Ny vecka och inget nytt har hänt.
Däremot tydligen stor förvåning över att SD-ledaren Åkesson skulle ljugit om sin uppväxt i ett tv-program.
Det är inget nytt att Åkesson ljuger. Det gör han ju hela tiden.
Finns det ett enda samhällsproblem som han inte menar är invandrarnas fel? Alla som kan lite vet att så inte är fallet.
Åkesson fortsätter på den bruna bana han en gång startade. Ingen borde vara förvånad.
Äntligen damp då tidningen ner i brevlådan….etc.
Nu har jag haft den nya röd-gröna tidningen i nästan en månad. Precis också lagt in den på autogiro i min internetbank.
Så här långt är jag nöjd med innehållet i tidningen.
Valet i höst är klart! Regeringen med Reinfeldt ryker och Stefan Löfven blir ny statsminister.
Så kan man summera alla dessa siffror som blippar förbi mina ögon varje vecka. Det ena stapeldiagrammet efter det andra förkunnar samma sak: “glappet mellan blocken ökar” och sen är det “förstå-sig-påare” som uttalar sig också.
Själv blir jag bara trött. Valet avgörs i september och mycket kan hända. Oppositionen tycks inte heller brösta upp sig nämnvärt, trots att de har medvind. Sånt är lite märkligt.
Den som sticker ut mest är vänsterpartiets Jonas Sjöstedt. Honom har jag alltid gillat. Han är rak i sin kommunikation och han gjorde stort intryck på mig när han satt i EU-parlamentet.
Men var är miljöpartiet?
De syns allt mindre i debatterna. Centern försöker nu tydligen ta hem sina gamla paradgrenar, som faktiskt mp lagt beslag på, eftersom centern släppt dem. Mp får se upp om de inte ska bli omkörda.
Den risken är dock minimal. Annie Lööf är ett svagt kort i centern. Eskil Erlandsson hade gått hem mer i stugorna på landsbygden. Så man får väl vara glad över att Annie sitter på sin post…
Sossarna då? De måste tuffa till sig ordentligt. Skiljelinjerna mellan regeringens synsätt och den socialdemokratiska är ibland diffus. I alla fall när det gäller hur man resonerar i partihögkvarteret.
Lyssnar jag ute i verkligheten, landsbygden, finns klarare och tydligare skiljelinjer. Men det finns givetvis en rädsla hos s. De vill inte skrämma bort någon röst. Faran med ett sånt tänk är att man kanske förlorar fler röster än man hade kunnat vinna.
Steppa på nu Stefan Löfven! Om inte tempot ökas och jag ser mer handlingskraft kommer jag snart och besöker högkvarteret med en kofösare.
Då blir det säkert fart…
Martin Mobergs betraktelser: #eupol - (S) valplan som lovar gott
Sån här tv borde inte göras av ur.se….
Jag har nästan alltid tittat på tv-programmet “En bok, en författare”.
Det har varit ett mycket enkelt upplägg. En författare intervjuas under ett samtal om en bok.
De tidigare avsnitten har varit lysande. Nu är det rena plågan som framkallar åksjuka. Av någon outgrundlig anledning ska det in grafik både nu och då under samtalets gång. Lägg sen till irriterande panoreringar av en kamera.
Gärna närbild så du som tittare också kan räkna varenda pormask på objektet som zoomas in.
Det är inte bra tv och den som ligger bakom påhittet måste informeras om att gå tillbaka till tidigare produktion.
Grafiken och närbilderna, gör att det viktiga – nämligen samtalet – försvinner totalt. Man sitter liksom mest och undrar vilken näsborre som nu ska zoomas in…
Blir det höger? 100 spänn på det!
Attans det blev vänster…
Ändra inte nåt som funkar. Det gamla konceptet var så mycket bättre…
Vissa dagar måste jag bara tänka bort regeringen.
Bara jag tänker på hur många som far illa på regeringens förda politik gör att jag får högt blodtryck.
Orättvisa är något av det värsta jag vet. Hur vi idag har ett samhälle där klyftor ökar för varje dag mellan oss medborgare, är ingen bra utveckling. Egentligen vet nog även regeringen detta. Men de vill ha det så. Det är den stora skiljelinjen det…
För att “medicinera mig från regeringen”, for jag rätt ut i skogen idag. Jag blev sittande där i två timmar. Kokade mitt godaste kaffe på flera år, tycker jag. Drack och njöt i stora drag.
Där satt jag och tog in naturen och lite fåglar som var ute denna gråmulna och kalla dag. Själv blev jag som nyförlöst bara över att få vara ute i naturen.
Efter första koppen kaffe var jag än mer beslutsam.
- Jodå, sa jag till mig själv, Karlsson, du gjorde rätt som engagerade dig politiskt i sossarna.
- Men ibland tycker jag ju inte de är tillräckligt tuffa, i vissa frågor. Typ välfärden, resonerande jag vidare, kritiskt.
Jag kom fram till att S är ett stort parti och att det finns många som har åsikter. Att då några vill gå tuffare fram i en del frågor är bra. Man kan påverka ett parti inifrån, inte sitta på en djävla läktare och klaga.
Det är också en anledning till att vara med i partiet.
