Nickedockan

att åka kollektivt kan vara bra.

Inte minst om man som jag inte gillar köra bil, riskerar att somna vid ratten, ser illa i mörkret…listan är lång.

Då kan det vara skönt att ta en liten tupplur i bussen och bara ta det lugnt.

Det gjorde jag häromdagen. Tog en tupplur. Fast den var djupare än den borde vara. Jag somnade helt enkelt.

Personen bredvid tyckte jag var extra störig. Han satt mest och puttade på mig hela färden med sin armbåge.
Sitt still, tänkte jag i mitt slummer.

Innan jag klev av, vaknade jag med ett ryck. Hoppsan, ska ju av här!

Väl ute ur bussen undrade en kompis som satt längre bak vad jag sysslat med på bussen.
- Ähh, jag somnade nog rackarn, menade jag.
Han skrattade.

- Jo, jo! Ett tag såg det ut som om du skulle suga av din medpassagerare ju, sa han.
Jag sa inget. Var helt förskräckt.
- Du for ju fram och tillbaka i sätet och dök mot honom i varje kurva. Såg heltokigt ut, var många av oss som roades i bussen. Men inte din “kompis” bredvid, han var nog sur, menade kompisen.

- Men alltså…va, fan! Gjorde jag verkligen det?
- Jodå, det var riktigt festligt.

Morgonen efter dyker alla vi som brukar åka buss upp. Så även mannen som hamnade bredvid mig kvällen innan. Jag tog mod till mig och förklarade läget.

- Du borde väckt mig, menade jag.
- Jag försökte. Men sen gav jag upp. Å andra sidan är det inte hela världen. Du gladde hela bakre bussen och det är inte illa, menade mannen.

Jag hade inte räknat med det svaret.
Snarast mer en knytnäve över näsan.
Men jag misstänker också att det är en komplott mot mig.

Jag somnade nog aldrig. Var förmodligen vaken och betedde mig helt korrekt.
Ja, det lutar åt en komplott.

Fast jag skulle inte vara förvånad om det verkligen gick till som de säger.

Inte ett djävla dugg förvånad. Karlsson är den människotypen, trots allt.