Smaka salt!

Att göra bort sig är inte svårt!
Var på krogen för ett par veckor sen.
Gick ut för att äta och ta ett par glas.
Själv!

Så satte mig ensam vid bordet och beställde in käk och pilsner.
Det var glest med folk tidigt i kvällningen.
Allt eftersom så fylldes stället.

Tre kvinnor stövlar in och ser sig om. Ingen plats att sitta på....
Sen ser de lilla mig och tar sikte.
Jodå, visst kan vi dela bord, menar jag.

Efter en timme fnittrar mitt sällskap på.
Och jag med dem.
Vi bubblar om allt.
Ytlighet, reklam-tv, världskrig etc.

- Det är svårt att duga, säger kvinnan bredvid, apropå utseende.
- Äh, fan. Dig skulle man ju kunna slicka upp i brygga vilken sekund som helst, skriker jag i hennes öra.

Ja, sen blir det liksom, dumt. Fel och sen dubbelfel.
Redan när jag säger det, så inser jag att man inte borde/ska säga så.
Men det liksom slank ur.
Jag kom typ ut ur garderoben.

Kvinnan bara tittar på mig.
Säger inget.
Läppjar på vinglaset.
Går ut och röker.

Hon kommer tillbaka och vi snackar på som om ingenting, absolut ingenting hänt!

Fasen, hon har djävligt kort minne. Eller är verkligen en blåst blondin. Eller så driver fanskapet med mig, tänker jag.

Efter ytterligare några glas.
- Du detta med att få mig i brygga. Jag tycker det låter oerhört intessant, säger hon!

Fortsättning följer inte på historien.
Men det var en salt avslutning!