Kvinnan i affären

Vissa dagar ska man inte gå ur sängen.
Så enkelt är det bara.

Tyvärr gick jag upp i morse.

Allt började halv fem på morgonen. Ett akut giktanfall!
Det gör så ont att jag hellre låter en urusel tandläkare dra ut alla mina tänder.
Utan bedövning.

Måste upp och ha tabletter. Snubblar i hallen över ett par skor samt en jobbväska. Slår givetvis i den giktdrabbade foten.
Oj! Så ont. Skriker rakt ut, faktiskt.

Petar i mig tabletter och stapplar tillbaka till sängen. Sover givetvis inte ett dugg. Ont hur man än ligger eller gör. Vänder och vrider. Vänder och vrider.

Väckarklockan ringer. Jag skiter i den.
Slumrar till lite. Vaknar åt helvete för sent.

Fortfarande mycket ont. Sjukskriva mig?
Näe, det gör jag bara inte.

Skyndar in på toalett och tar mig en dusch. Då ringer telefonen, så klart. Och nu gör jag det som man inte ska.

Nämligen ger mig ut i hallen för att ta telefonen.
Smackaduns! Så ligger 100 kilo Karlsson pladask på hallgolvet med sina löddriga fötter.

Telefonen tystnar. Jag svär och lever rövare.
Det var jobbet som ringt.

Väl på jobbet har jag knappt ett enda rätt under dagen. Allt som kan gå galet ska tydligen gå åt pipan.
Åter igen personifierar jag lagen om alltings djävlighet.

Efter jobbet rusar jag in till min lokala handlare efter lite mat. Fläsk med bruna bönor ska jag laga. Fläsket hittar jag…men var fan är bönorna?

En expedit försöker ledsaga mig i hyllan:
- Om du ser korvarna där, sen lite till höger….

Givetvis tittar jag åt fel håll.
En kvinna går fram och pekar med hela handen.
- Tack, så hjärtligt, säger jag.

Väl i kassan lyckas jag göra allt rätt. Men eftersom denna djävla dag varit som den varit trodde jag givetvis att pinkoden till betalkortet var fel inslaget.
Men det var det inte!

- Äntligen! Det enda rätt jag haft idag, skämtar jag med kassörskan.

- Plötsligt händer det! säger den hjälpsamma kvinnan som pekat ut mina bruna bönor.
Hon ler och skrattar. Jag skrattar också.

Man kan bli kär för mindre tänker jag när jag går ut ur affären.
Lyckas ta mig hem och laga mat utan minsta lilla missöde.

Jag tackar dig kvinna i affären, du gjorde min dag!