Äntligen!
Min svartvita film som jag levt i sedan november är över.
Idag strålar solen och jag kan se en blå himmel.
När det är som allra djävligast i november och december syns inte tillstymmelse till färg någonstans. Avsaknaden av solen gör att återstrålningen av färg blir mest en skala i grått, alltså svartvitt.
Idag såg jag gässen som flög letandes efter betesvallar, noterade alla kråkfåglar som beter sig lite märkligt.
En tokig hankatt har jag dock ännu ej sett eller hört.
När de vrålar som värst vet man inte om det är en människa i fara, eller vad som händer.
Men det absolut säkraste av alla vårtecken noterades redan i måndags.
Sopbilarna!
Ja, nu susar de fram och plockar upp all förbannad grus man lagt ut under hala dagar.
Ett skönt tecken.
Och får jag bestämma så ska vi aldrig mer grusa eller salta våra vägar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar