Twingly statistik

28 augusti 2010

Mail till regeringen

Nu har jag skickat ett mail till regeringen:

“Arbetslinjen har jag hört så mycket om nu att jag mår illa.
Vad den innebär vet numera alla, nämligen att "hungriga vargar jagar bättre", inget annat.
Lika väl är det så att folk stämplar ut och hamnar i Fas I, II eller III.
Vad händer med de människor som varit i Fas III i två år?
Ska de tvingas till socialkontoret? Eller ska de börja om i Fas I?
Här måste besked komma innan folk ska rösta.

De människor som just hamnat i dessa så kallade faser är oftast människor som redan slogs ut från arbetsmarknaden under 90-talet.
Kan ni inte själva se dessa sambanden?
Hur ska man bryta detta?

En politiker som lovar si och så många jobb är knappast trovärdig. I alla fall inte om man menar den privata näringen.
Politiker kan där emot lova mer jobb inom kommun, stat och landsting eftersom det är de styr.
Och det vore ganska enkelt med lite vettiga politiska beslut att snabbt som ögat få in 100.000 arbetslösa just inom dessa grenar.
Jobb finns, nämligen!
De bara väntar på att någon ska utföra dem.
Och att pengar kan transfereras om.”

 

Jag återkommer när svar trillat in.

DN:s ledare Johannes Åman - IG

Det blir IG, Icke Godkänd, till DN:s ledare Johannes Åman idag.

Han kommenterar radioduellen mellan Sahlin och Reinfeldt.
Reinfeldt tryckte till och Sahlin gick upp i ton, bland annat.

Anledning till denna höga ton skulle enligt Johannes vara att Reinfeldt menade att även Sahlin vill ju ha skattesänkningar, därför är det ett argument man inte kan använda mot alliansen, typ.

Allt har en slutkläm som jag ber att få citera:
”Om skattesänkningar nu är så förkastliga och sliter isär Sverige, varför ägnar de sig då själva åt det?”

Johannes menar rödgrönt när han skriver ordet “de”.

Jag vägrar tro att inte Johannes vet svaret. Så dum kan han inte vara.
Därför anser jag detta vara dagens mest meningslösa ledare jag sett under denna valrörelse.

Och om det nu verkligen är så att Johannes inte vet så ska jag själv stava anledning till skattesänkningar:
r-ä-t-t-v-i-s-a.

Googla gärna ordet rättvisa, Johannes Åman.
Lite svagt att inte kunna trycka in även detta begreppet i ledaren, tycker jag.

Skatter handlar nämligen om vad man gör med dem. Man kan stimulera med lättnader, beskatta vissa saker hårdare etc.

Alla skatter tas in och hamnar sedan i samma kassakista. Men hur skattetrycket ska vara är fördelningspolitik, inget annat.

Regeringen har ju tryckt ner arbetslösa och sjukskrivna till att knappast vara en del av samhället längre.
Detta kallas visst för arbetslinje.

Dagens Nyheter: Ledare: Sahlin olycklig skattesänkare

26 augusti 2010

Vakta tungan

Ibland kan man liksom inte låta bli att säga saker. Bara liksom så där, sånt som ingen liksom förväntar sig, typ.

Står på jobbet och nojsar med en kvinna, när lite längre bort flera långa öronpar lyssnar.
Öron lika långa som en hare försöker snappa upp vad vi säger.

- Ja, du, lite spänning i livet har ju liksom aldrig skadat, sa jag högt, och pladdrade vidare.
- Ganska tidigt fattade jag att bestiga berg och hoppa fallskärm inte är min grej eftersom jag är höjdrädd.
- Men nåt måste man ju syssla med för spänningens skull.

- Ja, det var väl därför det blev oskyddad sex!
- Det är faktiskt riktigt spännande, kan jag lova. Du måste lova att prova nån gång, fortsätter jag i högt tempo.

- Nä, jag vet inte det. Har inte direkt tänkt ha barn nu ju, säger kvinnan.
- Vill du inte ha barn så blir det nog inga heller. Fan, man ska inte planera för mycket.

- Att ge sig hän åt det sexuella är det som verkligen sätter fart på oss ju, menade jag vidare i min argumentation.

Här fick vi allt gå vidare i korridoren innan vi flippade ut totalt.
De långa öronen var nu också snygga till de hakor som trillat ner på de lyssnande.

Hela eftermiddagen har vi fått konstiga blickar på oss.
Fattar inte det.

24 augusti 2010

Att må dåligt

Sedan en tid har jag mått riktigt dåligt. Kulmen kom i helgen. Förkyld så in i satan.

Men jag skulle givetvis ta mig till jobbet ändå på måndagen, varför vet jag inte.
Irrade in på kontoret och irrade hem igen.

Satte mig på tåget hem och vaknade upp tre mil efter min hemort.
Bara att lomma in på stationen och försöka hitta nåt sätt att komma hem.

Väl hemma slocknar jag i sängen. Helt utslagen och med nästan 40 grader i feber, dessutom är min talförmåga borta.
Bara små teaterviskningar är allt som kommer ut.

Det är när jag ligger där i min febriga dvala som jag har mardrömmar.
Nä, inte liemannen eller några konstiga monster. Icke!

Istället är det om stundande valet.
Jag drömmer att min hemkommun blir blå!!!!!!!!!!!!
Jag drömmer att Reinfeldt får sitta kvar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag vaknar genomsvett och med största hjärtklappning man kan tänka sig.
Eftersom sannolikheten är stor för att mardrömmen ska falla in, måste jag fundera på detta med asyl.

Samtidigt frågar sig vänner av ordning varför regeringen så lätt kommer undan massa märkligheter.
Varför ifrågasätts de inte hårdare?

Förklaringen är enkel. De flesta medier idag är högervridna, kanske uppemot 80 till 90 procent.
Samtidigt är den mediebevakning av regeringen som syns idag den mest patetiska och löjligaste jag upplevt.

Konsekvenser av fattade beslut analyseras knappast inte längre. Man frågar inte ens politiker om det.

Regeringen kan på punkt efter punkt dribbla, göra bort sig själva, fixa ett och annat självmål och ändå ta emot applåder. Märkligt, minst sagt mycket märkligt.

På 80-talet när Palmehatet var som allra värst hackade samma media i sig nidbilder av den störste internationellt erkända politiker Sverige någonsin haft, just Olof Palme.

Den tiden vill jag inte tillbaka till.
Men en mer kritiskt journalistik vore minsann inte för mycket begärt.

Just nu är det för dåligt. Och att man dessutom kan hitta både bra och bättre nyheter i bloggosfären, gör ju mig bara ytterligare fundersam till hur journalisthögskolorna lyckats skola journalister.

 

Aftonbladet: Så mycket har paret Reinfeldt sänkt sin skatt

Aftonbladet: Peter Kadhammar: Pengarna räckte inte till Hägglund

22 augusti 2010

Hornen växer snart fram

Vi vill inte se ett samhälle där folk svälter, men i övrigt vill jag inte se någon välfärd skattefinansierad.

Orden kommer från en bok som heter “Det sovande folket”.
Den som skrivit är statsminister Reinfeldt.

Jag trodde väl aldrig att såna här ord skulle få gå i tryck ens. Men detta visar med all tydlighet vilken sorts högerrörelse som vi har i detta landet.

Så länge folk har jobb, är inte sjuka, arbetslösa eller pensionärer, är livet en räkmacka.

Reinfeldt själv har förstås aldrig haft ett hederligt arbete eller varit del av samhället. Han har bara varit tärande på egentligen alla sätt och vis.

Hans sätt att ta sig fram inom politiken har varit minst sagt som en elefant i porslinsbutik.

Att inte folk genomskådat honom är för mig en gåta. Och den granskande journalistiken är förstås sedan flera år borta.

Men snart misstänker jag att både horn och svans växer ut på statsministern.
Hans sätt att ta hand om människor i detta landet kan bara beskrivas av att han troligen är en riktig djävul.