Vi måste agera

Hejsan regeringen!
Nu ska jag skriva en sann berättelse om hur det fungerar(inte fungerar) i vårt avlånga land. Ni har del i att samhället ser ut som det gör idag, och ska alltså ta ansvar. Oavsett vem eller vilka som regerat innan er.

En person kommer i en rejäl livskris. På fredagen är det mesta nattsvart. Mängder av tankar och gråtattacker avlöser varandra under tre dagar. Sömnen fungerar inte på minst fem dagar. Livet börjar sakteliga te sig som något den här personen inte verkar bry sig som.

Efter lite privata samtal med en vän(mig) så blir det till att ringa vårdcentralen på måndagen. Då vill man hänvisa personen till psykiatrin, men de har inte öppet på måndagar, så återkom imorgon!!!!

Jag häpnade över detta. Så jag hjälpte till efter bästa förmåga. Sjukvårdsupplysningen lyckades dela ut ett telefonnummer och där fick man ånyo prata med en människa.

Samtalet tog över an halvtimma och personen som lyssnade förstod att visst skulle det gå att skriva ut lugnande medel samt sömnpiller. Skönt, tänkte jag och den drabbade.

En timme senare ringer den där personen tillbaka.
- Nja, nu är det så att vi har inget samarbetsavtal mellan den vårdcentralen och oss. Så ring din vårdcentral direkt per omgående imorgon, sa personen.

Ridå! Nu var jag desperat som försökte hjälpa en medmänniska. Jag tog helt sonika och ringde runt i släkten. En hade sömnpiller som jag hämtade och sen trattade jag i en tablett hos den person som nästan var psykfall.

Han somnade sen och fick sova hela natten.
Dagen efter är han tillbaka och får träffa en helt vanlig läkare på vårdcentralen och som skriver ut fler tabletter. Men då hade det redan gått för långt.

Är det så här det ska vara 2011?

Ni som tycker det kan dra dit pepparn växer. Nu är det banne mig dags att vrida tillbaka klockan och se till att alla människor får den vård och omsorg de förtjänar.

Slutligen kan jag åter igen påpeka att vi behandlar människor sämre än djur. Var finns människorättsaktivisterna i Sverige år 2011?

Gör något!

Klass 3-varning

På förekommen anledning finns det all anledning att varna för regeringen. På den tregradiga skalan är man nu uppe i den högsta klassen.

Klass 3: Mycket extrem regering väntas som kan innebära stor fara för allmänheten och mycket stora störningar i viktiga samhällsfunktioner. Allmänheten uppmanas att följa upp ny information på Internet, radio eller TV.

Moderaterna = toastol

Skandalerna kring Carema är större än vad folk tycks tro. Kopplingar fram och tillbaka till bland annat ledande moderater gör att detta måste utredas.

Vid lite läsning om Carema och allt som händer framstår det klart att allt inte är, just det, så klart.

Kopplingar än hit och dit…virrvarret gör att moderaterna istället borde slå sig in på att koppla avloppsrör.
Hela denna skiten stinker och ska stänka tillbaka på de som dragit igång skiten.

Men moderater fattar inget och lägger locket på. Precis som man ska göra efter uträttat behov på toaletten…

Martin Mobergs betraktelser: Kompakt tystnad om kopplingarna…

Roger Jönsson(s): Fredrik Reinfeldt – Vilka kopplingar finns mellan moderaterna och Carema?

Nyheter24.se: Toppmoderaterna vägrar svara på Caremakoppling

Alliansfrittsverige.se: Toppmoderat krishanterar Carema

Vilket parti ska leda oppositionen?

- Vart tog han tv-killen vägen?
- Han blev visst nån partiledare, eller?

Fridolin är det som åsyftas. En kille med mängder av synpunkter och som syntes flitigt i pressen innan han blev ett språkrör. Miljöpartiet har inte alls den geist och svung runt sig längre som de hade innan.

Att hitta ersättare till Wetterstrand och Eriksson kan inte varit lätt. Men miljöpartiet har nu skjutit sig i foten. Så känns det i alla fall. Varför skulle man fortsätta med delat ledarskap?

Jag tror nämligen att det är just det som gjort att Fridolin tystnat. Han går där med sin fotboja och kan inte ge sig ut i debatter som han hade önskat.

Det är synd! Oppositionen har ju faktiskt straffmål, utan målvakt, att slå in på minoritetsstyret.

Vilket parti ska ställa sig i fronten och påbörja ett riktigt oppositionsarbete värt namnet i en sann demokrati?

Det enda rimliga

Jag har nu tappat allt tilltro till allt vad politik heter. Så illa är det faktiskt. Sedan valet i höstas 2010 har man mest pratat om personfrågor av ledare, inte politik.

Detta är en urkass glidning som givetvis gillas av sittande styre. Deras politik synas allt mindre i sömmarna medan det pågår strider i oppositionen.
Sossarnas motståndare är dem själva. Det har vi sett inför öppen ridå. Smått pinsamt. Men det var ungefär de strider som också Reinfeldt fick ta en gång i tiden.

Nu tycker jag ändå att vårt samhälle har gått för långt när det gäller vinstmaximerande i varenda vrå. Det parti som helt tar avstånd från att det ska bedrivas privata bolag inom skola, omsorg och vård, kommer i alla fall få min röst.

Att inte ta avstånd från detta är fel ur alla aspekter.
Kritiker mot mig menar att det finns också dåliga kommunala inslag inom dessa sektorer. Absolut, är svaret.

Men vad är det som drivit fram att det blivit så? Den knäckfrågan ger svaret och då kommer fram till det enda rimliga.
Förbjud privata bolag inom skola, omsorg och vård!
Svårare än så är det inte.