Twingly statistik

7 oktober 2009

Att coacha

Dags att beta av lite inkomna frågor.
Gemensamt är att de handlar om coachning.

1. Hur arbetar man som coach?
2. Vad tycker de som deltar om "behandlingen"?
3. Kan inte människor ta sig själv i kragen? Detta är ju bara dyrt för samhället att skattepengar ska gå till nån form av vuxendagis!

Så kan det låta när det gäller frågor om att coacha människor.

Egentligen är det inget nytt. Inom idrotten har man haft tränare/coach i många, många år. De observerar, vänder och vrider tills man gemensamt hittar den rätta lösningen.

Samma sak med coachning av arbetslösa och sjukskrivna. Man gör inga konstigheter.
Jag bygger allt på samtalet mellan människorna. Man måste börja med att se till att de förstår vad som ska ske, hur det ska ske och vart det ska.

Utan den inledande manövern är det meningslöst.
Människor måste helt enkelt vara mental förberedda på att det nu kommer en helt utomstående person in i livet. En person som kommer att ifrågasätta och försöka hitta andra sätt att lösa problem på.

Och det är inte så lätt, kan jag understryka.
Visst det finns människor som inte ens vill ha hjälp. De agerar nog mer likt ett apatiskt flyktingbarn. Hur man ska bli insläppt och sedan kunna göra nytta, är en delikat fråga.

Men det finns oftast ingångar till precis alla människor. Jag lovar.
Man behöver inte vara psykolog eller något konstigt för att hitta de rätta dörrarna.

Hur dessa coacher uppfattas varierar givetvis från person till person. Ibland kan man ju kanske gå lite långt för att provocera fram nåt. Det gör man inte för att djävlas.
Tvärtom, bara för att det ska gå framåt.

Frågar man den personen just då, så är svaret självklart! Allt är åt helvete, coacherna djävlas och gör livet till en pina etc.
Kommer frågan senare är det annorlunda. Då har man fått fram ett facit och kan göra en mer nyanserad bild av det hela.

Huruvida det handlar om ett vuxendagis eller ej kan diskuteras.
Personligen ser jag det inte som en förvaringsplats. Många behöver faktiskt ha tips och råd i svåra stunder.

Så enkelt är det. Och det är inte bortkastade pengar att människor mår bättre av att coachas. Risken är nämligen uppenbar att de annars hade hamnat inom vården för akut hjälp.

Folk som går sjukskrivna länge och är långtidsarbetslösa kan alla vittna om den nedbrytning av dem som människor som följd.

Det är där en coach kan komma in och förebygga.

Inga kommentarer: