Vilken rubrikmakare man är, alltså.
Lasse Anrell svarar på lite frågor som kommit in via mail sedan folkrörelsen startade och undrade varför han inte finns med i Aftonbladets söndagsbilaga.
Man kan lugnt påstå att många reagerat över att Anrell inte längre finns med i den bilagan. Tills vidare får vi läsa om hans funderingar i böcker och följa diverse trådar i Aftonbladets sportbladet.
Hur länge har du jobbat med journalistik? Och i hur många år på Aftonbladet?
- Sen 1975 - på Aftonbladet fram till 1992 och sen på TV 4 Nyheterna som
nån sorts chef och sen Aftonbladet, sport.
Vad hände egentligen när du plockades bort från Aftonbladets söndagsbilaga? (Detaljer, smask, smask.....skämtar bara)
- Äh, vadå, jag är bara en enkel kille från förorten. Jag tar inte skit.
Då får det vara, ejjva?
Bloggandet tycks bli allt mer avslöjande. Aftonbladets rosa del, Sportbladet, publicerar idag(13/3, Luleå Hockey) en ryktessak som en medarbetare först publicerade i en blog. Nu dagen efter följer man upp med en artikel. Lite omvänt för mig. Är det nyheten eller det egna jaget som är viktigt? Vad säger detta om journalistik och bloggande i allmänhet?
- Jag vet inte exakt om det är den grejen, men den kommer ju från en
Luleåtidning. Dom har väl koll?
Har du en egen privat blog också? Motivera svaret!
- Absolut inte. Jag har kompisar som bloggar - dom har inget liv längre.
Blogg är som heroin.
Har journalistiken blivit sämre eller bättre genom åren? Granskande journalistik, tycks enligt mitt synsätt, sälja allt sämre. Är det så?
- Sämre, tror jag. Ytligare, kortare. Snart är Sportbladet den enda
tidning som tillåter långa texter.
Dina planer framöver? Något ämne som du verkligen vill skriva om, men inte gjort?
- Skriva så lite som möjligt.
Okej, var köper man dina böcker? Jag vill kunna handla över nätet.
- De finns på nätet, vad jag vet.
Till sist: Om jag själv vill publicera i bokform. Vart vänder jag
mig för att inte hamna i klistret, bli lurad eller liknande? Förslag mottages varmt! Ge mig även dina bästa råd för en som vill ge ut böcker.
- Man blir alltid lurad. Man ska vara jävligt glad om nån vill ge ut, antar jag.
Tack för svaren Lasse Anrell!
3 kommentarer:
Vilka godingar ni är ni två!
Sannerligen underhållande läsning.
Hej Lasse!
Ha ett Gott Nytt År!
Just nu sitter min hund mellan mina ben i mitt arbetsrum, som ligger längst in i lägenheten. Han, den snällaste av allt är rädd.
Gå ut och titta på rädda hundar nu till nyår!
Om min hund sätter sig och vill bajsa på fel ställe så drar jag i kopplet och korrigerar honom. Lätt som en plätt. Konstigt att det inte är jag och andra hundägare som är rädda för raketer och smällare.
Så sätt fart. Gå ut och titta på rädda hundar. Jag tittar på min helt oskyldiga hund.
Förstår fullständigt varför du inte kunde fortsätta din krönika. Den sista av dig jag läste var din nyårskrönika förra året. Var jag kanske delaktig i att du inte längre får skriva? Jag gillade dig skarpt ända tills du gav dig på helt oskyldiga.
Ägare till din namne Lasse, tuff svart dvärgschnauzer vid det mäktiga namnet Voltaire de Mirox. Voltaire står för något annat än det du visade.
En person som slår på en oskyldig individ ska inte ha den makten som du hade med din krönika.
Min hund är inte en löjlig liten byracka. Han är en tuff individ som älskar barn och människor.
Ett högst märkligt inlägg....
..kanske måste tas bort sen.
Skicka en kommentar