Håll rent!

Nu blommar frågorna om klimatförändringar osv.
SVT startade en förträfflig serie igår om "Planeten". Väl värd att följa på torsdagarna.
Nu är det alltså dags att ta sig en funderare om vad vi folk sysslar med på denna jord. Inte en minut för sent, kanske.
Fast mycket är för sent.

När jag var yngre var jag med i något som hette fältbioglogerna. Deras måtto var: håll stövlarna leriga!
Vi spanade fågel vid kust och insjö, följde med på spännande projekt till skogs, upplevde inventeringar av både sork och uggla.
Det var en spännande tid att uppleva när man var runt moppeåldern.

Redan då var jag och mina kompisar kritiska till att skogsbruket dikade ut kärr och mossar.
Vi hade mängder av bra argument till att dessa skulle få finnas kvar.
Men kapitalet styrde och skogsfolket ville plantera skog på denna odugliga vattsjuka mark. Så man dikade ut.
Och vi slängde sten och fördämde efter bästa förmåga.

Det var civil olydnad så det sjöng om det.
Tyvärr förlorade vi kampen.
Nu 30 år senare har kärren växt igen totalt.
Det vi då kunde hitta i den vattensjuka marken är för länge sedan borta.
Fåglar, grodor, paddor, växter...allt sånt är borta.

Men det kom också en tid när saker och ting förändrades.
Numera anser man att det är viktigt behålla de vattenmarker som finns. Plötsligt har någon kommit på att de faktiskt också kan göra nytta.
Hej o hå!

Så det som nu händer är att man kan få bidrag för att just anlägga vattenmarker. Speciellt bäckar och åar som rinner ut i vårt hav.
Vattenmarkernas kraft att ta hand om övergödning exempelvis, är bevittnad.

Det konstiga är dock att inget ändrats genom årens lopp. Vattenmarkerna i mitten av 70-talet gjorde givetvis lika stor nytta som de som finns idag.
Men dikar man ut och låter dessa försvinna så påverkas vår miljö.
Är det verkligen så svårt fatta?

Jag begriper inte att man måste vara professor för att förstå.
Tar vi väl hand om vår natur kommer den ge oss så mycket tillbaka.
Så enkelt är det.
Därför är det dags att också ta upp den gamla slogan: Håll Sverige rent!

Om ädel tävlan..

Idag överlämnar jag ordet till Troed Troedson:

Jag tycker om att tävla.
Finns det inte något riktigt målsnöre så hittar jag på ett. Jag delar upp potatisskalning, bilkörning, mailskrivande och föreläsande i etapper och delsträckor, sedan hittar jag på önskade resultat och försöker komma under, eller ibland så nära som möjligt. Jag sporras av konkurrens, svåruppnåeliga mål och oförutsedda hinder.
Alltså borde jag tycka om betyg i skolan, motiverande ackordslöner i arbetslivet eller eggande säljtävlingar i företaget. Ändå gör jag sällan det.
Det finns något som gnager och skaver, något som inte känns rätt i magtrakten. Således försökte jag förstå och sätta ord på när tävlande är av godo och när det inte är det.

För att få en rimlig text tillåter jag mig från och med nu att använda ordet ”tävla” varje gång jag försöker överträffa någon eller något, detta vare sig om det är en regelrätt tävling med regler och medtävlare eller om jag bara försöker överträffa mina egna mål eller någon annans förväntningar.

Jag hittade fem faktorer som avgör om mina tävlingsinstinkter kommer att hjälpa mig till bättre resultat eller inte.

Den första frågan – och förmodligen den enskilt viktigaste – är ”Har jag själv valt att delta i den här tävlingen?”. Frågan kan nyanseras på många sätt: ”Har jag varit med och utformat spelreglerna”, ”Har jag möjlighet att lämna walk-over om jag inte vill vara med?”. Om svaret på frågorna ovan är ”Ja, jag tävlar på villkor som jag själv varit med att skapa” så bidrar det definitivt till bättre prestationer. Om jag däremot svarar nej på frågorna är det rimligt att anta att motivationen blir väsentligt lägre.

Nästa fråga handlar om vad som står på spel. Det finns två typer av utfall, vi kallar dem morot och piska. Vad får jag om jag vinner respektive vad drabbar mig om jag inte vinner? Generellt gäller att vi är mera rädda för att förlora än vi är sugna på att vinna. Risken att bli av med en hundralapp bedöms som mer hotande än vad chansen att vinna en är lockande.
Alltså ägnar vi mer ansträngning åt att skydda oss från en mycket osannolik stöld än att försöka komma åt en lika osannolik vinst. Negativ förstärkning har dock en del andra nackdelar. För det första innebär den att vi anstränger oss till dess risken är borta – därefter slutar vi. För det andra använder vi en hel del kreativitet till att fundera på hur vi kan slippa både tävlingen och dess konsekvenser.
För det tredje har rädsla en del oönskade konsekvenser för bland annat kreativiteten. När vi grips av panik (för att vi jagas av ett lejon) springer vi fortare än någonsin men priset för den höga farten är bland annat ett extremt tunnelseende.

Alltså kan man anta att i de flesta situationer är positiv förstärkning att föredra.

Den tredje frågeställningen handlar om min förståelse för spelets regler och mekanismer och om det verkar finnas en koppling mellan vad jag gör och hur det går för mig. Om jag förstår hur det hänger ihop blir jag sporrad till ansträngning, om jag inte förstår – eller om jag inte menar att det finns en koppling mellan vad jag gör och mitt resultat – anstränger jag mig inte.

Den fjärde faktorn bakom mitt intresse – eller ointresse – för tävlingen är en egen bedömning av mina chanser. Om jag tror att jag har en chans att vinna – men inte är säker på att göra det – ökar min tävlingslust och i annat fall minskar den. Att helt säkert veta att man är chanslös är naturligtvis sämre än att helt säkert veta att man vinner men i båda fallen sänker det min motivation.

Den femte och sista faktorn är ganska stark – men ofta förbisedd. På vems bekostnad vinner jag? De flesta är överens om att det inte är särskilt roligt att vinna över sina barn till exempel. Vår empatiska förmåga säger oss att barnets förlust är större än min vinst och vid en samlad bedömning är det alltså bättre att förlora. Det är nämligen uppenbart att det omvända också gäller, barnets vinst är större än min förlust. Resonemanget är giltigt i de flesta sammanhang. En elitidrottsman sade, i samband med olympiska spel för ett antal år sedan, ”det är svårt att göra sitt bästa när man vet att motståndarna kan bli straffade och till och med fängslade när de kommer hem efter en förlust”.

Nästa gång du funderar på betygens vara eller inte vara eller prestationslönens värde, ställ dig fem frågor:
Har deltagarna valt att vara med i tävlingen?
Är vinsten tillräckligt intressant, eller förlusten tillräckligt avskräckande?
Förstår deltagarna hur det går till att vinna och kan de påverka utfallet själv?
Tror deltagarna att de har förmåga och förutsättningar att göra ett bra resultat?
Anser deltagarna att den egna vinsten är stor nog att uppväga andras förlust?

Om svaret är ja på de flesta av frågorna är ett tävlingsmoment, eller ett prestationskrav, sporrande.

Om svaret är nej på de flesta av frågorna kommer det däremot inte att fungera.

/Troed Troedson

Inget nytt under solen

sd-snubben
Så har då äntligen sd-snubben i mitt kvarter fått sätta sin bak och ta plats i fullmäktige.
Media bevakade och tog givetvis bilder på detta.
Enligt rapporterna från en som kollade in skådespelet:
- Jag trodde först det var nån storstjärna som kom in genom dörren. Jag stod inne i salen och sedan såg jag fotografer och blixtrande sken. Sen var det bara sd som snubblade in...
Dagen efter publicerades nyheten. Men inga bilder på alla andra som var nya i fullmäktige!

I min kommun kom tre sd-snubbar in i fullmäktige. I fyra år har det faktiskt suttit en stillsam norrman också för sd.
Nu kommer det in två till.

Den ena av dem är så ljusskygg att han inte vill fotograferas. Han är tydligen rädd för att nåt ska kunna hända. Vad vet jag inte.
Det är besynnerligt och mycket fegt att inte våga stå för sina åsikter.
Desto räddare borde väl kanske alla de känna sig som påverkas av deras extrema politik!


Rubrikerna
Rubrikerna denna dag den 8/11-06 säger möjligen något om tillståndet i världen.
Aftonbladet:
"Därför skiljer Britney sig"
EXTRA - "Silja Line-ägarnas fylleslag"
"Klimathotet"
"Så lurar TV-bonden tittarna"

SVT-text kl. 17.05:
"Fler flickor storkonsumerar alkohol"
"Läsk ökar risken för bukspottcancer"
"Medvind för Demokraterna i valet i USA"
"Sverige fällt för Egyptenavvisning"

Vilda vädret

Tänk vad det är lite som behövs!
Fem centimeter snö i området kring vår huvudstad - och då utbryter katastrofläge.
Tågen går inte, bilarna fungerar inte, flygplan kan knappt lyfta.

Folk blir förbannade, kommer för sent till skiiitviktiga möten. De missar sina unika tillfällen att få förgylla sina arbetsplats.
I TV är det rapporter om snökaoset. Man plockar in den ena ansvariga efter den andre som ska förklara sig.
- Kan ni garantera att detta inte upprepar sig, frågar en reporter.
- Nej, det är helt omöjligt att vi skulle kunna ha en beredskap för såna här saker, säger de ansvariga samstämmigt.

Hoppsan, säger jag!
Men när det hände en jordbävning och det blev en tsunami andra sidan jordklotet...då skulle Moder Svea omhulda och fixa hem svenskar i ett nafs.

Om vi inte klarar av lite snö utan att det blir katastrofläge i vårt samhälle, så kan vi kanske inte begära hjälp vid ännu värre katastrofer utomlands.

Att det sedan skulle kunna bli snö i slutet av oktober tycks ta alla på sängen. Trots att det händer nästan varje år.
Varför kan vi aldrig lära oss.

och ni som förlorade lite tid på jobbet på grund av kaoset - världen går inte under.
Ni är inte oumbärliga!

Griniga gubbar

Såg ni den roliga serien om griniga gubbar som SVT visat tidigare.
Riktigt roligt, tycker jag.

Idag kom ett mail som tyckte att både jag och Kjell Bergqvist borde slå oss samman och göra en svensk variant av griniga gubbar.
Mailaren undrar också om det möjligen är så att jag påverkat Kjell Bergqvist, är kompis med honom etc.

Svaret är jag inte känner Kjell Bergqvist. Har egentligen aldrig gillat honom.
Men när jag läser vad han spyr ur sig om TV4 så drar jag på smilbanden och tycker att det finns nåt i det han skriver.

Jag gillar människor som har åsikter, som inte hycklar, och som vågar säga ifrån.
Helt underbart, faktiskt!

Och om SVT tänker göra en serie om griniga gubbar i Sverige så kan jag garanterat vara med på ett hörn och leverera godsaker att bli grinig över.

Just nu är det heja Kjell Bergqvist för hela slanten.

Läs och begrunda från Aftonbladets
sida.