På min mors sida fanns en släkting som hette Fabian Månsson.
Ofta fick jag höra, av min numera döda farmor, att jag var oerhört lik honom i mitt sätt vara emot orättvisor.
Då var jag ung och brydde mig inte så mycket om denna Fabian Månsson. Men äldre och visare, har det visat sig att han verkligen var en handlingskraftig man.
Fler som honom behövs än mer idag.
Hans populära “Stridssång” till dikt är kanske än mera i tiden än man kan ana.
Här kommer den första versen:
Till vapen, kamrater! Se, viggarna ljunga,
och stormmolnen vältra sig, brandröda, tunga
ur öster, där nyss man en ljusning förnam.
Ur grändernas kyffen, ur vildmarkens kojor;
till vapen! förrn våldet i eviga bojor
slår fast vår för friheten kämpande stam.
Hela Stridssången är en underbar prosa för alla sjuka och arbetslösa som hunsas av en regering som inte är värd namnet solidaritet.
En dag kommer räkenskapens timme att ske….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar