Det går som tåget för centerpartiet. Skulle man kunna säga.
Med andra ord lite som det själv vill och kommer förmodligen aldrig fram till ett slutmål.
Centerpartiet har gjort så många självmål de sista åren att partiet är i större kris än sossarna. Det finns ingen skäl kvar i partiet. De som en gång röstade med partiet har nu vänta dem ryggen.
Det är väl ganska länge sedan jag dödförklarade partiet. Jag gjorde det i samband med att man svängde i kärnkraftsfrågan. Den enda fråga som fanns kvar slängde man bort. Bara för att klamra sig kvar vid makten.
Man mår illa över den förda politiken. Jätten Glufs-Glufs, moderaterna, äter snart upp småpartierna.
För oppositionen är det förstås bra att Maud sitter som partiledare. Om hon försvinner och partiet går tillbaka till sina rötter igen, ja, då finns det en chans för dem att åter bli stora.
Men på denna inslagna vägen sätter de bara ytterligare spikar till sin kista.
Jag sörjer det gamla partiet som faktiskt hade sunt bondförnuft.
Martin Mobergs blogg: Det svajar för Maud
Aftonbladet ledare: Ingvar Persson: Vattenfall – haveri för Maud Olofsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar