Vad var det jag sa!

Nedgången i svensk ekonomi började för över ett år sen. Redan i augusti 2011 såg jag tydliga tecken på detta. Jag pratade om det och fick bortviftande svar.

Idag kan jag bara konstatera: Vad var det jag sa!

Nu skriver vi 2012 och sedan semestern detta året har varsel på varsel lagts. Nu är det inte Sveriges fel, menar man, utan problemen i EU.

Samma EU som en gång skulle vara Sveriges räddning blir med andra ord vårt fall! Detta visar att våra politiker och lobbyister är inget annat än ett gäng människor som gissar och tror. Politik är inte vetenskap, precis som ekonomi. Nu vet att jag man delar ut ekonomipris. Men i mina ögon är det rena dravlet.

Hela börsen med handel av aktier och värdepapper är egentligen bara uppbyggd på förväntningar. När de inte kan håvas in så går det dåligt.

Arbetslösheten ökar nu dramatiskt i Sverige. Svaret från vår regering på detta finns inte. I en lokalblaska läser jag en insändare av en centerpartist. Hon menar att det ska bli fri etableringsrätt för arbetsförmedlingar. En peng ska också knytas an till den arbetslöse, ungefär som en skolpeng.

Detta kommer skapa A-, B- och möjligen ett C-lag på den svenska arbetsmarknaden. De som står längst bort ligger i Fas 3. Ingen av dem kommer i riktiga jobb. Vilket företag som vill tjäna pengar är villiga att ta på sig dessa människor?

Nä, utanförskapet är numera vardag för de som tidigare “bara” var arbetslösa. Sedan regeringen tillträdde har de också satt in dem i olika fack. Fack de inte kommer ur.

Hopplösheten breder ut sig bland sjukskrivna och arbetslösa. Personligen känner jag människor som åter igen blir arbetslösa. De trillade ur redan under 90-talskrisen och får nu åter lämna sina anställningar.

Framöver kommer jag ta itu med ett projekt som förmodligen kan ge lite trygghet åt alla dessa vilsna människor. Det blir ett helt och hållet privat projekt som jag tror på. Jag tjänar inte ett ruttet lingon på att hjälpa människor, men gör det ändå. Lyckas jag med mitt nya projekt kommer jag lämna hela idén till arbetsförmedlingen. Det är den myndighet som ska hjälpa arbetslösa. Inte privata företag.

Jag är beredd att testa saker för att folk som är utsatta ska få en drägligare tillvaro. Varför är inte folk i gemen det? Var är solidariteten idag?

Frank Zappa

 

Äntligen skriver Aftonbladet lite om den största musikaliska personlighet vi haft under hela 1900-talet. Namnet är Frank Zappa.

Mikael Strömberg håller i pennan och skriver att Frank Zappas musik nu gör entré i nya olika kanaler. Det är bra. Därför att när ni väl lärt er förstå musiken så kommer ni fastna för något som håller genom alla tider. Frank Zappa drar sig inte för att säga saker om allt möjligt. Does Humor Belong in Music? frågar han sig i ett album.

Han använder såväl humor som ironi. Min favoritplatta genom åren har blivit Roxy & Elsewhere. Ett galet bra dubbelalbum han släppte 1974. När kompisar rattade in Eagles så spelade jag Zappa. Från första stund var jag fast.

Nu, långt senare, är det bra länge sedan jag kompletterat upp med alla album han släppte. 60 album blev det! Bara det är helgalet och imponerande. Nä, ta nu och sök upp lite goa klipp från en härliga människa. Musik finns tydligen att hitta lite varstans.

Mikael Strömbergs avslutningsord i artikeln tar jag med mig: “I det längre perspektivet förstår vi att hans omstörtande verksamhet tillhör en tradition. Han kunde visserligen få en lp-skiva skickad i retur med ett kulhål rakt genom vinylen och ett följebrev: ”Spela aldrig in en så usel skiva igen!” Men han gav ut 60 plattor och planerade 60 till.

När alla konserthus har brunnit ner står Zappa ensam kvar.”

Tack, Mikael!

 

Aftonbladet: Kultur: 100% Zappa

Wikipedia: Frank Zappa

En sak med november

Det finns en sak som är bra med november.

Nämligen att systembolaget släpper ut flera sorters glögg i sina butiker. Dess för innan har det varit torftigt. I morgon blir det premiär med någon bra och kul sort. Jag ser fram emot det.

Politiskt sett finns inget att se fram emot. Bara mörker och elände över allt. Varslen väller fram och samtidigt ökar trycket på att Sverige ska ta emot flyktingar. SD mår som prinsar när det kommer på tal.

Partiet ökar i varje undersökning. Trots att man försöker snygga upp i sina vrår är det ändå ett fult parti med en historia som inte är vacker. Lite samma story kan man faktiskt använda på moderaterna.

De är det där skattesänkarpartiet de alltid varit. Folk som blir sjuka och arbetslösa får skylla sig själva. Innerst inne är de bara lata. Så resonerar de.

Fy fan! Nä, skål ta mig fan!

Martin Mobergs betraktelser: Sjuka sjukförsäkringen och (m)yterna, som envetet försvarar dess existens

Alliansfritt Sverige: Bidragslinjen firar sex år - nu ännu fler med bidrag

Ett talande förnamn

Att agera som det förnamn man har fick i förra veckan ett ansikte.

Förnamnet är Dick och efternamnet Harrison. Jag har länge haft lite respekt för denna historiskt bevandrade person.

Men när han gav sig in och var delaktig i en bok om kungen som skulle lägga fram nån slags sanning: det blev mer än jag kunde ta. Han skulle givetvis aldrig blivit delaktig i denna boken. Varför han kastade sig in i denna debatten förstår jag.

Men det får väl historien berätta. Eller hur Dick?

SvD Kultur: Jag är helt överkörd

Aftonbladet: Dick Harrison i bråk med förlaget

Varroa = regeringen Reinfeldt

Jag är och hälsar på hos några biodlare. De ska bekämpa sina bin mot kvalster, Varroa.

- Den är en parasit, fast den lever inte i symbios med värddjuret. Den här gör att biet till slut dör, berättar en biodlare.
Sen fyller han en spruta med oxalsyra för att bekämpa mot Varroa.

Väl hemma känner jag en liknelse mellan regeringen Reinfeldt och Varroa. Bägge är som parasiter i sina samhällen. Sakta men säkert går bina under likväl som arbetslösa och sjukskrivna.

Jag tror inte lite oxalsyra skulle hjälpa oss människor. Vi behöver helt enkelt nåt bättre.