Fender Karlsson

Vad är en fender?
Jo, det är nåt man lägger utanför relingen på sin båt så den inte ska skadas.
Jag vet givetvis att det är ett märke på instrument också, men det är inte saken här..

Det är ungefär vad jag vet om båtar.
Men som frilansande reporter hamnade jag en gång på en jättestor båttävling.
Det var SM och även kval till till stundande OS-spel.
Med andra ord ingen kattskit till tävling.

Detta skulle jag ut och titta på, skriva om. Med mig hade jag en fotograf också.
Vad som skulle hända hade jag ingen aning om.
Men vi klev ombord på en racerbåt. Den kunde tydligen göra 50-60 knop och det tyckts som att båtföraren verkligen ville hålla den farten med tidningens representanter.

Vi åkte så långt ut i Östersjön man kan komma. Tror jag.
Inget land syntes någonstans. Jag såg bara hav.
Samt väggar!
Väggarna bestod av vatten.

Det gick en fruktansvärd sjö. Mellan vågdal och topp var det säkert tio meter.
Vi lyckades klättra upp i en större båt som tydligen hade koll på tävlingen.
Det var här ifrån som vi skulle följa med och se tävlingen.

Jag såg bara massa små båtar som for runt i den gropiga sjön.
Vid ett flertal av båtarna låg nån rorsman och spydde över relingen.
Så illa var det.

Efter ett par timmar var jag mör och ville hem. Men den båten vi var på kunde inte ta oss i land.
Istället skulle en annan båt fixa detta.
Då dök det upp en båt lika stor som ett badkar.
Den skulle vi åka med!

Ute på den stora båten hängde vi på relingen och skulle hoppa till den lilla båten.
Fotografen var först ut. Han slängde ner sin fotoväska som landade med en våldsam kraft i båten.
Sen hoppade han rakt ner i båten.
Jag hann tänka att så kan jag inte göra. Då slår jag ihjäl mig.

Istället hade jag tänkt att när båtarna möts i den gropiga sjön så kliver jag i när den lilla båten mer dansar upp jämsides den stora.
Det lät ju bra.
Sagt och gjort.
Båtarna kränger till och jag får bara en fot i den lilla båten och resten utanför.

Med ett plums far jag ner i havet men lyckas klamra fast en hand på relingen.
På ryggen bar jag en ryggsäck där det fanns ett bärhandtag. Någon i den lilla båten ser det och lyckas dra mig in i båten.

Att ligga som en fender mellan två båtar i gropig sjö är inget jag kan rekommendera.
Det kostade mig säkert fem-sex revbensbrott.
Men väl hemma på landbacken igen så klev jag in på redaktionen och satte mig till att skriva.
Det blev ett storstilat reportage som täcktes med bilder också.
Jag skrev om både tävlingen och hur jag upplevde min dag på sjön.

Avslutade det hela gjorde jag inte med mitt namn utan jag skrev: Fender Karlsson.

Eftersom detta var en stortävling som pågick i någon vecka eller två, så hade jag många bra dagar med de seglingstokiga. Stämningen mellan oss blev faktiskt riktigt bra och det var många som tyckte om mitt annorlunda sätt att skriva på.
Namnet Fender Karlsson dyker upp då och då. Inte minst när jag träffar seglare som kom ihåg händelsen.

Av någon anledning har inte de heller glömt.