Bjudresa – hon betalade ju inget!

Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten är i blåsväder.

Shell bjöd henne på en resa med mat och logi.
Nu är frågan om det är en bjudresa eller studieresa, tydligen.

För mig är det ingen fråga alls. Om någon bjuder på rubb och stubb, populärt kallat all-inclusive, så kallar jag det en bjudresa.

Studieresor som en riksdagsledamot gör bör väl aldrig i helvete betalas av någon annan. Lägg dessutom till att detta är ett multinationellt bolag.

Dåligt omdöme är mitt enkla svar till Sofia Arkelsten. Det håller inte att försöka trixa med oss och säga att det var en studieresa. Dåligt omdöme kan alla, vare sig det gäller köra på fyllan eller ha fingrar i syltburken med Shell.

Men man måste våga stå för sina saker och också ta konsekvenser. Det är sånt man tjatar om i varje svensk skola numera. “Bete dig illa och det får konsekvenser”, säger man till bråkstakarna.

Om jag tar en person till en krog en kväll och betalar för middag och dricka, vad tror ni denna person kommer säga om det?
Studiebesök?
En bjudning?

Svaret klarar vilken mellanstadieunge som helst av. Men tydligen inte de som bestämmer i vårt land. Obegripligt!

Än mer bekymrad blir jag vidare när jag läser om hennes försvarstaktik. På en blogg hon driver så nämndes givetvis namnet Shell senare under xx-antal gånger.

Detta försöker hon komma runt med att säga att hon minsann skrivit mer om Naturskyddsföreningen och Greenpeace!

Man blir riktigt förbannad! Att jämföra äpplen och päron sägs vara svårt.
Men nu tar Sofia Arkelsten upp ordet jämförelse till helt nya nivåer.

Avgå är det enda rätta. Att beklaga räcker inte.
Däremot är det ju förbannat beklagligt att våra riksdagsledamöter, som faktiskt tjänar bra, inte begriper att de måste vara väsenskilda från såna här saker.

 

Expressen: Shell bjöd på resan
Expressen: Sofia Arkelsten: Jag beklagar

Aftonbladet: “Det var inte en bjudresa”
Aftonbladet: Arkelsten åkte på Shells bjudresa

Fender Karlsson

Vad är en fender?
Jo, det är nåt man lägger utanför relingen på sin båt så den inte ska skadas.
Jag vet givetvis att det är ett märke på instrument också, men det är inte saken här..

Det är ungefär vad jag vet om båtar.
Men som frilansande reporter hamnade jag en gång på en jättestor båttävling.
Det var SM och även kval till till stundande OS-spel.
Med andra ord ingen kattskit till tävling.

Detta skulle jag ut och titta på, skriva om. Med mig hade jag en fotograf också.
Vad som skulle hända hade jag ingen aning om.
Men vi klev ombord på en racerbåt. Den kunde tydligen göra 50-60 knop och det tyckts som att båtföraren verkligen ville hålla den farten med tidningens representanter.

Vi åkte så långt ut i Östersjön man kan komma. Tror jag.
Inget land syntes någonstans. Jag såg bara hav.
Samt väggar!
Väggarna bestod av vatten.

Det gick en fruktansvärd sjö. Mellan vågdal och topp var det säkert tio meter.
Vi lyckades klättra upp i en större båt som tydligen hade koll på tävlingen.
Det var här ifrån som vi skulle följa med och se tävlingen.

Jag såg bara massa små båtar som for runt i den gropiga sjön.
Vid ett flertal av båtarna låg nån rorsman och spydde över relingen.
Så illa var det.

Efter ett par timmar var jag mör och ville hem. Men den båten vi var på kunde inte ta oss i land.
Istället skulle en annan båt fixa detta.
Då dök det upp en båt lika stor som ett badkar.
Den skulle vi åka med!

Ute på den stora båten hängde vi på relingen och skulle hoppa till den lilla båten.
Fotografen var först ut. Han slängde ner sin fotoväska som landade med en våldsam kraft i båten.
Sen hoppade han rakt ner i båten.
Jag hann tänka att så kan jag inte göra. Då slår jag ihjäl mig.

Istället hade jag tänkt att när båtarna möts i den gropiga sjön så kliver jag i när den lilla båten mer dansar upp jämsides den stora.
Det lät ju bra.
Sagt och gjort.
Båtarna kränger till och jag får bara en fot i den lilla båten och resten utanför.

Med ett plums far jag ner i havet men lyckas klamra fast en hand på relingen.
På ryggen bar jag en ryggsäck där det fanns ett bärhandtag. Någon i den lilla båten ser det och lyckas dra mig in i båten.

Att ligga som en fender mellan två båtar i gropig sjö är inget jag kan rekommendera.
Det kostade mig säkert fem-sex revbensbrott.
Men väl hemma på landbacken igen så klev jag in på redaktionen och satte mig till att skriva.
Det blev ett storstilat reportage som täcktes med bilder också.
Jag skrev om både tävlingen och hur jag upplevde min dag på sjön.

Avslutade det hela gjorde jag inte med mitt namn utan jag skrev: Fender Karlsson.

Eftersom detta var en stortävling som pågick i någon vecka eller två, så hade jag många bra dagar med de seglingstokiga. Stämningen mellan oss blev faktiskt riktigt bra och det var många som tyckte om mitt annorlunda sätt att skriva på.
Namnet Fender Karlsson dyker upp då och då. Inte minst när jag träffar seglare som kom ihåg händelsen.

Av någon anledning har inte de heller glömt.

Jobbagenten

Det är inget annat än agenter detta landet behöver.
Vi behöver ha agenter likt den som hjälpte Rooney fixa fram ett fetkontrakt med Manchester United.

Enligt uppgift ska han nu tjäna ungefär 160 000 om dagen!
Med andra ord drar han in på två dagar mer pengar än vad merparten av LO:s anslutna tjänar på ett helt år.

Coacher har använts för att hjälpa arbetslösa en längre tid. Resultatet kan väl sägas vara sidådär.
Nu tycker jag det är dags att lansera “jobbagenten”.

En person som ska sälja den arbetslöse till en arbetsgivare, helt enkelt. Inte hålla på och skriva cv och sånt. Det ska man ha utfört hos sin coach.

“Jobbagenten” ska ha full fokus mot arbetsgivare. Inget annat. Jag lovar att det skulle ge bättre resultat än det vi nu ser.

 

I min egen håla till by kommer vi förmodligen nu få tre kommunalråd. Innan har det fungerat med ett.
Men nu går borgarna ihop och ska styra. Till vilket pris som helst.

Arvodena vill de höja och de vill ha fler kommunalråd.
Arbetslinjen, kallas det visst för…..

Sverige 2010

Jag går i min lilla by.
Slinker in på en gågata.
Det är mulet och grått, regn i luften.
Rena novembervädret.

I ögonvrån ser jag en som kommer emot mig.
Det är en kvinna med rullator.
- Ursäkta. Du har möjligen ingen liten peng till övers?
- Jag måste köpa lite bröd och mjölk, säger hon.

Jag hinner inte svara. Blev så paff över denna fullständiga fräckhet.
Hon fortsätter:
- Mina pengar har inte kommit från försäkringskassan och nu vet jag inte vart jag ska ta mig till.
Vi lufsar vidare, vi båda.
Två olycksfåglar, fattiga och som måste förnedra oss.

Tiggeri är förbjudet i Sverige men kanske snart den enda framkomligheten i detta land som nu byggs av Reinfeldt.
Grattis Sverige!

Borg är skallig

Anders Borg är som Joakim von Anka.
Det vill säga ganska flintskallig.
En skillnad finns dock, eller möjligen två.
En av dem är en seriefigur, en av dem gömmer inte sin flinskallighet.

Ryktet om Anders Borg och hans hästsvans är inte ny.
Sanningen är att han är mycket tunnhårig. Därför vill han skyla över sin nakna hud med hår.
Det gör han genom att plocka långt hår och sedan knyta ihop det så det täcker hans skalle.

Fåfängt?
Javisst är det.
Men det är inte förbjudet, ännu så länge.

Jag tycker dock att Anders Borg borde växa upp och raka sig.
Han skulle få bättre respekt då, hur dumt det än låter.
Men att som finansminister ge sig ut i Europa och se ut på hans vis kan säkert skrämma.

Mig har han skrämt så det räcker.
Är så evinnerligt trött på hela regeringen trots att de knappt har satt ner sina arslen i riksdagen.

Den sandlåda som nu framförs av självaste statsministern i spetsen är ungefär på samma låga och dåliga nivå som mitt inlägg om att finansministern är skallig.
Det säger inte lite det om svenska politiken år 2010.

 

Expressen: Så ska Reinfeldt rädda svenska truppnärvaron