Varning! Följande text har slående likheter med vårt välfärdssamhälle. Varje sådan likhet är riktigt uppfattad:
Hur länge håller föreningsmodellen i Sverige?
Ja, frågan är mer aktuell än du någonsin kan ana. I bra många år så går olika föreningar på knän. Det är inte bara ekonomier som slås sönder, utan vi talar om ideella krafter.
Utan de ideella krafterna skulle vi inte ha det goda föreningsliv som finns i Sverige.Vi är faktiskt ganska unika på att vara så här rika med föreningar. I andra länder ser det helt annorlunda ut.
Men i takt med att allt mer pengar ska in i verksamheterna, eller rättare sagt, betalas ut, så kommer vi inom kort se en föreningsdöd.
Målar jag fan på väggen? Nä, det gör jag faktiskt inte. Själv har jag varit med i föreningsliv sedan tonåren. Jag tror på modellen att vi alla arbetar för samma mål. Vi som ställer upp gör ett bra arbete och det skapar en fantastisk "vi-känsla". Tillsammans blir vi också mer rädda om det som växer fram. Alla tar ett ansvar och ingen skulle komma på tanken att rasera det vi gemensamt byggt upp.
Men så finns det då de som bara ska ha och ha. Helst pengar för att göra minsta lilla sak. Såna blir allt vanligare och de ideella allt osynligare. I många föreningar är det en inre skara som sliter ont. Stora gäng hänger utanför och knackar på dörren, men ser helst att plånboken fyllts på innan de gör nåt.
Det håller inte i längden. Frågan är när vi ser en totalkollaps av detta.
Det blir nog ingen kollaps, utan en utdragen strid. Vi kommer se allt fler föreningar som slår sig samman och försöka rädda det man har.
Så kan det gå.
Samtidigt ser jag på landsbygden hur folk där samlar sig kring olika projekt tillsammans med företagare. Företagen går in med stålar och byborna går man ur huse för att bygga och fixa. Det är alltså en annan modell som växer fram.
Nu är det lätt säga att dessa båda modeller är en och samma. Men det är de inte. Skillnaden är ingen enskild person ska ha betalt för utfört arbete. Samt att företagen kan se en goodwill i att vara med och bidra i den by där de själva bor och verkar i.
Utan landsbygdens befolkning och dess olika föreningar skulle vi snart ha ett helt dött samhälle. Jag är fast i min övertygelse att det måste hittas en modell där både föreningsliv och företagare kan gå sida vid sida och hjälpa varandra. Men det krävs också en attitydförändring från båda håll.
Det finns nämligen enskilda individer som tror att de kan tjäna pengar på föreningsliv. Med det som utgångspunkt menar jag att de är fel ute. Det kan mycket väl i slutändan bli en ekonomisk fördel, men då ska den gå tillbaka till föreningsliv och inte till några få plånböcker.
Noterbart: Jag tycker som vanligt till om det mesta. Det får jag göra och kommer göra. Oengagerade människor i vårt samhälle är det värsta jag vet. Folk som roffar åt sig för egen vinnings skull har jag inte heller mycket till övers för...