När jag träffade Gösta

Man ska vara försiktig, ibland.
Utmanade en rejäl tjur i veckan.

Gick in på en äng med tjur och kor.
Jag vet hur tjurar tänker och vad de kan tänkas göra.
Därför att tjurar tror att jag ska ta deras kossor.

Ja, det låter sjukt, men så är det ju en tjur som försöker tänka då...
Tjuren har ett harem och kan känna sig utmanad.

Tänkte inte alls så, när jag strosar fram på ängen och tror jag ska hitta svamp.
Ser bara koskit, faktiskt!

Korna står ett par hundra meter framför mig, tittar nyfiket.
De liksom klumpar ihop sig lite.

Jag går där och tittar ner i marken.
Tittar upp och säger: Hallå kossorna! Vad ni är fina idag då!

Det är väl det som tjuradjäveln både hör och uppfattar....
Undrar vad den fan tänker.

Plötsligt står jag faktiskt ganska nära tjuren.
Lååååååångt bort till säker mark, minst 300 meter kanske 400.
Shit...eller koskit, tänker jag.

Tjuren ser inte glad ut.
Kossorna blinkar lite förföriskt mot mig med sina ögonlockar, som kossor gör, liksom.
Nej, titta inte på mig, förbannade kossor, tänker jag.
Spana in tjuren istället.

Men, nejdå, kossorna följer mig med blicken. Blinkar till då och då.
Tjuren kollar lite på sitt harem och sedan mot mig.

Han är då fan inte nöjd just nu!
Vi står på kanske fem meters avstånd. Tjuren är stooor...jag är liten, men ändå 100 pannor tung.
Vad gör man?

Titta inte ett djur i ögonen heter det. Då blir de utmanade.
Ja, ja, lätt säga med ett ton tjur framför sig. Den besten vill man fan ha koll på.
Så jag tittar ner lite i marken, stegar åt sidan för att passera.
Så ska man nämligen göra, heter det.

Men tjuren bara fånstirrar på mig. Jag är nog inte poppis i hagen.

Då hör jag ett himla slamrande långt framför mig.
En traktor med släp dånar fram.
Stödfodring på gång.
Hela skocken kor med tjur sätter fart mot traktorn.

Jag följer efter.
Korna och tjuren sliter i höbalarna och stoppar i sig.
Bonden går runt och klappar sina kor.

Sen kommer då jag och knappt vågar passera.
Är tjuren farlig, eller rent av korna? undrar jag.

Nääää...säger bonden.
Jag kommer fram.
Gösta är tjuren visar det sig.

Bonden står bredvid Gösta.
Jodå, jag kan också komma fram.
Tjuren slänger med sitt stora huvud och jag blir fan rädd.

Men det visar sig att Gösta är en snäll tjur.
Jag kan klappa honom på skallen, fast rädd är jag.

Egentligen är Gösta mer rädd än dig, säger bonden.

Med det låter jag nöjas och går hem.
Lite spagetti i benen är det...

Djädrans tjur till att lyckas skrämmas då!

Skogens guld är skogen

Ja, det är inte kantareller och annan svamp som står högst i kurs när det gäller skogen.
Det är nämligen själva träden som är mest attraktiva.

Titta bara på hur en skövling av skog går till.
Man kör rätt in i backen med en så kallade skördare, borde vara skövlare, som tar i stort sett ingen hänsyn till någonting.

Befintliga stigar i skogen körs effektivt sönder av dessa maskiner.
Små vattendrag kör man över och de diken som uppstår gör att plötsligt rinner vattnet nu åt ett helt annat håll.
Givetvis med förödande konsekvenser.

På en promenad idag var det så jag baxnade.
Jag gick på en mycket berömd led.
Man följer helt enkelt de orange-färgade pinnarna.

På halva sträckan började jag ana. Aha, här ska fällas skog, tänkte jag.
Sen var det med nära nog stukade fötter och med synen enbart på marken som gällde.
Det var så djäkligt att ta sig fram.

Och på vissa ställen visste man inte vart leden gick!
Därför mitt inne i skogen brukar man ibland måla på träden hur leden går.
Men nu var träden borta och en massa körspår huller om buller.

Det är där någonstans jag möter en man och kvinna.
De ser mig fotografera. Stannar till och så pratar vi en stund, på knackig engelska.
Vandrarparet kom från Tyskland och undrade vad som egentligen hände i skogen.
Fick man verkligen köra sönder en led på detta viset?
Gick inte lederna fram på just väldigt attraktiva platser och som borde vårdas?

Vi satte oss och fikade.
Jag svarade bäst jag kunde.
Vandringslederna har markägaren ansvar för. Denne kan ändra sträckning och göra lite som denne vill.
Det är själva sanningen.

Vad vi kom på i det härliga vädret är att dessa leder borde skyddas helt och hållet från körning av tunga maskiner.
Tänk att vanliga sketna arbetare kan komma fram till såna enkla lösningar.
För enkelt förstås!

Sanningen är ju den att när det ska köras timmer ut ur skogen skyr man inga medel alls.
Pengarna styr, inget annat.

Nässelsoppan

Klimatförändringar eller ej.
Men vad händer med vår närmiljö?

Ja, den frågan mailade jag till min hemkommun för två veckor sedan.
Anledningen är det som ses på bilden.
En djädrans grön slemmig soppa.

Algblommning nu i september?
Ja, jag vet inte.
Men svar på frågan har jag inte heller fått.
Än mindre ens ett tack för att jag som kommuninvånare slår larm om att en sjö inte ser ut att må så bra.

Dagens Anrell-citat

"Men det kan jag nog säga: det håller inte att se ut som en ledsen höna, Dahlén.

Upp med hakan. Visa aggressivitet och vilja även utanför omklädningsrummet.

Låter du butter efter en förlust är risken att du låter som en Henke Larsson med syrebrist efter tio."

Skriver Lasse Anrell i Sportbladet idag angående hockey och Frölunda.
Snacka om att redan vara en klassiker.

Läs hela artikeln här.

Aftonbladets webb - idag ett skämt

Ja, herregud alltså.
Just nu toppar man sin webbplats med ett reportage om prinsen.
Idag handlar det om att han kan köra bil några varv på en motorbana utan att krascha eller åka av.

För innan är det väl ungefär det som Aftonbladet berättat.
Det är ingen vågad gissning att hovet ville ha lite balans efter allt skrivande om hur prinsen inte kunde hålla sig på vägen.

Dåligt omdöme, är det hur som helst.

Längre ner på webbplatsen kommer dock de riktiga nyheterna.
Bland annat om hur Försäkringskassan totalt misslyckas med sin utbetalningar och hur detta drabbar folk.
Det vore klart bättre toppa med, Aftonbladet!