön.

Så samla ihop oss nu! Splittrade är vi svaga och kan lätt förgöras. Enade kan vi stå emot allt.
Tänk på det!
Upp till kamp.

 

Marti Mobergs betraktelser: Viktigt med en väs(s)ad jobbpolitik, trots kortsiktiga opinionsframgångar

3 kommentarer:

Arne Anka sa...

Det var ord och inga visor det!
Bara att instämma.

Marianne sa...

Helt rätt

Anonym sa...

Visst behövs verkligen en enad kraft. Jag menar att många idag är rädda att kritisera därför att det kan straffa dem.