Zappa plays Zappa

I brist på att ni kunde läsa om "Zappa plays Zappa" i Aftonbladet, så jag göra ett litet försök att återge konserten.

Olympen i Lund är platsen. Sist jag var här var för 25 år sedan.
Vi skulle titta på Def Leppard. Kompisen bodde på Sparta och vi förfestade, mycket lätt.
Knökad på en konsert är inte min grej, jag vill ha behållning!

Idag ser allt annorlunda ut kring Olympen. Lite förvirrade var jag och mitt sällskap.
Lyckligtvis dök det upp en vänlig människa.
- Parkerar ni här kommer det kosta 600 i böter, sa han.
Sen pekade han tvärs över gatan.
Jaha, så konsertlokalen låg i Sparta, trots allt, tänkte jag.

Området heter numera Ideon och firade visst 25 bast häromåret.
Massa byggnader över allt. Det förvirrade mig, i alla fall.

Men vi kom till slut på plats.
I mycket god tid. Letade efter en offentlig toalett.
Det slutade med att vi gav lite extra näring till ett par häckar vid en p-plats.

Inne på Olympen såldes allehanda saker. Jag satte kurs mot baren! Vad annars.
En fatöl. Mums! Ingen starköl, men den satt fint ändå.
De lite mer hungriga hivade i sig en sluring också.

- Ska vi sitta på parkett? Har de inga stolar, sa en i gänget.
Vi skrattade. Tänk så kul man kan ha....

Vi tog plats på våra stolar. Perfekt plats, ganska nära scenen.
10 minuter efter utsatt tid drar det igång.
Lite förvirrat ljud på gästartisten Ray White när han ska sjunga.
Hans röst kom inte riktigt till sin rätt på de första låtarna.
Men sen släppte det!

Gåshud fick man verkligen av denna mans röst.
Ray White spelade en gång i tiden med Frank Zappa. Var med på några album i mitten av 70-talet också.
Gubben är mer av typen blues och rock. Men det passar helt perfekt i detta sammanhanget.

En som också imponerade var den enda kvinnan på scenen Scheila Gonzalez.
Herrejösses! Jag föll lite pladask för henne, faktiskt.
Hon brölade sax och hade en härlig pipa till röst.

Franks son Dweezil påminde ibland lite otäckt mycket om sin döda far. Vissa miner och kroppsspråk var identiska. Det kändes märkligt att se.
Sonen går sina egna vägar inom musiken men fyller verkligen hålrummet efter Frank på ett bra sätt.
Han går helt i sina fars fotspår.
Jepp, motsägelsefullt! Men jag tror ni fattar...
Fast på sitt sätt.
Det är bra.

På storbildsskärm dyker Frank Zappa upp i ett par nummer. Bandet kompar och drar lite solon.
Rena ögon- och örongodiet!
Helt fantastiska upptagningar live.
Oj, så bra!

Alla som hört Frank Zappas musik vet att det nästan är omöjligt spela cover på dem. Sonen gör egna arrangemang. Ibland är det lite lurigt gissa vilken låt det är, ibland lätt.
Men kul!
Och det syns att de som spelar har roligt.

Flera stående ovationer kommer under konserten. Dweezil Zappa är idag en fantastiskt duktig gitarrist. Han har känsla för instrumentet.

Som helhet en bra konsert.

Men en sak undrar man ändå. Var fanns ungdomarna?
Jag skulle gissa att snittåldern låg på över 45 år.
Många unga idag hade med all säkerhet gillat denna musik.
Om de bara fått chansen höra den.

Man kan inte placera in Zappas musik i ett fack. Den innehåller istället all sorts musik som finns. Zappa är Zappa, helt enkelt.
Musiken är komplicerad. Inget som man klinkar ner på gitarren, bara så där.
För en musiker är det den ultimata utmaningen att hänga med i de tvära kast som musiken bjuder på.

Ska du se en konsert i år, så borde du se denna.
Ikväll går det en på Cirkus i Stockholm. Säkert utsålt, men prova.

Låtarna på Olympen i Lund 13/11-07:
19.40 Showen startar med lite uppvärmande ljud som Dweezil sa.
Joes Garage
Wind up working in a gas station
San Berdino
Andy
City of tiny lights
Advance Romance
Dumb all over (med FZ på bildskärm)
Whats new in Baltimore?
How could I be such a fool
I aint got no heart
I'm not satisfied
Lonely little girl
Pygmy twylyte
Duprees paradise
Ray White Polar Bear improvisation
Uncle Remus
Willie the Pimp
Zoot Allures
Doreen
Cosmic Debris (med FZ på bildskärm)
Illinois enema bandit

22.00 Extranummer
Dog meat
G-spot tornado
Muffin man (med FZ på bildskärm)
Låtlistan hämtad från tillförlitlig källa.

Artisterna:
Dweezil Zappa: gitarr, sång.
Aaron Arntz: keyboard, trumpet.
Pete Griffin: bas.
Billy Hulting: marimba, diverse slagverk.
Jamie Kime: gitarr.
Joe Travers: trummor, sång.
Scheila Gonzalez: sax, flöjt, keyboard, sång.
Gästartisten Ray White: gitarr, sång.