Twingly statistik

28 maj 2010

Boendekvalité

Jag har snart bott i samma hyreslägenhet nästan i 30 år.
Boendet är typiskt tidigt 60-tal och var del i miljonprogrammet.

Miljön utanför är helt okej. Inomhus är det väl si och så. Standarden är som den är. En spis på över 30 år som är sliten och med ojämn värme och som dessutom lutar.

För ett par år sedan började förändringar ske i mitt boende.
De fyra duktiga vaktmästare som fanns på heltid i området försvann. Nu skulle man ha bovärdar.

Vaktmästarna sattes i bilar som sedan kör runt i flera områden. Alltså fick vi mindre service och mindre koll på förstörelse i området.

Men jakten på pengar är stor.

Så för två-tre år sedan var det dags att ta itu med utemiljön. Bort med rabatterna med blommor och häckar. De kräver ju arbete!

Man satte kullerstenar där istället!
Ja, hör och häpna, men så är det.
Flera fina träd sågades också ner. De skräpar ju ner på hösten med massa löv. Sånt tar tid att få bort och kräver personal. Bort, bort….

Pricken över i kom härom året. Då rensades ett stort buskage bort. På mina 30 år har man kanske varit där två gånger och fixat lite. Nu togs hela rasket bort och sen satte man gräs på ytan.

Detta fick till följd att folk som bor i området gick över gräset och slet ner det till en lerpöl. Dessutom var det lite farligt. Så man fick sätta upp staket som hindrade folk att gena.
Dessutom kräver numera gräsytan att den måste klippas nån gång i veckan också.

Det som skulle bli mindre jobb blev alltså precis tvärtom.

Så där håller det på.

Givetvis har jag tagit upp detta med VD:n på fastighetsbolaget. Han vet vad jag tycker om märkliga förändringar som kanske inte alltid är så lyckade.

25 maj 2010

Kvinnan i affären

Vissa dagar ska man inte gå ur sängen.
Så enkelt är det bara.

Tyvärr gick jag upp i morse.

Allt började halv fem på morgonen. Ett akut giktanfall!
Det gör så ont att jag hellre låter en urusel tandläkare dra ut alla mina tänder.
Utan bedövning.

Måste upp och ha tabletter. Snubblar i hallen över ett par skor samt en jobbväska. Slår givetvis i den giktdrabbade foten.
Oj! Så ont. Skriker rakt ut, faktiskt.

Petar i mig tabletter och stapplar tillbaka till sängen. Sover givetvis inte ett dugg. Ont hur man än ligger eller gör. Vänder och vrider. Vänder och vrider.

Väckarklockan ringer. Jag skiter i den.
Slumrar till lite. Vaknar åt helvete för sent.

Fortfarande mycket ont. Sjukskriva mig?
Näe, det gör jag bara inte.

Skyndar in på toalett och tar mig en dusch. Då ringer telefonen, så klart. Och nu gör jag det som man inte ska.

Nämligen ger mig ut i hallen för att ta telefonen.
Smackaduns! Så ligger 100 kilo Karlsson pladask på hallgolvet med sina löddriga fötter.

Telefonen tystnar. Jag svär och lever rövare.
Det var jobbet som ringt.

Väl på jobbet har jag knappt ett enda rätt under dagen. Allt som kan gå galet ska tydligen gå åt pipan.
Åter igen personifierar jag lagen om alltings djävlighet.

Efter jobbet rusar jag in till min lokala handlare efter lite mat. Fläsk med bruna bönor ska jag laga. Fläsket hittar jag…men var fan är bönorna?

En expedit försöker ledsaga mig i hyllan:
- Om du ser korvarna där, sen lite till höger….

Givetvis tittar jag åt fel håll.
En kvinna går fram och pekar med hela handen.
- Tack, så hjärtligt, säger jag.

Väl i kassan lyckas jag göra allt rätt. Men eftersom denna djävla dag varit som den varit trodde jag givetvis att pinkoden till betalkortet var fel inslaget.
Men det var det inte!

- Äntligen! Det enda rätt jag haft idag, skämtar jag med kassörskan.

- Plötsligt händer det! säger den hjälpsamma kvinnan som pekat ut mina bruna bönor.
Hon ler och skrattar. Jag skrattar också.

Man kan bli kär för mindre tänker jag när jag går ut ur affären.
Lyckas ta mig hem och laga mat utan minsta lilla missöde.

Jag tackar dig kvinna i affären, du gjorde min dag!

23 maj 2010

Att utgöra ett hot


Idag blev jag hotad av en vilt främmande man.
Mannen var inte glad och jag försökte förklara mig.

Grejen var att jag vistades ute i en park. Mycket folk och mycket bilar.
Bilar som ställdes regelvidrigt inne i parken. Så pass illa att de äventyrade säkerhet och även förstörde i parken.

Jag såg allt framför mig som en situation väl värd att dokumentera och förändra. Därför flög kameran fram
Efter bildruta fyra kommer mannen fram.

- Vad gör du?
- Jag fotograferar?
- Du tar inga bilder på bilarna.
- Jo, det är just det jag gör.
- Det ska du djävlar inte göra!
- Jag fotograferar precis vad jag vill, menade jag.

Efter en kortare ordväxling låter mannen hälsa att här tar jag inga fler bilder i framtiden.
Ett skrattretande hot, måste jag säga.
Mannen visste att han var ute på hal is. Visste att han stod olagligt till mitt inne i en park.

Men då risken för upptäck är minimal, då passar folk på att göra precis som de själva vill.

Att våga säga ifrån när man ser saker som är fel är ett måste av oss alla.
Fega människor som inte gör det ogillar jag, helt enkelt.

20 maj 2010

Man skrattar läppen av sig

Ha-ha….jag skrattar så jag knappt får luft.
En utredare skriver på DN-debatt med rubriken “Nyanlända måste utbildas i grundläggande värderingar”.

Mitt förslag är att regeringen först och främst utbildas i just detta.
Inte minst eftersom det är de som sitter på poster och författar lagar och annat som gör att medborgarna upplever en av de största klyftorna mellan människor vi någonsin haft i modern tid.

Om regeringen visste nåt om grundläggande värderingar skulle man exempelvis aldrig myntat ordet, utanförskap.

Det är ett djävla ord som aldrig bör användas. Ingen är utanför någonting!

Nä, en kurs är min uppmaningen till regeringen innan man dyvlar på andra nåt.
Och innan man fattar politiska beslut måste man också ha gjort en konsekvensanalys.

Det innebär att man noggrant ser vilka effekter vissa beslut kommer få. Man ska inte leka med människor.

Det är precis det som regeringen gör just nu.

Skrattretande är också näsa sak:
Vidare läser jag i papperstidningen att Maud Olofsson svarar på en insändare om ungdomslöner.
Hennes lösning på ungdomsarbetslöshet är att sänka ingångslöner och skapa en flexiblare arbetsrätt.

Maud hänvisar också till en undersökning där ungdomar svarat ja till 91 procent om att ta ett jobb med lägre lön. Ungdomar i denna undersökning var mellan 18-25 år.

Utan att med ett uns fundera över konsekvenser kring det så ska tydligen Maud och centern gå till val på detta.

Gode gud, säger jag bara. Och då är jag inte ens religiös.

Tanten Maud babblar och babblar och har tagit centerpartiet till en nivå som jag aldrig trodde var möjlig. Nu hotas till och med partiet av inte ens komma in i höstens val.

Undersökning på undersökning sjunker förtroendet för partiet.
Är det så djävla konstigt?

Folk är kanske inte så dumma trots allt, tänker jag.

Bästa sättet är att göra både Maud och resten av regeringen sysslolösa efter höstens val.
Regeringen bör verkligen sättas i ett utanförskap!

 

 

DN-debatt: "Nyanlända måste utbildas i grundläggande värderingar"

18 maj 2010

Kort sagt

Doften av nyslaget gräs är faktiskt riktigt svårslaget.