Ståpitt

Ståpitt är ett märkligt ord. Vulgärt?
Ja, en gång var det mycket vulgärt att säga ståpitt.

Av nån anledning kommer jag tänka på det ordet när jag hör tre gymnasietjejer i en buss. De sitter precis intill mig och ytterligare en lite äldre man.

Pratet är högt så att garanterat hela bussen verkligen ska höra. Det blir lite tjafs när de snackar.

- Håll käften! annars ska jag sätta tre fingrar i din röv och resten i fittan! Du är dum som ett bowlingklot, säger en tjej.
(Finns det bowlingklot med två hål?)

Jag rycker till i sätet och vänder mig om. Man undrar ju liksom vad som händer.
(Nä, jag tänkte inte: Ja, det kunde ju vara kul få se.)

De fortsätter sitt tjafs och pratar ganska mycket om sina kön och anus.
Nu börjar det bli lite oroligt i bussen, tycker jag.

Inte så mycket över tjafset. Utan över språkbruket. Den man som sitter jämte mig tvingas snabbt som en raket avsluta ett telefonsamtal.

Själv hade jag tänkt ringa, men avstår.
Man vill ju liksom inte ringa upp nån och sen höra massa märkliga ord.

Jag vänder mig åter om och tar ton.
- Ursäkta, men dämpa ert snack lite. Nån snuskig gubbe kan ju sitta och få ståpitt som ni snackar, säger jag.

Jag vet inte varför. Det bara kom, så där, ni vet.
Tjafset var verkligen inte upphetsande ett dugg och det är nog inte många män som hade hetsats upp av denna scenen.

Jag får bara tomma blickar till svar.
Ordet tycks inte finnas i de ungas vokabulär.