I ett gammalt inlägg jag haft om en skoldebatt så har Sture Eriksson svarat. Han är docent i psykologi och är universitetslektor och folkskollärare.
Titta på länkarna så blir det snart lite klarare för er.
Till sist ett tack till Sture Eriksson.
http://zappafan.blogspot.com/2009/08/inlagg-i-skoldebatten.html
Gå inte ur a-kassan!
Du som blivit arbetslös och kanske stämplat ut alla dagar i din a-kassa bör läsa. Alla andra ska läsa för att förstå hur saker och ting fungerar.
Efter en a-kassa om 450 dagar så har man stämplat ut. Din ersättning har då skötts av den a-kassa man tillhör och ersättningsnivån är baserad på den lön man haft.
Så långt är det inte svårt förstå.
Men efter dessa stämplingsdagar så kan man hamna i de berömda faserna, från siffran 1 via nummer 2 till slutfasen 3.
Då får den enskilde ett aktivitetsstöd. Ett stöd som också baseras på den a-kassa man haft. Med andra ord om du exempelvis haft 590 kronor om dagen innan skatt på a-kassa, så får du samma ersättning i aktivitetsstöd.
Denna utbetalning sker nu helt via Försäkringskassan och din a-kassa är inte involverad mer än att de talar om vilken ersättning du ska ha.
I takt med lång arbetslöshet så jagar man in alla pengar som bara går. En a-kasseavgift kan vara en sådan sak.
Men går du ur a-kassan så försvinner din ersättningsnivå.
Tyvärr är det inte alla som fattat detta. Och när de väl fattat så är det ju för sent. Ha koll på dina fackliga rättigheter och organisera dig.
Det är min enkla medicin.
Gå sedan med i facket och betala till din a-kassa. Det är faktiskt värt varenda öre. Inte minst den dag då det mest otroliga händer just dig: arbetslöshet.
Ungefär lika otroligt som att kärnkraftverk havererar…
Martin Mobergs blogg: Om en väsentlig skillnad mellan dagens FASa och plusjobben
Sitter och googlar runt lite på ordet fas 3. Det är inte mycket positiva tongångar jag möts av.
På blogg efter blogg avhyvlas ämnet. Från politiskt håll är det inte så mycket till väsen. Det förvånar mig oerhört. Om oppositionen klart och tydligt tar avstånd från den här arbetsmarknadspolitiken, så kan de ju ta politiska poäng enkelt.
Själva ordet Fas 3 har jag hela tiden varit motståndare till. Redan innan det faktiskt beslutades om. Hur människor i vår riksdag kan sitta och komma på så dumma ord är helt obegripligt.
Min enda tanke då är samma som nu. Hitler-tyskland. Hitler skulle en gång för alla lösa “judefrågan”, han valde sitt sätt.
Regeringen vill lösa “arbetslösheten”, de väljer Fas 3.
Skrämmande likheter.
Sen hittar jag faktiskt ett inlägg i ett forum som precis tar upp samma tankar. Här dras jämförelsen mellan fas 3 och Auschwitz. Jag är helt med på resonemanget och kan bara instämma.
Vetenskapligt finns inga belägg för att fas 3 är den enda möjliga vägen. Tvärtom visar allt på att de som hamnar i fas 3 aldrig kommer där ifrån. Med andra ord har man gjort människor än mer bidragsberoende.
Arbeit macht frei. Vi vet alla att det var Reinfeldt och Borg som egentligen beställde den skylten. Det liksom skulle fullborda hela faktumet och därmed sluta cirkeln till jämförelsen Hitler-tyskland och fas 3.
Martin Mobergs blogg: Om skillnaden mellan plusjobb och fas 3
Djäklar också. Sen jag hittade den där plastpåsen från 1983 och faktiskt börjat minnas just det året så snurrar det allt mer i min skalle.
Jag börjar minnas mer och mer detaljer från Ibiza. Hon den urläckra tjejen som skulle stöta på min kompis, men hamnade hos mig! Han ville inte ha öns snyggaste!
Jag begrep inte varför.
Han och jag arbetade ihop lite i början av 80-talet. Sen bara stack han. Drog till annat land, öppnade eget, skrev nån bok, och sen flyttade hem till barndomsstaden igen. Efter 20 år i landsflykt.
Inom kort kommer jag uppsöka honom. Men vi ska inte prata minnen från Ibiza. Det lovar jag.
Men det jag kommer ihåg så här långt summeras bra av Python.
Med den texten hyllar jag det motsatta könet.
Jag älskar er!
Monty Python: Sit On My Face
Sit on my face and tell me that you love me
I'll sit on your face and tell you I love you too
I love to hear you oralize
When I'm between your thighs
You blow me away
Sit on my face and let my lips embrace you
I'll sit on your face and then I'll love you truly
Life can be fine if we both sixty nine
If we sit on our faces in all sorts of places
And play till we're blown away
Det är en plastpåse från 1983 som får mig att minnas. Ibiza.
Jag var där mitt i sommaren, juli, varmt som bara den och vi åkte med Club 33. Låten Vamos a la playa låg listetta och blev en riktig plåga.
Det är den påse jag fick från affären när vinylen med denna plåga inhandlades.
Tänk att jag haft påsen kvar sedan 1983? Jag har inte sparat den av någon speciell anledning, utan den har hamnat i en låda där jag lägger alla mina plastpåsar.
Sedan bara dök den upp!
Ibiza 1983 under 14 dagar var verkligen en grej. Man sjöng och vi söp varenda timme. Vi hittade på egna sånger på temat “jag är lika glad för det, men gladast är nog …..”
Festerna började på sena eftermiddagen och slutade vid gryningen. Ibiza var också den plats där jag först såg fotbollshuliganer. De kom från England och invaderade pubarna. Sen slog de som fan när de drabbade samman.
En gång hamnar jag mitt i högen av dessa virrpannor som slog med allt de hittade. Spanska polisen kom med folkvagnsbussar och knackade folk i skallarna och sen dumpades de in i bussarna.
Även jag!
Helt oskyldig hamnade jag bland ett gäng fotbollshuliganer. Vidrigt är ordet. Gänget tittade ut mig och de förstod ganska snart att jag var en utböling.
Efter diverse turer måste jag köpa mig från polisen och hel reskassan var borta. Käket löste sig ändå, jag fick äta och dricka gratis på en pub. Det fixade resebolaget, som tydligen visste hur de här poliserna fungerar.
Tja, hela reskassan var egentligen inte slut. 100 spänn hade jag sparat undan. Den skulle behövas för att kunna tanka Volvo 142:an och köra 20 mil hem från flygplatsen.
Plånboken med hundralappen förvarades på säkert ställe.
På flyget hem lägger jag den i stolsfickan framför. Glömmer den givetvis när jag kliver av. Planet skulle vidare per omgående till Norge. Men jag sa ifrån redan i nån korridor, meddelade också var jag suttit.
Men nä, ingen plånbok.
Pank, helt pank var jag nu. Tillsammans med två kompisar som inte hade vett att spara nån krona alls. Men en av dem hade nån släkting ganska nära flygplatsen. Hon väcktes upp typ klockan fem på morgonen. Kompisen förklarade läget.
Vi fick ta oss till henne. Hur kommer jag inte ihåg. Väl framme bjuds vi på frukost och jag lämnar henne efter att fått låna en hundralapp.
Vi kom hem och den där hundralappen fick jag aldrig tillfälle att betala tillbaka. Kvinnan är säkert både död och begraven numera. Hoppas hon förlät mig för att betalningen aldrig gjordes upp.
Vilka konstiga minnen en ynklig plastpåse kan göra en påmind om!
