Klädbeskymmer

Var fan tog alla flanellskjortor vägen, egentligen?
Hur ofta ser man nån bära en sån idag?
Inte ofta, kan jag säga.

Läser man olika sidor på nätet så skrivs det om att flanellskortan citat: "används främst till vardags och ej i samband med högtidliga tillfällen."
Tjoflöjt, på er, säger jag.

Som gammal bärare av flanellskjortor kan jag säga att den bars i alla möjliga sammanhang.
När den var ny hade man den till att stapla in på bykrogen med.
När den blev äldre hängde den med ut i motionsspåret eller till jobbet där man ändå skulle skita ner sig.

Det var verkligen en slags återvinning av skjortan det!
Man brydde sig inte om färger eller mönster. Flanellskjortan var ju skön och blev nästan bättre ju mer sliten den var.

Det samma gäller ju med jeans. Jag har jeans som säkert passerat 10 år.
Brukar nämligen köpa typ tre-fyra par när jag väl handlar.
Så gör jag med det mesta.
Speciellt kalsonger och strumpor.

Förra veckan handlade jag 40 par strumpor, i samma färg - dessutom. Sen blev det visst 20 nya kalsonger också.
Ja, folk tittar och tror att man köper till ett fotbollslag, eller nåt i den stilen.
Och sen kanske bara en färg på rubbet...byter du aldrig, säger ingen.
Men de kan ju tänka.

Och om de kan tänka så borde de förstå min uppköp.
Jag gillar inte handla kläder. Jag hatar det!!!!!!!!!
Kommer jag in i affären så ber jag genast expediten plocka fram nåt som kan tyckas passa.
Fem minuter senare ska allt vara över.
Jag provar inte ens hur trasorna hänger på kroppen.
Vill bara ut från affärshelvetet.

Får väl snacka med en hjärnskrynklare vad som kan ligga bakom denna känsla.
Möjligen är det en kvinna som förstört mitt liv.
Var tillsammans med en sådan för länge sedan.
Hon kunde verkligen shoppa.
Eller rättare sagt, så mycket handlande var det kanske inte.

Men en satans tid tog det.
Att följa med och handla en bh var ett dagsprojekt.
Dum som jag är, följde jag mig, till en början.
Men inte sen.

Då lurade häxan iväg en väninna istället. Väninnan är en av mina bättre vänner idag, men hon skiter fullständigt i mitt ex.
Det är i alla fall ett betyg på att jag inte var ensammen om upplevelserna kring dessa, minst sagt, traumatiska inhandlingar.

Ja, fy fan!
Och nästa vecka måste jag ha nya byxor....