Efternamn kan vara knepigt. Även de mest enkla.
Sånt fick man lära sig som frilansjournalist.
Ta efternamnet Petersson bara. Det kan stavas på en mängd olika sätt.
Eller mitt: Karlsson.
För många år sedan ringde jag till den kungliga huvudstaden Stockholm för att beställa hem lite material i min journalistiska gärning.
Pratade med en kvinna med nästan präglad söder-dialekt. Hon tog mitt namn och min adress.
Jag talade så där löjligt begripligt. Nästan snudd på Björne Ranelid i mina ordframställningar.
- Namnet stavas som det låter, säger också till kvinnan.
Döm om min förvåning när jag sedan får ett brev som är adresserat till Kålzon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar