Falsk varudeklaration

Ibiza?
Har du varit där?
Fy, fasen vilket ställe, alltså.
I alla fall de gånger jag var där.
Och det var nog - hmm, låt mig räkna....i alla fall mer än tre.
Det VET jag!

Jag måste erkänna: Jag älskade röjet. Alltså på den tiden, tja, då för lite mer än 20 år sedan ungefär.
Och det har inget med att man blir äldre med åren och tycker annat. (Också en konstig vetenskap: man blir äldre med åren. Tror fan det!)
Nä, det var bara ett kul ställe med tjejer så lössläppta så varje förälder borde förbjuda allt vad utegång heter.
Typ så, fast lite värre.

Tja, det gällde förstås också oss killar. 37 grader varmt så var det liksom fritt fram, så gick snacket. Och då pratar vi inte tempen på luften eller vattnet, snarare kroppstemp.
Ähh, ni fattar väl. (Förklara för den som inte begriper)
Ingen aids eller hiv här inte, inte ens tal om en riktig semestermage.

De värsta förlorarna kunde inte ens misslyckas på Ibiza. Så jag lyckades också!
Men det gick förstås käpprätt ibland. Precis som för tjejerna.
Vilka öar som numera lockar ungdomar till ha pary nätterna igenom och sova på stranden, vet jag inte.
Cypern är dock alltid ett säkert ställe - Ayia Napa.
Denna lilla pärla som helt fördärvats av ungdomsröj.

Åter till Ibiza!
Det var där jag säger att jag förlorade min riktiga oskuld. Om man nu kan säga så.
För det var på denna lilla ön som jag träffade bruden med stort B.
Jag kan ju säga att jag ångrar bittert att jag inte frågade vad hon bodde, telefonnummer, inte ens namnet!
Heltokigt förstås. Men det symboliserar ungefär vad som hände på den tiden.

Hon raggade upp mig på ett hak som fanns i bottenvåningen av hotellet. Var inte dugg intresserad av mig, visade det sig. Bruden ville istället sätta tänderna i en kompis.
Men hur det nu gick till så blev det ändå vi två.
Och det var inga dåliga grejer det.
Bara tanken från detta kan få byxormen att börja leva.
Det säger inte lite det.

Vart hon sedan tog vägen här i livet har jag många gånger undrat över. Jag hade så gärna velat veta. Men det blev något slags olycklig kärlek över detta som sedan ska bli ett slags ungdomsminne.
Jag tolkar det så. Fast om du känner igen dig...hör av dig för fan.

Vid ett besök på Ibiza höll det på att gå riktigt tokigt.
Jag bodde på ett hotell, visade sig sedan att jag skulle dela rum med en annan kille. Han var mystisk.
Mer än så går inte att beskriva honom.

Med ett par kompisar som jag lärde träffa på nervägen till Ibiza så skulle vi ut och slå runt. Redan första kvällen satte vi oss i taxin och bad chauffören köra oss till nåt bra.
Jodå, han visste, han pekade och pratade.
Vi kom fram och gick in.

Icke en kotte!
Klockan var 21 och tydligen började ungefär saker att hända runt 02.
Men vi var törstiga svenskar vi.
Så in med bira, groggar, tja allt med alkohol i.

Vi satte oss bekvämt i några fåtöljer med fin utsikt över baren.
Efter två timmar kommer tre helläckra damer in och ställer sig vid baren.
Jisses, såna goa chokladpuddingar. De var mörka i hyn, inte solbrända. Hade fina kläder, långa slitsade saker och urringningar värda namnet.
Ja, herregud.

Och där satt vi. Tre killar i fåtöljerna, tre damer i baren.
- För fan, vi måste agera, föreslog jag.
- Lugna dig, ta en grogg så länge, menade kompisarna.
Jag trodde inte mina öron och började undra om de inte gillade damer.

Den fina fägringen framför mig gjorde att blickar började bytas mellan oss. Ja, ni vet, det där spelet som kan uppstå.
Och det var inget tal om annat än att detta var inledningen till något.
Damerna flög upp på de höga barstolarna, lät slitsarna visa allt mer av deras kroppar.
Och där satt vi. Och tittade.

- Snart måste vi kanske göra nåt, menade jag lite blygsamt.
- Fasen, har du så bråttom. Det är ju bara första kvällen.
- Än sen då. Det här läget är nästan för bra att låta det gå bort. De är tre vi är tre, påpekade jag pedagogiskt.
Men komisarna avvaktade, ja, jag också.

Spelet fortsatte mellan oss. Mer hud visades fram av damerna. Man kunde se mer av brösten nu än de små tygstyckena kunde dölja.
Aj, aj....
Vackert var det onekligen.
När så en av damerna, som jag spanat in en längre stund, börjar ta fäste på mig, så känner jag hur nackhåren reser sig.
Hon tar bort det benet som korsat det andra. Drar tag i slitsen och blottar sig!
Rakt mot mig. Jag har full insyn.

Vad jag ser är dock inte vad man förväntar sig.
Där hänger en brun skrynklig liten sak!
Jag tappar hakan.
Får inte luft.
Damen skrattar åt mig nu.

Kompisarna ser min reaktion. De undrar. Jag försöker förklara att damerna inte är några damer - utan män!
Nu skrattar även de åt mig.

Efter denna händelse kan jag mycket väl förstå människor som blivit rejält lurade på konfekten.
Denna gång var det mycket nära för egen del.

Sedan dess tycks jag ha blivit försiktig i överkant.
Nu vill man kanske se hela varan innan man liksom gör nåt, känns det som.