Av nån anledning tycks det så här års vara upplagt för att ge sig ut och fiska. Mina gamla far och jag har inte fiskat ihop på åratal. Men mitt i veckan blev det av.
Vi skulle meta ute vid havet.
Platsen bestämde vi oss för skulle vara vid en gammal bunker.
Bunkern byggdes upp efter andra världskriget när den lede fi bara kom från Sovjetunionen. Ingen annan fiende fanns.
USA hade vi sedan länge arbetat tillsammans med och varje år kommer ny skrämmande fakta om vårt förhållningssätt att vara neutrala.
Moderatregeringen jobbar nu för högtryck att vi ska införlivas i Nato. Inget annat står på deras agenda.
Ute på fältet är militärerna förbannade och vill inte förknippas med Nato. Om detta sägs inget i media.
Jag blir så förbannad bara jag tänker på det….
…men tillbaka till fisket….
Jag ilade faktiskt iväg för att köpa mask.
- Ska det vara medium eller large, sa mannen bakom disken.
Det lät som om jag skulle köpa en skjorta.
- Mask, sa jag lite trevande.
- Sen finns det fluorescerande mask också, fortsatte han.
- Va, fan. Jag vill ha mask, sa jag.
Det blev en burk mediummask. 50 stycken som legat inne i ett iskallt kylskåp. Burken liknande samma som jag har till räksalladen. Så nästa morgon är det givetvis jag som dukar fram metmask till frukosten.
Ute vid havet fick vi två små napp. Vi bytte varsin mask också och har nu 36 kvar i burken. Det strandnära fisket i vårt hav är tydligen stendött på sina ställen.
Där vi satt och metade berättade jag för min far hur jag och mina kompisar brukade bottenmeta efter ål. Bara ett stenkast från där vi satt på klipphällarna.
- Fick ni nåt då? frågade han.
- Jodå, men nu finns ju ingen ål alls, sa jag.
- Precis som politiker då, muttrade han.
- Vaddå? provade jag.
- Det finns banne mig inga riktiga politiker kvar i detta landet. De är lika sällsynta som den feta ål ni metade upp, menade min far.
Sen körde vi hem.
Martin Mobergs betraktelser: Skillnad på att fiska och att fiska
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar