På stationen ropade nån glatt efter mig.
Jag stannade och en gammal vän småsprang för att komma ifatt.
Samtidigt kommer en kommunbil körande och stannar. Vevar ner rutan och
föraren skriker:
- Kom nu inte hit och stjäl cyklar!
- Hörru, svarting, inte stjäla nåt nu!
Jag trodde inte mina öron. Min kamrat reagerade inte alls.
Han hörde inte.
Men han är så kolsvart i skinnet nån kan bli.
Han har bott hela sitt över 40-åriga liv i Sverige.
Men är förstås inget annat än en tjuv i andras ögon.
Tyvärr blev jag så pass paff att jag inte noterade bilnummer, eller
någonting.
En sån satans drummel ska sitta och köra bil, vräka ut sig saker som han
inte har minsta koll på.
Min vän arbetar inom IT-branschen och är ytterst välbetald.
Han klär sig snyggt och helriktigt enligt alla normer.
Han behöver fan inte stjäla cyklar.
Förmodligen har han råd köpa en ny varje dag om det så skulle vara.
Får jag se den där dumme fan i bilen igen, så vet i katten vad jag tar
mig till.
Ibland är jag lite rädd för mina egna tankar på vad man kan tänkas göra
med såna idioter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar